Oh shit, not you again

Jag gillar inte nyårsafton. Detta kan tyckas mystiskt och obegripligt för de flesta men för mig är nyår oftast en plåga.

Nu är det decennieskifte igen och det är exakt 10 år sedan jag för första gången var medveten om att decennier tar slut och nya börjar (1989 hade jag annat på hjärnan...typ hur stor snögrotta vi kunde bygga eller att lovet snart var slut).

10 år har gått...damn, that makes me feel old! =)
(inte därför jag ogillar nyår dock...)
Kommer ni ihåg 1999? Vilken otrolig hype det var kring det nyåret? Ooooh, millenieskifte! Det var plötsligt superviktigt att vara på en riktigt bra fest, ha riktigt snygga kläder, äta fantastiskt god mat och helt enkelt ha jätte jättekul. Jättekul! Det gick förstås åt helvete...

Och sen dess är nyår alltid så för mig; en plikt, en skyldighet till att va på en bra fest, se så snygg ut som möjligt, uppskatta maten som den godaste någonsin och ha jävligt kul. Det funkar förstås aldrig. Tolvslaget blir ofta ett slags antiklimax och efter det vill jag helst lägga ner och gå hem. Men det går ju inte, för det är ju nyår! Gaahhh.

Den här delen gillar jag faktiskt...=)

Varför måste vi förstora signifikansen av ett nytt år så fruktansvärt? Eller näe, varför blir själva nyårsfirandet så överdrivet, uppstyltat och emellanåt pretentiöst? Det ska alltid vara 'The Party of all parties'. Och det är inte bara vi svenskar, med vår starka panik kring ensamhet, som sysslar med det här utan det tycks vara universellt.

Men vet ni vad?
I år av någon anledning känns det rätt så bra med nyår. =) Hope has returned?

Kanske mina 10 år av nyårsplågor är slut och jag kan äntligen få bli normal? Haha, okej, inte så troligt... Kanske jag tillsist slutar känna mig 'skyldig' för att jag inte har roligt och kan ta nyårsfirandet som det kommer? Hmm...?

Eller, kanske det är så att jag ikväll faktiskt ska till The Party of all parties?
Om inte annat så är jag säker på att maten kommer vara fantastiskt god och att jag kommer se snyggare ut än vanligt... Så kanske!
2 out of 3.

Så, gott nytt år! =)

Från 'Pandora' till norrländska inlandet

Bloggfrekvensen har gått ner i botten här, men det klart, det är trots allt slutet av december och man har lite annat att tänka på. Och stressa runt...

Men ett filmfreak sover aldrig!

Åtminstone aldrig när mycket efterlängtade storfilmer har premiär. Jag och min ömma moder var och såg Avatar igår och det var en helt otrolig upplevelse! Helt fantastiskt. Filmen var så vacker att det tog andan ur en och ganska snabbt slutade hjärnan vara medveten om att Pandora och dess invånare var dataanimerade och inte verklighet. Var nog förstå gången också som jag sett en film och kännt med hela mitt hjärta; "döda dem, döda alla människor! Akta, han kommer undan...YES! en människa mindre" =).

Jag är långt ifrån den enda som är jävligt nöjd. Avatar har chockerande höga 8,9/10 i betyg på IMDB och prisas av både kritker och publik. Filmen drog in 1,7 miljarder kronor första helgen vilket är rekord för en film som inte är uppföljare eller baserad på en känd förlaga. Skaparen, James Cameron, har tydligen en trilogi planerad - jippiejej! - och jag har svårt att tro att det inte kommer bli av.

Vackra Pandora...

Från det ena till det andra.

Jag är i stugan sedan i fredags och kommer stanna här över jul och ända tills på söndag - är så otroligt underbart härligt här! Harmoniskt. Vackert. Utan datanaimering....=)

Tyvärr går ju inte den här sortens skönhet att rättvist fångas på bild. Riktigt hur högt upp på bergsidan vi är och hur djup älvdalen är syns aldrig ordentligt. Det går inte, men jag försöker förstås ändå;

Utsikten i morse till frukost, solen hade inte riktigt gått upp över berget.

En halvtimme senare har solen kommit upp. Nu på vintern går den aldrig högre än berget till höger i bild, så man får passa på att njuta när man kan.

Idag blir det annars julstök för hela slanten. Jag ska göra lite julgodis med huvudingrediens nougat tror jag och lyssna på underbart dålig julmusik. Nougat's the shit...=)

Ha en trevlig jul allihop!

Aerie signing out...

Freaky Friday all week!

Jäklar vilken konstig vecka jag har haft!

I måndags skulle vi ha uppstartsmöte på ett projekt som - tro det eller ej - ska vara klart i morgon, fredag. Inte så liiite stressigt...! Vi hade inte satt någon mötestid men jag tänkte att det skulle vara någon gång på förmiddagen.

Samtidigt (på andra sidan stan, hehe) så har jag och min nya telefons alarmsystem inte direkt blivit vänner. Hela veckan har jag av misstag stäng av alarmet istället för att snooza, trots att jag läst instruktionsboken, och förstås försovit mig rejält.

The Project, som ska vara klart imorrn har tagit i princip all min tid och jag är riktigt, riktigt slutkörd. Trots detta trotsade jag ändå igår utmattningen och pratade lite i telefon - jag var så fnittrig av trötthet att jag misstänker att jag lät salongsberusad! Antagligen underhållande för andra änden...=)

Men måndag var vi på ja.
07.20 ringde mobilen i alla fall och väcker mig (inte alarmet dock..) och sedan följer nedanstående suspekta konversation med min handledare;

Han: "Hej, mitt alarm funkade inte så jag är lite sen men jag kommer så fort jag kan."

Jag: "Va? Ska vi ha möte NU?" Men kl är ju inte ens 8! (universitet vaknar inte innan 09.00...)

"Jag ber så mycket om ursäkt, vet inte vad det var för fel på alarmet" Tell me about it.
"Är NN där?" Huh? Varför skulle han vara hos mig? skumt..

"Här? Men jag är fortfarande hemma...?" Fattar han trögt eller?

Tystnad
"Visst fick du mailet? Vi ska ha mötet i *pip* (stad 1,5h bort) och skulle åka kl 07.00 från ICA."

