Unwilling heroes

Häromdagen hade vi ett helt oplanerat Heroes-maraton. Jag tror vi såg 8(!) avsnitt i rad med endast paus för toabesök, tekokande och för att sträcka lite på benen. Säsong 3, som innan dess varit en stor besvikelse blev tillsist intressant i och med "Volume 4" och vi var fast.

Det fick mig att fundera lite på det här med intressanta vs. ointressanta karaktärer. I en lyckad tv-serie/bokserie/film finns ofta en eller flera karaktärer av diskutabel moral. Oftast bryr sig den här karaktären inte alls om andra blir skadade, sårade, dödade osv.

MEN.
En av de andra huvudpersonerna betyder något och därmed blir han/hon då och då ofrivilligt god och hjälpsam, vilket visar oss att det finns en riktig människa där inne trots allt. Men...vi ska inte tro att han/hon ÄR god för det, nädå, det är mer komplext än så.

I Heroes är en av dessa karaktärer 'Sylar', som under de första två säsongerna är en kallblodig seriemördare men som i säsong 3 blir en ovillig hjälte - till och från mellan mördandet (He can't help himself, poor thing).

En annan vanlig karaktär - ofta huvudperson, oftast kille - är den frivillige hjälten som alltid ska göra det rätta, vill skydda andra och bespara dem smärta.

Oftast vill skaparen att vi ska gilla denne, medans jag generellt tycker att personen är irriterande överpräktig och trist. Frustrerande, helt enkelt.

Booooring guys!

Jag vet inte var det kommer ifrån men i någon bok/film/tv-serie sa den moraliskt tvivelaktiga karaktären till den präktige ungefär; "Good people are always so predictable". Och det är ju så sant. De genomgoda karaktärerna kan lätt bli tråkiga - för de förvånar aldrig!

Min huvudtes här är alltså att den här intressantare good/evil?-karaktären ger dynamik och har en direkt effekt på framgångsfaktorn hos vissa tv-serier/böcker/filmer som dykt upp på senare tid. Do you agree?

Bad guys/Good guys?