Kunskap vs. Intelligens

Jag blir så otroligt less på hur vårt samhälle - och många andra för den delen - värderar egenskaper. Idag på Aftonbladet finns en artikel med titeln Cecilia är smartast i Sverige - "är en av 210 st som fick 2,0 på högskoleprovet".

Jaha?
Återigen en obefogad korrelering för så vitt jag vet är högskoleprovet inget kvalificerat IQ-test. Det testar en viss logisk förmåga och den kunskap du samlat på dig fram tills provdagen samt hur bra du är på att skriva ett prov - That's it!

Kunskap är inte lika med intelligens! Man kan komma långt på bara kunskap - plugga som en galning och därmed lyckas få rätt bra betyg i skolan, få jobbet gjort tillräckligt bra osv. Man kan även klara sig rätt bra på bara intelligens - initialt - eftersom man fattar allt rätt snabbt och därmed inte behöver samla på sig så mycket kunskap. Men förr eller senare nås en brytpunkt där den ena egenskapen faller utan den andra. De måste kombineras för att vara värdefulla i praktiken.

Från Wikipedia;
"Intelligens (av latin intellego, att förstå, begripa, inse, avgöra), mental förmåga. Till intelligensen räknas vanligen förmågorna att resonera, planera, lösa problem, associera, tänka abstrakt, förstå idéer och språk, komplicerade orsakssammanhang samt förmågan till inlärning.

Inom psykologin skiljer man på intelligens och kreativitet, personlighet och visdom men i vardagsspråk får ordet intelligens ofta en mycket bred betydelse."

Exakt.
Cecilia kan mycket väl vara både intelligent och kunnig, vem vet? Men det kan även Anna som fick 1,3 och snittar på G i betyg. Anna kan även vara smartare än Cecilia. Det går inte att säga utifrån betyg och resultat. De är mått på teoretisk kunskap, teoretisk intelligens, intresse för ämnena, ambitionsnivå och så vidare...

Jag är egentligen inte emot att man påstår att 2,0 på högskoleprovet = smart, eller 20,0 (5,0 på gamla tiden) i betyg = smart, för det stämmer förstås på ett sätt - dessa personer är smarta i skolan. Men inte nödvändigtvis generellt!

Problemet blir följddefinitionen; lågt resultat på högskoleprovet = korkad, knappt godkänt i betyg = korkad, och att det här sen anses gälla i verkligheten.

Total bullshit, totalt orättvist.

För mig är smarthet att koppla ihop A och B och dra korrekt slutsats C, oavsett område. Det kan vara att associera en smutsfläck med korrekt felande motorkomponent eller att förstå varför en person gör som den gör vid vissa tillfällen.

Och - det kan inte mätas!

Deckare och detektiver

En evighet sen bloggen uppdaterades - sorry! - men jag får helt enkelt skylla på mitt vansinniga stressande fram och tillbaka genom landet den här veckan. Sisdådär en 150 mil...*jet-lagged* =)

Två intressanta filmnyheter har jag snubblat över i alla fall. Den 18 september kommer uppföljaren till Män som hatar kvinnor -
Flickan som lekte med elden - att ha biopremiär i Sverige och en första teaser-trailer dök upp i veckan. Riktigt härliga bilder;



Då jag har läst boken tyckte jag det såg väldigt, väldigt lovande ut. Kul att se "den blonde jätten" bland andra... Hade varit ännu roligare att se Paolo Roberto som Paolo Roberto - det tror jag kommer bli askul. Förhoppningsvis blir det en lyckat biofilm av det hela trots att den initialt endast var tänkt som tv-serie. *fingers crossed*

Om ni undrar vad ni kommer titta på under jullovet så kan jag berätta det redan nu. Guy Ritchie (Madonnas ex) har gjort en filmatisering baserad på den klassiska litterära detektiven Sherlock Holmes med en helt ny approach. Jag ska på intet sätt påstå att jag är en expert (eller ens kunnig) på området Sherlock Holmes, men jag föreställer mig att han traditionellt sett inte framställts så här;



Jag tycker det ser otroligt intressant ut och jag diggar verkligen Robert Downey Jr. som skådis (dock inte alla hans filmer). På forum rasar dock Sherlock Holmes intresserade mot castingen av honom i titelrollen - "han är ju inte ens brittisk!" - men jag tror att det var ett genialiskt val för att få till en helt ny version av karaktären. På bio den 25/12 2009 alltså.

Om du inte gjort det än - se Tropic Thunder!
RDJ totalt ÄGER filmen och blev ju faktiskt till och med oscarsnominerad för rollen som Kirk Lazarus. Kan verka trivialt men med tanke på att Tropic Thunder är en 'Ben Stiller-komedi' så var nomineringen desto mer imponerande...