"Oooookej.......!" Panik, panik, panik...seriöst buisnessmöte med kalufsen bakochfram, inget te och säkert kläderna fulla med katthår. Perfekt.

"Oj! Tja jag borde kanske ha skickat ett sms" You think! "Jag är där på en kvart, funkar det? Bäst jag ringer NN också. Jag väckte dig inte va?"

"Näe, jag har varit uppe ett tag, det är lugnt." Varför säger man alltid det? Är det pinsamt att ha sovit, eller är det för att bespara den andres skuldkänslor? Jag har ingen aning.
"Okej, synes om 15 min" *Seriöst SuperSpeed Mode*

Phew...!
Ni förstår förstås att med en sådan strålande start på veckan är det inte konstigt att det jag levt i stressat kaos.=) Better luck next time...

The girl who kicked the hornet's nest...

...also known as 'Luftslottet som sprängdes' såg i lördags och jag var faktiskt ordentligt nöjd! =)

Första halvan av filmen sköttes exemplariskt och var riktigt, riktigt bra - både betraktat som film och filmatisering. Lisbeths läkare tex, Anders Jonasson (spelad av Aksel Morisse) var nästan exakt så som jag hade föreställt mig honom i boken.

Andra halvan var inte dålig på något sätt, men liksom i boken finns en slags transportperiod då alla karaktärer inväntar upplösningen. När upplösningen väl kommer är den tillfredsställande men kanske inte fullt så maffig som jag hade hoppats på. Avslutar ju faktiskt hela serien....


Filmen är långt ifrån boktrogen så är man riktigt petig på det kanske det blir störande. Erika Berger byter aldrig jobb tex och Mikael Blomqvist har ett klart mer egoistiskt drag än i boken. Inte så konstigt då han knappt har några personliga drag där alls.
Genomgående 'vet' karaktärerna också mycket mindre än i boken, men det behövs säkert för att hålla spänningen vid liv.

Tycker att det på samma sätt som i föregångaren, Flickan som lekte med elden (på DVD idag!) verkar vara poliskaraktärerna som fått stryka med i den hårda klippningen till bioversionen.

Mycket sevärd!
Ska bli riktigt intressant att se fullversionerna på tv...när det nu blir.=)

Hallucinerar jag?

Om ni någon gång har använt Halens internetbutik har ni säkert, precis som jag, kännt en viss förundran;

-Varför har jag ingen egen användare? Det var konstigt. Det är 2009 nu va?

- Men okej, de berättar säkert åtminstone när min beställning levererats och jag kan följa paketet med ett kollinummer.

Nähä, inte det heller.

Så har det varit.

Man har ingen aning om när beställningen kommer, och är en vara restnoterad blir detta mer än bara irriterande. Det är konstigt att ett företag som är vant vid distansförsäljning hanterar internetshopping på det här sättet. Jag är övertygad om att det, förutom irriterade kunder, leder till ett mer än dubblerat personalbehov på kundtjänsten.

Men i eftermiddag hände det ofattbara. 5 år tog det, men tips ger slutligen resultat. Jag kände mig nästan darrig på fingret när jag klickade på mailet "Halens Leveransbesked" - kan detta verkligen vara sant? Nä, bäst att inte hoppas för mycket.

Jag håller andan medan sidan laddas...

Hallucinerar jag?
Halens har äntligen gått in i ljuset! Kanske det finns en Gud ändå?

Vi firar med lussebullar och tårta hos mig - bring your own booze.

Sophie's Choice

Min älskade telefon pajade för någon månad sedan (antagligen eftersom jag tappade den i golvet stup i kvarten) och sedan dess har jag använt min 'back-up' telefon - vilket INTE är en hållbar lösning.

Så en ny telefon ska köpas!

Men att välja telefon nu kontra för 2 år sedan är riktigt besvärligt har jag märkt. Vanliga 'knappbaserade' telefoner verkar vara på väg att bli förlegade, och min tidigare favorit Sony Ericsson har riktigt tappat kvaliteten på sina telefoner (1 av 3 felar tydligen).

Alla shoppar iphones och jag vet inte om de är bländade idioter eller om det är rätt väg att gå. Själv har jag inget behov att vara i teknisk framkant men jag vill inte köpa förlegad teknik (som kostar nästan lika mycket) av ren ignorans heller. Gaaaahh...!

Efter en månad av läsande, tittande, knappande och funderande är jag nu nästan mer förvirrad än någonsin. I min förtvivlan gjorde jag förstås det enda möjliga; en pro/con-lista - vilket i verkligheten innbär ett exceldokument. =)

Det är så fint, färglatt och verkligen massivt. Olika egenskaper har kodats, värderats och sammanställts.

Ett utdrag ur mästerverket.

Se så fint! =) Är ni inte impade? Jag är så nöjd, och har jobbat riktigt länge med detta. Lutar mig tillbaka, stolt över ett jobb väl utfört...

Men.

Tror ni jag har lyckats välja en telefon?

Just 6 simple rules

Som alla viktiga saker i livet finns det bra och dåliga sätt att göra en sak på - så också tittande på filmatiseringar av böcker. En bok blir filmatiserad, antingen som spelfilm eller som tv-serie. Hur maximerar man då utbytet av båda? Som den expert på området som jag påstår mig vara, har jag förstås svaret.=)

How to watch the movie and eat the book too
- according to Aerie

1. Läs boken först.

Även om du ignorerar allt annat så håll den här absolut viktigaste regeln. Anledningen är enkel - boken är sanningen. Endast om filmatiseringen är av högsta klass kan du komma ut ur situationen och gilla båda. Oftast slutar det med att du ogillar boken eller filmen - eller t.o.m båda!

2. Om den finns, kolla in rollbesättningen

Har man uppfattat en karaktär som lång, mörk och ståtlig, blir det en mycket obehaglig överraskning när man ser filmen och han spelas av Danny DeVito. Sorry Danny... Detta problem undviks nästan till fullo om man redan vid läsningen kan kombinera bokens beskrivning med den skådis som ska spela karaktären.

3. Låt tid gå mellan bok och filmatisering

Gärna några månader. Detta är en mycket vanlig fallgrop och brukar göra filmupplevelsen mycket upphackad. "Det där händer faktiskt först" "Det var ju karaktär X som sa det där, inte Y" OSV. Man ser bara detaljförändringarna och missar helheten.

Är du investerad i berättelsen eller gillade boken ordentligt gäller även följande regler:

4. Få koll på de stora förändringarna

Är karaktärer strukna/hopslagna? Har en karaktär signifikant ändrats? Är någon större scen struken/adderad? Kan tyckas trivialt men kidnappas huvudpersonen plötsligt i mitten i filmen utan att det händer i boken kan detta vara det störningsmoment som förstör filmupplevelsen helt. Vet du om detta en bit i förväg hinner oftast en form av acceptans infinna sig.
(<-- Tara i True Blood finns inte med förrän i bok 3 och har då inte alls de karaktärsdrag som hon har i serien)

5. Inga klipp/trailers i närheten av premiär

Kolla gärna trailern när den kommer, eller i förbifarten någon vecka innan - men akta dig för att se för mycket. Ser du dessutom trailern igen alldeles innan premiär riskerar du att förlora en del av överraskningsmomentet i filmen. Den blir dessutom tråkigare och förlorar energi. Du skrattar inte åt komiska scener om du nyss sett dem.

6. Se filmen igen.

Även om de övriga reglerna följts kan några av de negativa effekterna ha smugit sig in och fördunklat filmupplevelsen. Kanske ditt detaljminne var alldeles för bra eller så gjorde höga förväntningar dig väldigt svårimponerad (High expectations kill good movies). Oavsett vad så blir den andra genomtittningen oftast helt annorlunda. Först då kan du till fullo uppleva filmen som en 'film baserad på en bok' snarare än en 'bok i rörliga bilder'

----
För New Moon följde jag inte regel # 5 (addict with an easy fix, remember?) och överarbetade regel # 4. Vilket troligen direkt påverkade filmupplevelsen på något sätt...hur mycket, tja det får jag reda på efter regel # 6 tagits i kraft. =)

Är du ett filmatiseringsfreak liksom jag, och har ett ytterligare tips - TELL ME! =)

Over-expectations Anonymous

Ni har förstås febrilt tuggat er ner till nagelbanden av förväntan kring min recension av New Moon sedan i lördags? Jo, jag förstod väl det...=)

Oavsett vad jag eller någon annan tyckte så gick det jäkligt bra. I Sverige blev den årets största premiär (slog millenniumfilmerna) och i USA slogs flera rekord:

1:a all-time för midnattspremiär
1:a all-time för premiärdagen
3:a all-time för hela öppningshelgen
(1:a The Dark Knight, 2:a Spider Man 3)

Kul.

Men jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka.
Jag gillar, jag ogillar, jag är förvirrad.
Twilight (den första) var ingen kvalitetsfilm direkt och tyvärr ville man gärna skratta förläget vid scener som absolut inte var menade att vara komiska (inte bra). Jag var därför helt övertygad om att New Moon som har mycket större budget, mer 'visuellt lämpligt' bokinnehåll samt en mer kvalificerad regissör skulle slå Twilight på alla sätt.

På det mesta gjorde den det. Den följer boken troget (nästan lite väl troget) och det var inte så många pinsamma ögonblick. Huvudrollsinnehavarna gjorde ett liiite bättre jobb den här gången även om Kristen Stewart fortfarande blinkar onödigt mycket och rör sitt hår mest hela tiden. De blir dock helt utspelade av birollerna som emellanåt görs riktigt strålande. Filmen är vackrare och har inte den där konstiga blå tonen från Twilight.

Bella (Kristen Stewart) och Laurent (Edi Gathegi) är inte blåa

Men till min förvåning så vinner Twilight på en viktig punkt; känslan. Jag köpte inte riktigt 'konceptet' och det kändes mest konstigt att Bella var så apatisk. Lite mellanmjölk där det borde ha känts intensivt. Övergångarna var också hafsigt gjorda, så poängen med Bella + Jacob relationen klargjordes inte och det gick alldeles för snabbt vid 'Bella drar till Italien'-delen. Riktigt dumt var att de inte förklarade varför de nästan dödades i slutet (blev tvungen att förklara det för pojkvännen efteråt). Manuset i botten och filmmusiken tror jag kan ha varit orsak till en del av detta och förhoppningsvis blir det bättre i Eclipse (den tredje).

Så, säkert strålande för hardcore, vill-se-boken-följas-till-varje-punkt fans men för mig kändes det lite som en förlorad chans. Tror att inte alltför stora förändringar skulle ha behövts för att ge ett klart bättre helhetsintryck. 6/10 av mig.

Men.
Haha, du trodde jag var klar va?

Filmatiseringar är komplicerade och jag hade nog hade för höga förväntningar. Dessutom bröt jag några av mina egna regler kring filmatiseringstittande så min åsikt kan vara snedvriden. Så jag kanske ändrar mig. Kanske. =)

Ni vet föresten att det är fritt fram att klaga på mig nu va? Be gentle...=)

Luftslott som livboj?

Ikväll är det tillsist dags att se The Twilight Saga - New Moon. Don't worry, that's not the topic today.

Eftersom jag är en sån där konstig person som älskar att se fram emot en sak, snarare mer än saken i sig själv, har jag haft en rätt konstig dag hitentills. Jag känner nästan ett slags antiklimax redan nu och trycker febrilt ner förväntningarna i skorna för att eventuellt kunna ge filmen en ärlig chans ikväll. I'll get back to you on how that worked out...=)

Kastade mig därför - som en drunknad efter livboj - på nästa sak att se fram emot; Luftslottet som sprängdes. Det är verkligen inte länge kvar nu (6 dagar)! Då det är den sista filmen i Millenniumserien och både böckerna och de andra filmerna är riktigt populära har jag varit riktigt förvånad över att det varit så lite marknadsföring och hype kring den nya filmen. Kanske det svenska konceptet?


Visst Flickan som lekte med elden var långt ifrån en ideal filmatisering, men vad kan man förvänta sig då 40-50 min klippts bort ifrån den ursprungliga TV-filmen? Samma problem kommer nog Luftslottet... lida av men jag tror inte att det blir i samma utsträckning, då berättelsen är mer linjär och karaktärerna är mer samlade.