Änglar, demoner och migrän

Igår såg vi Ängar och demoner utan någon direkt stark motivation egentligen. Tyvärr ser vi nog vissa filmer bara för att de ska ses. Inte så trist som det låter...=)

Efter att ha läst lite olika recensioner var förväntningarna inte direkt skyhöga men jag har ju läst boken, det är en stor hollywoodproduktion och en svensk skådis (som för övrigt verkar dela mina åsikter i frågan) medverkar. Lägg sedan till lite religiöst mumbojambo på det - should be fun! =)

Och...tja... som filmatisering av boken tycker jag den var riktigt tillfredsställande - detsamma tyckte jag även faktiskt om Da Vinci-koden fastän många var missnöjda. De har strukit tillräckligt med onödig information och skalat av karaktärer samtidigt som man som tittare ges den information som behövs för att kunna följa storyn.

MEN.
Problemet ligger inte hos filmmakarna utan hos källan till allt ont, författaren till böckerna, Dan Brown. Samma fel som finns i böckerna fortplantas ju självklart till filmatiseringarna. Såsom den otroligt tomma karaktären 'Robert Langdon'...*suck*

I Da Vinci-kodens fall är det i huvudsak det otroligt utdragna antiklimax som boken/filmen slutar med och i fallet med Änglar och demoner är det den för linjära, upprepande storyn som stjälper. Det finns inga sidospår, inga överlappande storys, ingen karaktärsutveckling. Boring!

Trots detta och jag vid några tillfällen fick migränliknande anfall pga ett överdrivet ficklampsanvändande får filmen nog 3/5. Den innehåller faktiskt en behaglig dos välproducerad spänning vilket alltid är trevligt, plus att som en bikaraktär i filmen syns en ny favvo; Pierfrancesco Favino (tidigare setts i bla The Chronicles of Narnia: Prince Caspian).

Killen har närvaro och karisma så det säkert räcker till 3 personer till. Faktiskt så till den grad att jag inte ens märkt om han är en bra skådis eller inte.

Pierfrancesco Favino

This would be Shrek II

Jag glömde ju att säga att jag också är otroligt avundsjuk på Sandra Nurmsalu som sjunger för Estland i kvällens semifinal i ESC för att hon är så otroligt vacker, sjunger fantastiskt och för att hon passar så sjukt bra i sitt svarta blanka hår. I wouldn't mind trading...

Antagligen är jag så avundsjuk idag eftersom livet känns piss, jag är trött och stressad, saknar E som jobbar samt känner mig allmänt ful, korkad och färglös. To end things on a positive note...haha

Men kolla hörni, jag kan faktiskt skriva ett 'kort' blogginlägg! =)
Heja Estland!

Just call me Shrek

Idag är avundsjuka det perfekta ordet för att sammanfatta mitt känslotillstånd.

Jag är sjukt avundsjuk på Aftonbladets krönikör Lisa Magnusson för att hon återigen lyckats skriva en helt genialisk krönika där hon ser på feminism och sex från nya synvinklar och med en retorisk ogenomtränglighet. Ja ja, jag vet att jag svamlar.
De som försöker argumentera mot, framstår som trångsynta fån för att det helt enkelt inte går att slå ordentligt hål på Lisas resonemang. Sorry guys!

"Som jag ser det är nämligen stora delar av feminismen destruktiv och återskapar precis de mönster den säger sig vara emot.

T ex när man säger att kvinnor som blir våldtagna får sina liv förstörda. Är inte det att sätta en norm? Eller när man säger att porr är ÄCKLIGT och PERVERST. Är inte det att sätta en norm? Eller när man säger att prostitution är slaveri. Är inte det att sätta en norm?"

Ahhh, I wanna lick her brain!
För att va rätt snuskig, och citera True Blood.

Visst, jag förnekar inte att den här sortens debatter är väldigt komplicerade. Alla val medför konsekvenser som då förstås måste värderas gentemot de konsekvenser som fås av den existerande policyn. Som att ett nedvärderande av 'skamfaktorn' vid våldtäktsbrott kan göra det ännu svårare att få upp straffsatsen mot den sortens brottslighet. Eller att man får räkna med en viss övergångsproblematik vid tex legaliserande av prostitution. Men i det tankesättet förringas individen till fördel för
"the greater good" (massiv Harry Potter referens) och jag tror inte på den sortens filosofi. Vi får liksom offra horornas och några hitsläpade öststatsbrudars välfärd och säkerhet för att samhället inte vill kännas vid existensen av prostitution.