NU börjar hypen komma igång lite smått i alla fall...
Jag fick jaga fram trailern på youtube förra veckan - lite shockad över att den inte framhävts mer - men nu finns den lite mer tillgänglig, tex på Aftonbladet. Dessa har även kommit med en tidig recension! Wheee...=)

But look no further...här är trailern;



Asså jäklar vad det känns ovanligt att se fram emot en svensk film. =) Tycker ni det ser bra ut? Teleborian är härligt creepy tycker jag!

Om ni inte är spoilerkänsliga så har aftonbladet kommit med tre scener från filmen också;

Den som ändå hade en apelsin

Jag tycker det är intressant att så många människor uttrycker subjektiva åsikter och bedömningar som fakta. Mer än intressant faktiskt...jag tycker det är irriterande på en nästan outhärdlig nivå!

Let's discuss this.
En apelsin är en apelsin, och ligger det en apelsin på bordet är det helt okej för mig om någon säger "det ligger en apelsin på bordet". Jaja, filosofer - perhaps there is no spoon...eh...orange at all? Annan diskussion.

Helt korrekt. Kanske lite irriterande att prata om apelsiner men, okej...I'll let it slide =)

Men...

"Hårdrock är bara skrikigt och helt substanslöst"

"Harry Potter är skadlig smörja och ska inte läsas av unga människor. Ska de läsa något ska de läsa bra litteratur som Strindberg"
(Faktiskt uttalande av en litteraturprofessor)

"Vitlök är helt oätligt"

...är inte ok enligt mig!
Och nu menar jag inte det (ev) provocerande innehållet. Varsågod, uttryck er galet eller helt logiskt om era åsikter - men påstå inte att de är fakta för det. Ett litet "jag tycker" framför "vitlök är helt oätligt" hamnar väldigt mycket närmre någon form av sanning. Inte min - jag älskar vitlök! :D

Vad har det här med någonting att göra kanske ni undrar?
Tja, jag har varit så otroligt stingslig på jobbet i nästan en vecka nu och konstant haft verbala brottningsmatcher med en av mina medarbetare. Det konstiga med det hela är att vi diskuterat ordentligt i princip hela tiden vi jobbat tillsammans (2 år) men det är först nu jag vill flyga på och strypa honom långsamt.

Uppenbarelsen kom idag (ni fattar säkert vad den innehöll) och det hela klarnade. Men varför påverkar det mig så? Jag tycker att jag mentalt borde kunna lägga till ett "jag tycker" eller "jag tror" framför det han säger, men det funkar bara inte.
Jag ser rött.

Kanske är det för att det låter så arrogant och pretentiöst (I hate!), eller för att det stänger ner all form av möjlighet till en vettig diskussion (Hate even more!). Vet du?

(Förlåt för tråkstatusen på det här men jag är som sagt ilsk just nu...grrr!)

Let the madness begin!

Så, efter att nu ha angett 'my plead of temporary insanity' i föregående inlägg tänkte jag faktiskt börja plågandet direkt. =)

Is the suspence killing you? Haha, I wish!

Just nu 'promotas' (sorry för svengelskan) New Moon i full fart världen över och galet många intervjuklipp har dykt upp. Jag brukar för det mesta undvika skådisrelaterat material (se lördagens inlägg), men promoting kan vara intressant då det för det mesta handlar om själva filmen. När jag nu ikväll tittade på några av dessa intervjuer slog det mig - återigen - vad otroligt självsuggesterande människor (läs unga tjejer) kan vara.

Eftersom de älskar Edward i böckerna och han beskrivs som så gudomligt vacker att man nästan tappar andan, tja, då måste ju snubben som spelar Edward också vara gudomligt vacker eftersom han ÄR Edward, eller...?

Det måste vara så det gått till för hur kan annars Robert Pattinson (aka Edward) anses som en av världens just nu absolut snyggaste och sexigaste män?
Hur tänker de?

Det var faktiskt den enda jag kunde tänka på när jag såg klippet nedan. Det enda. Sa han något om filmen?

The Real Robert Pattinson:
(kom igen....tryck!)


Det är nästan så att jag tror att idén om Robert Pattinsons 'snygghet' är som en stor, rosa elefant. Ingen ser det, men tror att alla andra gör det så de spelar med och därmed finns plötsligt en rosa elefant i rummet.

Oavsett går det tydligen att 'fake'a mycket med en bra fotograf, stylist och sminkös - eller vad tycker ni?

Confessions of a dangerous mind - 2nd edition

Imorgon är det exakt en vecka kvar tills The Twilight Saga: New Moon har Sverige-(och världs-) premiär. En film som jag inte alls har några förhoppningar på. Haha, nice try.

Nämen, gissningsvis har den stora nedräkningen i sidpanelen på den här bloggen (och tidigare inlägg) tipsat de flesta här om detta faktum . Jag är tyvärr heller inte den enda som bryr mig eftersom böckerna av någon anledning är så sjukt addiktiva - twilighters are everywhere!

För att vara helt ärlig är jag faktiskt glad att jag 'drabbades' innan den totala masshysterin runt vampyrer infann sig för annars hade jag säkert flytt fältet. And seriously missed out...

MEN. När det gäller filmen så är det faktiskt en helt annan historia som ligger bakom mitt intresse än just böckernas innehåll. Say what?

I'm not like this - I promise!

Jag är - utan att ha en egentlig logisk förklaring - extremt förtjust i filmatiseringar av böcker.

Det spelar ingen roll om jag älskade/gillade boken eller plågades lite när jag läste den (som i fallet med da vinci koden eller låt den rätte komma in).

Blir det en film VILL, nä - MÅSTE - jag se den. Och hör jag att en bok ska filmatiseras, så ser jag till att läsa den så fort som möjligt (...och sen se filmen förstås). Det var t.o.m. på exakt det sättet sättet som jag och hittade och läste Twilight. Psycho huh?

När sen en filmatisering är så pass efterlängtad av andra människor att en hel subkultur skapas kring detta, well, then I'm like an addict with an easy fix available.

Jag kan bara inte låta bli att hänge mig åt det. Det går inte. Sorry.

Disclaimer: detta inlägg är ett försök till att förklara/ursäkta ett eventuellt kommande (temporärt!) onödigt (outhärdligt?) fokus kring Twilight- eller New Moon relaterat bloggmaterial. Aerie, här kallad Bloggaren, kan inte hållas ansvarig för sitt beteende i detta avseende och allt starkt förakt ombedes vänligen sparas tills efter det att premiären av New Moon har ägt rum.

Be a 'fan' - not a fanatic!

Konceptet idol – och nu menar jag inte tv-programmet – har jag aldrig riktigt greppat. Att känna så starkt för en person man inte känner, även om den huvudsakliga känslan är beundran, är helt ologiskt för mig. Omöjligt och irrationellt.

Som jag ser det är en person som är duktig på något, har artistisk talang eller kanske ett intressantare jobb än de flesta troligtvis varken en BÄTTRE eller INTRESSANTARE människa än oss övriga. Jag vill inte ta en fika med tex Zlatan bara för att han är bra på fotboll. Eller (för att träffa lite mer rätt på mig själv) diskutera livets mening med Edward Norton för att jag gillar hans filmer.

Visst kan man tycka att en känd person verkar vara intressant och trevlig, och jag kan kanske förstå hur man skulle vilja snacka med den personen OM just det den är känd för (filmen, musiken whatever). Kanske...
Men det faller liksom utanför det suspekta konceptet idol.

Själv är jag extrem åt andra hållet. Jag vill veta så lite som möjligt om någon vars arbete jag beundrar. All information jag får om personen bakom påverkar hur jag uppfattar produkten - på gott och ont.

Ett exempel:
För några helger sedan såg vi The Ugly Truth på bio som var riktig bra tycker jag - lite dirty, men på ett lagom sätt. Gerard Butler spelar en initialt dryg mansgris som man under filmens gång succesivt börjar gilla. Då jag enligt utsaga gillar skäggiga, manliga män var jag rätt nöjd med detta ända tills jag fick reda på att Gerard Butler ÄR precis så dryg som han spelar i filmen.

Enligt många rapporter tror han att han är guds gåva till kvinnorna, stöter på alla attraktiva kvinnor han möter - även om dessa är upptagna eller avvisar honom - och för att riktigt sätta spiken i kistan ryktas han nu ha fått till det med nedknarkade, 17 år yngre Lindsey Lohan.

Efter att ha oplanerat snubblat över detta undrar jag med avsmak hur jag ska kunna köpa honom som 'the guy' i en rom-com igen?

Som Twilight-franchise-intresserad (och idol 2009 tittare) har jag förstås snubblat över väldigt många uttryck av idoliserande på sistone och jag tror verkligen inte det är hälsosamt. Vad har man för syn på sig själv och sin egen betydelse när man värderar andras talang så högt? Och hur är det för mottagarna av all denna besatthet egentligen?

I don't get it...do you?

No activity or Paranormal activity?

Tänkte försöka bättra mig lite här och uppdatera oftare, men har total brist på ämnesinspiration så vi får se vart detta slutar.

Min egenhändigt inbundna bok blev faktiskt bättre än vad jag förväntat mig och ser verkligen ut som en riktig bok! Ja, vad annars? Funktionen är bra också även om den protesterar lite när jag öppnar upp den helt. Är ännu bara svarta pärmar men jag ska antingen klistra på fram- och baksidor eller göra ett omslag som viks in runt pärmarna (know what I mean?). Vad tror ni blir snyggast? Här har ni lite bilder på boken iaf.... =)

(klicka för större...)

Tycker också att den allmänna vampyrbesattheten verkar ha spårat ur lite på sistone. Nu har en stackars norrman blivit biten i helgen och tappat halva örat! Skumt måste jag säga.
Hyckleri? Nädå...jag är inte besatt - jag är entusiastisk! :D

På filmfronten har det varit rätt dött i flera veckor, antagligen som följd av att 'total utmattning' inte ger särskilt intressant fritid. Tex såg vi inte en enda film på hela helgen! Kanske alla helgonshelgen medförde att någon osalig filmointresserad ande flyttade in? Enda logiska förklaringen...=)

På tal om film och logiska förklaringar så har jag läst mycket om filmen Paranormal Activity (sverigepremiär 13/11) på amerikanska filmbloggar senaste månaden och förra helgen kollade jag och E in ett klipp på aftonbladet där de bla filmat publiken under en förhandsvisning av filmen....helt galet! Jag brukar inte vara skrämsen av mig alls, men delar av det jag hann se på det lilla klippet fanns ovälkommet i mina tankar när jag skulle somna ensam, utan E, i veckan. Really creepy stuff...

Så...på egen risk;

Jack, the dull boy

Återigen...varför är det alltid de mest ointressanta inläggen som får regera på topp vecka ut och vecka in på den här sjukt inaktiva bloggen? Jag menar Idol(?)...ahh...almost embarrassing!

Anyway.

Att arbeta som en tok är helt klart inte bra för mitt välbefinnande.
Eller någons?
Har känts på sistone som att jag inte har någon fritid, utan den tid jag inte jobbar går helt och hållet åt till att återhämta mig såpass att jag klarar av att jobba dagen efter. Vilket inte har fungerat heller eftersom jag slösat drömmar på att klura vidare på olika jobbproblem och därmed varit konstant trött. Och sen börjar det hela om igen.
Runt runt runt. Tick Tack.
All work and no play makes Jack a dull boy...


Detvillsäga....tills den här veckan. Saker har lugnat ner sig liiiite vilket har gett mig liiiite kvällsork och därmed har jag äntligen avslutat ett länge pågående pysselprojekt - min bok är klar.

Nädå, jag har inte skrivit en bok (I wish...) men jag har gjort en bok. Alltså bundit in en bok. Helt från scratch. Den ligger just nu i press så jag får se imorrn hur den blir, förhoppningsvis läsduglig. =) Hursomhelst var det skönt att äntligen GÖRA något. Avsluta något.

Jag har även som synes lyckats skriva ett blogginlägg. Och för att förädla känslan över den bedriften ytterligare...!

---
Just det. Avslut.

Now watching...The Producers!

Har just tittat på idol 2009 (no judgement please!) och kan inte för mitt liv förstå varför de ökänt inkompetenta producenterna på tv4 har återgått till det 'Ursprungliga Kvalsystemet' istället för att fortsätta med det 'Amerikanska systemet' som de kört med senaste åren.

När 2 av 5 ska röstas vidare är det troligaste scenariot att de två som fått mest positiv tv-tid går vidare snarare än att de två som gjorde bäst ifrån sig gör det.