Och att argumentera mot övergångseffekter är för mig helt absurt efter som de är, ja just det - övergående! Till exempel att argumentera mot gayadoption för att 'barnen kommer bli mobbade'. Jaha, och varför blir de mobbade? Jo för att gayadoption inte är fullständigt accepterat.
Duh!

Tisdag med stort T!

Imorgon är det tisdag och jag kan äntligen få pusta ut lite.
Om en vecka ska jag hålla en inspirerande (piece of cake, huh?) presentation på en konferens för en massa branchfolk som inte har någon grundkunskap om mitt forskningsområde (eller knappt ens naturvetenskap). Inte särskilt lätt kan jag säga att försöka visa på de fantastiska nya tekniska lösningar som finns då mina åhörare inte ens vet om konceptet i förväg *supersuck*.
Den måste vara klar imorrn och som den fantastiska tidsplanerare jag är sitter jag förstås och sliter med den nu. Stupid, stupid, stupid girl....

Jag sliter och lyssnar på en massa skrikande människor. Verkligen idealisk kombination. Headache anyone?

Om du inte kopplade det direkt så lyssnar jag förstås på Eurovisionbidragen i förberedelse inför veckans orgie i smaklöshet och galna musikstilar. Duh, den kopplingen var väl hur tydligt som helst?
Det är i alla fall några bidrag från semifinal 2 (Kroatien, Polen, Cypern och framförallt Slovakien) som är extremt falsksjungna och där sångarna dessutom är helt omedvetna om detta och därmed tar i för heeela fosterlandet. Det är riktigt plågsamt.

Det är så illa att jag bara måste sprida eländet vidare. =)
Slovakien: (kommer igång ordentligt vid 1:15)


Hehe.... *elak* =)

Varje år drabbas jag av Eurovision-viruset och trots att jag i vanliga fall endast lyssnar på hårdrock kastar jag mig över allt som har med spektaklet att göra. I can't help it. Och ja, jag vet att det suger (se ovan).
Imorrn är det semifinal 1 (med Sverige) och ser verkligen fram emot att få komma hem, inte behöva jobba hela kvällen, utan faktiskt titta på TV för en gångs skull. Pathetic and proudly so!

I nordiska välmeningen kan vi ju också ta och glädjas åt att Norge antagligen vinner hela rasket! =) Vem kan motstå en leende, fiolspelande liten gutt? Nä just det - ingen!

Never been kissed

Läste en fascinerande artikel på aftonbladet nyss som berättade om en amerikansk tjej som inte bara hade hållit på sin oskuld tills giftermålet utan första gången hon blev kysst var vid altaret. Men det slutar inte där. Det är tydligen en kyskhetstrend som nu även invaderat Sverige.

– Hela ”Sex and the city”-grejen är så ute. Jag har många kompisar som är trötta på det där. Det är inte hippt med engångsligg längre, säger Clara Lidström, 23.

Dang! Jag som knullade runt bara för att det var inne och nu är det inte det längre, shit va efter man är.

Okej. Så sex är bara en trend? Det mest intressanta med den här sortens ståndpunkter är att man överdramatiserar konceptet så fruktansvärt. Jag tror att det är de som förespråkar avhållsamhet på det här sättet som egentligen är mest sexfixerade av alla. De verkar tro att sex totalt slår ut allt annat. Det är även sådana människor som inte tror att män och kvinnor kan sova i samma säng utan att hoppa på varandra.

Hela konceptet kommer ju ursprungligen av att män ville kunna säkerställa att de verkligen var far till sina barn (läs söner) och vad bättre än att lura i alla kvinnor att de kommer till helvetet om de har sex med någon annan innan. Och ännu bättre, om vi ser till att de inte har det skönt under sexakten så minskar risken avsevärt att de vill knulla någon annan frivilligt (könstympning).

Problem solved.

Jag försöker inte säga att sex är en slit och släng vara, utan snarare att både sex utan kärlek och kärlek utan sex är två alldeles för långt dragna koncept. Alldeles för svartvitt. Jag vill bo i gråskalans land.

Kärlek finns i många former, precis som sex, och jag tror man missar mycket om sin partner och sina känslor om man inte utlämnat sig så totalt som när man har sex, eller myser efteråt och filosoferar, eller vaknar tillsammans.

So fuck off! =)

Back to the Roots

Jag höll nästan på att glömma att kommentera vårt senaste biobesök.
Nu, från och med maj börjar ju storfilmssäsongen och massiva, hypade hollywoodproduktioner invaderar biograferna.
This is my kind of holiday!


Först ut (in my book) var 'X-men Origins - Wolverine' som hade premiär i fredags. Jag och E såg den i lördags med riktigt höga förväntningar -- jag gillar verkligen X-men filmerna. De flesta serietidningsfilmatiseringar är okej - och för det mesta riktigt underhållande - så länge man vet vad man ger sig in i.