Jon & Calle gick vidare från kvalet igår...

I princip påstår jag att kvalet avgörs av de producenter som bestämt vad och vilka som ska visas i audtionprogrammen. Som talangprogram kan jag inte förstå det konceptet överhuvudtaget. Kevin Borg, som vann 2008, hade tex troligen inte gått vidare från kvalveckan om den hade varit enligt årets koncept då han fått väldigt lite tv-tid i förprogrammen förra året

(För att min argumetation ska vara begriplig):

Ursprungliga kvalsystemet (ex);
5 killar sjunger dag ett - 2 röstas vidare
5 tjejer sjunger dag två - 2 röstas vidare
5 nya killar sjunger dag tre - 2 röstas vidare
5 nya tjejer sjunger dag fyra - 2 röstas vidare
8+ 4 wildcards sjunger dag fem - 10 röstas vidare

Amerikanska kvalsystemet (ex);
10 killar sjunger dag ett - 8 röstas vidare.
10 tjejer sjunger dag två - 8 röstas vidare.
8 kvarvarande killarna sjunger dag tre - 6 röstas vidare.
8 kvarvarande tjejerna sjunger dag fyra - 6 röstas vidare.
Alla 12 sjunger dag fem - 10 röstas vidare

Jag stör mig otroligt mycket på tv4s försök till att skapa dramatik och spänning då de dels är väldigt genomskinliga och dels är otroligt orättvisa för de stackars deltagarna som tror att det är det de presterar på scen som räknas... poor little fools!

Varför jag tittar överhuvudtaget är väl kanske största mysteriet?

I'm not dead...

... just incapacitated.

Tisdagen den 8/9 - dvs för exakt 3 veckor sedan - blev jag sjuk i någon form av förkylning (inte svininfluensan!) som drog ut i typ en vecka med halsont, vansinnigt intensiv snuva och låg feber.

It sucked. Precis som det alltid gör att vara sjuk.

Men så i helgen - efter två arbetade veckor sedan 'tillfrisknandet' - bröt skiten ut IGEN! Hur är det möjligt att drabbas av samma sjukdom så snart igen? Vad är det för inkompetent immunförsvar jag har egentligen? Borde inte jag nu ha anti-kroppar mot bakterien/viruset som ligger bakom det här?

Jag är riktigt förbannad på mina trupper just nu.

Och inte har jag tid med det här heller då saker och ting är riktigt igång på jobbet för tillfället.
Aaaarghh!!

So there you have it-
I'm not dead. I haven't been kidnapped nor drugged (at least against my will). I'm just sick, stressed out and pissed off!

Oh, and also. I'm back. =)

Nyårslöften?

Normala människor - eller tja, de flesta - brukar känna att en ny chans kommer vid nyår. En möjlighet till att lägga om sitt liv lite. Hitta nytt fokus. Börja om.

Jag känner så, inte vid nyår, utan när hösten kommer. Visst det är inte officiellt höst än men idag kommer studenterna tillbaka till universitetet (åtminstone tror jag det, har inte sett någon än), det luktar höst och jag känner att nu - NU är det tid att ta tag i mina issues.

Ca 3 år för sent, men vem räknar?

Det betyder även att jag ska försöka få till liiite fler blogginlägg - eller - lägga ner totalt?

Kristen Stewart wants IT!

Alla har vi våra morgonrutiner, eller hur? En av mina är att kolla de dagliga nyheterna, ryktena och skvallret kring kommande filmer och TV-serier jag av någon anledning är intresserad av. No big deal.

Oftast är nyhetsvärdet rätt lågt inom området men det gör ju bara att scanningen lite snabbare. Som twilight-franchise-intresserad (i det här sammanhanget kan jag INTE kalla mig Twilighter) innbär denna scanning tyvärr en väldans massa värdelösa rapporter om vad de olika deltagande skådisarna gjorde igår, vad de hade på sig samt detaljer kring nya merchandise som kan införskaffas...Väääldigt intressant...

MEN.

De senaste två dagarna har jag snubblat över några helt otroligt sjuka slash underhållande nyheter som jag bara måste dela med mig av!

Först ut är den helt geniala bloggen Kristen Stewart wants IT. (Note: Kristen är skådisen som spelar huvudpersonen 'Bella' i twilight-serien). Bloggen har ingenting att göra med Twilight och knappt med Kristen heller mer än att han på diverse ologiska vägar i varje inlägg kommer fram till att "Kristen Stewart wants IT".

Vad exakt IT är vet jag inte och det gör inte författaren heller;

"I have yet to fully understand what the 'IT' is she wants because honestly I don’t want anything in life as much as she wants 'IT.'"

Bloggen har snabbt blivit sjukt populär och snubben har fått geni-stämpel (and several proposals!). Måste bara kollas in! LOVE IT!

Det andra är att det nu har kommit en Twilight-inspirerad dildo. Japp, DILDO! 'The Vamp' är verklighetstrogen och mycket ljust hudfärgad och om du tar den utomhus så glittrar den i solen (Note: det gör vampyrerna i Twilight). Du kan även stoppa den i frysen ett tag för en mer vampyraktig känsla!

What the hell...?? Vampyrdildo? Heelt sjukt.
(Aftonbladet hänger på en vecka senare...)

Sedan så kan man nu också köpa life-size cardboard cut-outs av de olika karaktärerna och Edward-versionen ('The' Guy) är tydligen slutsåld. Edward kan man även köpa som stilistisk väggdekoration. What the hell 2..??


Hmm...jag undrar hur många Twilight-tokiga småtjejer som får hela settet i födelsedagspresent any time soon?

Trailer och trailer till trailer

Förvirrad än?

Jag har blivit bortskämd av att vara så ordentligt uppdaterad om kommande (hollywood)filmer - genom att endast hålla koll på några få dedikerade bloggar - att jag helt missat att en full trailer har kommit för 'Flickan som lekte med elden'. Kanske är detta anledningen till att jag oftast inte ser svenska filmer? ;-)

Män som hatar kvinnor var en bra filmatisering (inte alltid det lättaste), men som det ser ut på den här trailern kan nog flickan som lekte med elden bli bättre film än vad jag hade föreställt mig!



Vidare så är filmen New Moon (uppföljaren till Twilight) nu så hypad att det till och med kommit en trailer till trailern. Japp, jag skojar inte.

En första full trailer ska visas innan filmen Bandslam som har premiär på fredag i USA och för att uppmärksamma detta släpptes så den här "trailer-teasern". Helt sjukt.

Eftersom ni förstås alltid har undrat hur en trailer för en trailer ser ut så kan ni se den här - det tar bara 26 s. Dock är det MTVs s remixade version, då den faktiskt är underhållande. =)

Är sedan bara att vänta några dagar på trailern och sedan 99 dagar på filmen....hehe.

Doctor Who?

2012 blir jag doktor.
Det är åtminstone vad mitt nu väldigt noggrant framtagna planeringsdokument säger. Någon gång mellan mars och augusti beroende på olika, mer eller mindre troliga beräkningsscenarion. Det är tydligen sånt här jag sysslar med på jobbet istället för att skriva på den artikeln som jag just nu borde skriva på. Phew...säg det 3 ggr snabbt!

2012 får mig dock att känna mig liiiite stressad och samtidigt hellugn på samma gång. Min rumstidsuppfattning är tydligen upp-och-ner...eller ut-och-in eller kanske bak-och-fram? *förvirrad*

I övrigt så kom ett nytt True Blood ut i morse och förhoppningsvis ska jag hantera händelseuteckligen lite mer moget ikväll än jag gjorde förra veckan. It's safe to say that I overreacted just a bit...a little bit...=).

E slapp ju höra det i alla fall....=)

What are you doing, Alan Ball?

Har precis sett senaste avsnittet av True Blood och jag är faktiskt riktigt irriterad. Säsong 2 har hitentills ytterligare förstärkt att serieskaparna försöker göra Bill till en mycket bättre person än han är i böckerna och samtidigt göra Eric mycket (mycket) ondare.

Det stör mig...visst ska man få ändra lite - det har jag inga problem med - men vad ska det bli för triangeldrama när man så tydligt vinklat allt till den enes fördel? I böckerna är det svårt att vara säker på vem som är den rätte för Sookie men i serien vill de helt klart att vi redan ska ha valt sida.

Lorena's fucking it all up!

Trots min irritation har jag accepterat detta. Om än jäkligt motvilligt...

MEN. Nu i det senaste avsnittet - endast några dagar efter att HBO släppt informationen att det blir en tredje säsong av serien - har man totalt förstört alla möjligheter till att följa storylinen i den tredje boken. En storyline som annars hade lagt grunden för relationernas fortsatta utveckling. Jippie!....not.

Tack så mycket, Alan Ball.

10 små moppepojkar...

...var på en möhippa!
Eller ja, det var ju 10 små moppetjejer...eller hrm...tja - to be honest - 10 tjejer helt enkelt.

Var verkligen askul! Den blivande bruden blev iklädd i en custom-made, randig baby-body (onesie på engelska) och vita tights vilket såg riktigt lustigt ut, framför allt framåt kvällen då hon då och då "glömde" att knäppa bodyn i grenen... Hehe...

Jag är nu ett stort fan av möhippor.
Enda minuset var nog att jag glömde kameran och fick hålla till godo med mobilen (och blandade runt 30-40 OLIKA sorters alkoholhaltiga drycker under kvällen... ).

Som synes fick jag intressanta bilder ändå! (Tänkte att bilden var okej att publicera då den blev så suddig och det knappt syns vilka den föreställer)

Upptäckte även att en större andel av flickorna INTE sett den geniala kultklassikern '10 små moppepojkar' av Dr Alban och som använts som informationsfilm i skolor runt om i Sverige...(yes, I'm not kidding!).. och som visar upp en fantastisk filmteknik och härlig 90-tals korreografi. =) Hör du till dessa är det din plikt att njuta av mästerverket nedan.

Watch and enjoy:

Den nya nationalismen!

Vet ni vad Comic Con är? Even so, I'll tell ya!

Det var ursprungligen ett konvent för serietidningar - you know, Comic Books - som sker i San Diego varje år. Numera har det utvecklats till ett stort promotion gigg för Tv-serier, filmer mm som har någonting att göra med det fantasifulla och övernaturliga. En stor del av skådespelartrupperna dyker upp och deltar i diskussionspaneler och oftast visas nya klipp från den kommande filmen/serien/whatever. Det har dessutom visat sig att responsen från publiken på Comic Con kan stjälpa eller hjälpa projektet.

Eftersom många av de kommande filmer/tv-serier jag ser fram emot faller inom den kategorin som representeras på Comic Con har jag senaste veckan översvämmats av information, intervjuer och klipp.

När det gäller True Blood så visade det sig att publiken på Comic Con gav en väldigt stark respons till Alexander Skarsgård som spelar Eric Northman i serien. Detta i sin tur har gett upphov till en massa nya artiklar om honom i USA - om hans karriär och 'hotness'. Det riktigt skumma med det här är att jag inte gillade honom särskilt mycket som skådis hemma i Sverige och jag förstod aldrig hur han kunde anses jättesnygg, men NU blir jag riktigt glad över all positiv respons runt honom. Like a proud mama... =)

Nationalismen är tyligen starkare än man tror ibland...

Alan Ball, skaparen av True Blood, har också bekräftat att det blir definitivt en Bill-Sookie-Eric love triangle (jippie jey!) och att vi inte kommer få se Alexander Skarsgård i rosa spandex!
The audience weeps...

Unwilling heroes

Häromdagen hade vi ett helt oplanerat Heroes-maraton. Jag tror vi såg 8(!) avsnitt i rad med endast paus för toabesök, tekokande och för att sträcka lite på benen. Säsong 3, som innan dess varit en stor besvikelse blev tillsist intressant i och med "Volume 4" och vi var fast.

Det fick mig att fundera lite på det här med intressanta vs. ointressanta karaktärer. I en lyckad tv-serie/bokserie/film finns ofta en eller flera karaktärer av diskutabel moral. Oftast bryr sig den här karaktären inte alls om andra blir skadade, sårade, dödade osv.

MEN.
En av de andra huvudpersonerna betyder något och därmed blir han/hon då och då ofrivilligt god och hjälpsam, vilket visar oss att det finns en riktig människa där inne trots allt. Men...vi ska inte tro att han/hon ÄR god för det, nädå, det är mer komplext än så.