Bad expectations kill good movies! Hehe...

Wolverine var det ja. Vi hade höga förväntningar och jag måste säga att de uppfylldes! =) Den gick hur snabbt som helst och jag ville bara ha mer... Är annars rätt konstigt att se en film där man vet slutresultatet i förväg men inte vägen dit.

Sen är den ju också full av skäggiga, manliga män (my favorite kind) vilket inte skadar. Är man snarar förtjust i pretty boys så fanns det sådana med också:

I usually don't go for the pretty boy look, men jag måste säga att Taylor Kitsch här (aka Gambit) inte var helt oattraktiv. Hrm.

Ska recensera lite mer direkt i framtiden så kanske ni slipper den här överdrivna objektifieringsvinkeln jag kom med idag. Sorry dudes! =)

Busy Little Bee

Har tänkt uppdatera bloggen i flera dagar nu men det har inte lyckats bli av. Obviously...dah!

I måndags gick hela dagen åt till ett otroligt världelöst projektmöte på annan ort vilket gjorde mig totalt utmattad. Ineffektivitet är så otroligt frustrerande! Framförallt när man har vääldigt mycket att göra, vilket jag har just nu. Seriöst mycket alltså. *nickar*


Och det är sådana här veckor jag tydligt inser att jag inte är helt okej. Inser att jag verkligen måste ta tag i situationen med min sk "blivande utbrändhet". Jag ska bla hålla en presentation på fredag om ett av mina forskningsprojekt. Ett projekt där resultaten ännu inte blivit helt färdigberäknade! Mitt gamla jag hade i det här läget haft turbon inkopplad, slitit som en galning och presterat ett bra (oftast onödigt bra) resultat precis till deadline.

Mitt nya jag. Tja, hon skriver ett blogginlägg.

Nämen - all jokes aside - jag jobbar på, men inte med den hastighet och det driv som kanske hade behövts i det här läget. Det är som att jag försöker få en stor degklump att forma ben och sedan vinna ett hundrameterslopp mot världseliten. Jag kämpar, men det ger som ingenting.

The problem is... sooner or later it'll catch up with me.

Amatörpsykolog, någon?

Har precis insett en sak om mig själv och vare sig någon är intresserad eller ej så tänker jag dela med mig. It's my blog and I'll cry if I want to...HA, gotcha! =)

Då så - you've been warned.
Jag visste sen tidigare att jag är en målinriktad person eftersom det har visat sig rätt tydligt hitintills i mitt liv. Och med allvarliga konsekvenser för mitt nuvarande jobb.

Som att jag slagit dövörat till när en föreläsare gjort en avstickare som helt klart inte hör till kursplanen eller att jag har svårt att dölja min rastlöshet när en person berättar en historia som aldrig kommer i mål - eller som, god forbid, helt saknar poäng.
Inte den bästa egenskapen men medvetenhet är väl första steget mot tillfrisknande? Just det.

Nåväl, vad jag nu plötslig insåg var att den här egenskapen på senare tid verkar ha invaderat min fritid på ett icke önskvärt sätt. Jag har ju tidigare nämnt min besatthet av Twilightböckerna och även att min nya bok-obsession är the Southern Vampire Mysteries. Nio böcker finns det och med min effektiva lästeknik så är jag just nu ungefär halvvägs genom bok 6.

Min insikt kom sig av att trots att bok 5 och nu halva bok 6 inte har varit särskilt intressanta egentligen (nr 4 var däremot fantastisk!) så läser jag med enormt fokus och frenesi. Exakt på samma sätt som jag gjorde med Twilightserien i oktober. Jag fattade inte varför - en intelligentare människa skulle dra ut på nöjet och inte läsa på som om hon deltog i någon form av OS-stafett.

Men då, för ca 30 min sen nu insåg jag (vilket ni förstås också gjort vid det här laget) att det är den där jäkla målmedvetenheten som spökar. Tydligen läser jag inte de här fantastiska böckerna för att ha kul utan för att för att få reda på hur det kommer att gå. Få avslut. Komma i mål.

Jäkligt smart. Ehh...Not.

Så patetiskt! Och inte nog med att jag forcerar en bra story, jag blir även direkt irriterad på författaren när hon ägnar 70 sidor åt någon bi-karaktär som jag är helt ointresserad av. Jävla pucko...

Somebody fix me please!

Angående hyckleri (nedan) - det här kan man nog lugnt påstå var en lång historia helt utan poäng. Finns det någon som är så målmedveten att de faktiskt läst ända hit? I'm shocked!