I Heroes är en av dessa karaktärer 'Sylar', som under de första två säsongerna är en kallblodig seriemördare men som i säsong 3 blir en ovillig hjälte - till och från mellan mördandet (He can't help himself, poor thing).

En annan vanlig karaktär - ofta huvudperson, oftast kille - är den frivillige hjälten som alltid ska göra det rätta, vill skydda andra och bespara dem smärta.

Oftast vill skaparen att vi ska gilla denne, medans jag generellt tycker att personen är irriterande överpräktig och trist. Frustrerande, helt enkelt.

Booooring guys!

Jag vet inte var det kommer ifrån men i någon bok/film/tv-serie sa den moraliskt tvivelaktiga karaktären till den präktige ungefär; "Good people are always so predictable". Och det är ju så sant. De genomgoda karaktärerna kan lätt bli tråkiga - för de förvånar aldrig!

Min huvudtes här är alltså att den här intressantare good/evil?-karaktären ger dynamik och har en direkt effekt på framgångsfaktorn hos vissa tv-serier/böcker/filmer som dykt upp på senare tid. Do you agree?

Bad guys/Good guys?

Who's keeping score anyway?

Ah... det stör mig rätt mycket att mitt senaste - otroligt trista - inlägg har fått ligga överst på bloggen så länge som det gjort, men som misstänkt medför semester minskad datoranvändning. As it should...

Känns som att jag knappt varit stilla eller hemma under mina första två veckor vilket är ordentligt utanför min normala karaktärsbeskrivning; bröllop (på annan ort), besök hos kompis (på annan ort), födelsedagskalas, tripp till stuga (på annan ort), IKEA (på annan ort) mm... Imorrn ska vi på vift igen (på annan ort!) men sen hoppas jag tillsist få vila ut lite. Haha, upprepning är ofta effektiv retorik.

Jag har dock hunnit läsa en bok - "Elantris" av Brandon Sanderson - som var asbra! När man kommer på sig själv med att le och fnittra till av förväntan inför nästa sida, då är det verkligen underbart att läsa. Jag har seriöst otroligt svårt att förstå hur man inte kan älska det...

Gissningsvis har man då aldrig läst en bra bok.

Som ni kanske märker skriver jag mest det här inlägget för att det föregående (se ej nedan) ska falla i glömska. Förhoppningsvis har mitt nästa inlägg en aningens mer givande och intressant poäng.
Inte för att någon räknar. Can't make any promises though...=)

Missförstå mig EFTER att du har läst klart

Läste just en rätt svamlig artikel på Aftonbladet om att en internationell studie har visat att könsfördomar påverkar våra studieresultat.

Närmare bestämt; att i de länder där man i större utsträckning tror att killar är bättre i matte+naturkunskap samt att tjejer är bättre i humaniora är det större skillnad mellan könen i motsvarande provresult och ju mindre man tror att det skiljer desto mindre skiljer det i resultaten.
Slutsatsen förstås; A påverkar B.

Intressant, och visar tydligt 'the power of suggestion'! Ni har säkert, liksom jag, upplevt hur attityden till en uppgift direkt påverkar på resultatet och förmågan. Herregud, man kan ju till och med börja producera bröstmjölk som kvinna man verkligen innerligt tror att man är gravid. Hjärnan har faktiskt all makt!

Jag tänkte tex aldrig i förväg att något i skolan skulle vara svårt, vilket kan ha bidragit till att det gick jävligt bra. Nu däremot tror jag att jag inte har tillräcklig kunskap för mitt jobb, och...tada...det går klart sämre. Ogenomträngligt bevis alltså...*nickar* =)

Det som fascinerar mig - såsom det ofta är när man läser något på Aftonbladet - är att de som kommenterat och bloggat runt artikeln så totalt verkar ha missat själva innehållet!
Artikeln är förvisso vinklad, och antyder att tjejer missunnas av detta och skippar det faktum att motsvarigheten sker för killar inom humaniora, men den massiva anti-tjej-andan som slår igenom i kringtexterna känns helt oprovocerad!

"Problemet är? Tjejer får ju MVG i alla ämnen ändå tackvare att dom är just Tjejer" - Man, 22

"Den här genushysterin måste få ett slut någon gång. Alla skillnader mellan könen är inte fördomar eller kvinnoförtryck." - Man, 25

En bloggare hade en massiv argumentation som i sig var helt okej bortsett att han hade missat vad artikeln egentligen handlade om... *suck* Och - framför allt - missade ALLA helt att det inte gällde svenska skolan i sig utan för 34 länder!

Jag börjar misstänka att den gemene svensken redan har bestämt sig för vad som står i en artikel redan efter att ha läst rubriken och därefter uppfattar texten så att det överensstämmer med den idén. Detta är extra tydligt på just Aftonbladet efter som rubrik och text sällan säger samma sak.

This isn't the real Caesar's Palace...is it?

The Hangover. På bio. I lördags.
Finally!

Har tjatat på E i 2 veckor nu men tillsist så gav han med sig. Höga förväntningar till trots (en komedi med 8.3 på IMDB måste bara vara otrolig) så var det en riktigt bra, riktigt rolig film. Enkelt summerat; Fyra grabbar åker till Las Vegas för en svensexa och vaknar upp dagen efter utan minne och en brudgum kort, mitt bland diverse suspekta kvarlämningar från gårdagens partaj.

Enkelt och med oändliga möjligheter!
Inget cinematisk mästerverk, men på samma sätt som med tex På smällen och Supersugen så sitter storheten i skådespelarinsatser, karaktärer och dialog.

I fallet med The Hangover är det först och främst karaktären 'Alan' som spelas av praktiskt taget okända Zach Galifianakis som skapar magin! Haha, jag menar tidigare okända Zach Galifianakis som nu ligger 4 på IMDBs 'most watched profiles'-list...

Alan har inte riktigt alla hästar på rätt plats och följer egentligen bara med på svensexan eftersom det är hans syster som ska gifta sig.

<-- Look at the dude and I think you'll get it!

Just watch it! =)
Jag skulle egentligen vilja förstöra allt för er genom att publicera en massa roliga citat från filmen men jag nöjer med ett enda litet, litet citat. Please forgive me...

Stu (frustrerad, till Alan): You are literally too stupid to insult.
Alan (helt seriöst): Thank you.