Hallucinerar jag?

Om ni någon gång har använt Halens internetbutik har ni säkert, precis som jag, kännt en viss förundran;

-Varför har jag ingen egen användare? Det var konstigt. Det är 2009 nu va?

- Men okej, de berättar säkert åtminstone när min beställning levererats och jag kan följa paketet med ett kollinummer.

Nähä, inte det heller.

Så har det varit.

Man har ingen aning om när beställningen kommer, och är en vara restnoterad blir detta mer än bara irriterande. Det är konstigt att ett företag som är vant vid distansförsäljning hanterar internetshopping på det här sättet. Jag är övertygad om att det, förutom irriterade kunder, leder till ett mer än dubblerat personalbehov på kundtjänsten.

Men i eftermiddag hände det ofattbara. 5 år tog det, men tips ger slutligen resultat. Jag kände mig nästan darrig på fingret när jag klickade på mailet "Halens Leveransbesked" - kan detta verkligen vara sant? Nä, bäst att inte hoppas för mycket.

Jag håller andan medan sidan laddas...

Hallucinerar jag?
Halens har äntligen gått in i ljuset! Kanske det finns en Gud ändå?

Vi firar med lussebullar och tårta hos mig - bring your own booze.

Sophie's Choice

Min älskade telefon pajade för någon månad sedan (antagligen eftersom jag tappade den i golvet stup i kvarten) och sedan dess har jag använt min 'back-up' telefon - vilket INTE är en hållbar lösning.

Så en ny telefon ska köpas!

Men att välja telefon nu kontra för 2 år sedan är riktigt besvärligt har jag märkt. Vanliga 'knappbaserade' telefoner verkar vara på väg att bli förlegade, och min tidigare favorit Sony Ericsson har riktigt tappat kvaliteten på sina telefoner (1 av 3 felar tydligen).

Alla shoppar iphones och jag vet inte om de är bländade idioter eller om det är rätt väg att gå. Själv har jag inget behov att vara i teknisk framkant men jag vill inte köpa förlegad teknik (som kostar nästan lika mycket) av ren ignorans heller. Gaaaahh...!

Efter en månad av läsande, tittande, knappande och funderande är jag nu nästan mer förvirrad än någonsin. I min förtvivlan gjorde jag förstås det enda möjliga; en pro/con-lista - vilket i verkligheten innbär ett exceldokument. =)

Det är så fint, färglatt och verkligen massivt. Olika egenskaper har kodats, värderats och sammanställts.

Ett utdrag ur mästerverket.

Se så fint! =) Är ni inte impade? Jag är så nöjd, och har jobbat riktigt länge med detta. Lutar mig tillbaka, stolt över ett jobb väl utfört...

Men.

Tror ni jag har lyckats välja en telefon?

Just 6 simple rules

Som alla viktiga saker i livet finns det bra och dåliga sätt att göra en sak på - så också tittande på filmatiseringar av böcker. En bok blir filmatiserad, antingen som spelfilm eller som tv-serie. Hur maximerar man då utbytet av båda? Som den expert på området som jag påstår mig vara, har jag förstås svaret.=)

How to watch the movie and eat the book too
- according to Aerie

1. Läs boken först.

Även om du ignorerar allt annat så håll den här absolut viktigaste regeln. Anledningen är enkel - boken är sanningen. Endast om filmatiseringen är av högsta klass kan du komma ut ur situationen och gilla båda. Oftast slutar det med att du ogillar boken eller filmen - eller t.o.m båda!

2. Om den finns, kolla in rollbesättningen

Har man uppfattat en karaktär som lång, mörk och ståtlig, blir det en mycket obehaglig överraskning när man ser filmen och han spelas av Danny DeVito. Sorry Danny... Detta problem undviks nästan till fullo om man redan vid läsningen kan kombinera bokens beskrivning med den skådis som ska spela karaktären.

3. Låt tid gå mellan bok och filmatisering

Gärna några månader. Detta är en mycket vanlig fallgrop och brukar göra filmupplevelsen mycket upphackad. "Det där händer faktiskt först" "Det var ju karaktär X som sa det där, inte Y" OSV. Man ser bara detaljförändringarna och missar helheten.

Är du investerad i berättelsen eller gillade boken ordentligt gäller även följande regler:

4. Få koll på de stora förändringarna

Är karaktärer strukna/hopslagna? Har en karaktär signifikant ändrats? Är någon större scen struken/adderad? Kan tyckas trivialt men kidnappas huvudpersonen plötsligt i mitten i filmen utan att det händer i boken kan detta vara det störningsmoment som förstör filmupplevelsen helt. Vet du om detta en bit i förväg hinner oftast en form av acceptans infinna sig.
(<-- Tara i True Blood finns inte med förrän i bok 3 och har då inte alls de karaktärsdrag som hon har i serien)

5. Inga klipp/trailers i närheten av premiär

Kolla gärna trailern när den kommer, eller i förbifarten någon vecka innan - men akta dig för att se för mycket. Ser du dessutom trailern igen alldeles innan premiär riskerar du att förlora en del av överraskningsmomentet i filmen. Den blir dessutom tråkigare och förlorar energi. Du skrattar inte åt komiska scener om du nyss sett dem.

6. Se filmen igen.

Även om de övriga reglerna följts kan några av de negativa effekterna ha smugit sig in och fördunklat filmupplevelsen. Kanske ditt detaljminne var alldeles för bra eller så gjorde höga förväntningar dig väldigt svårimponerad (High expectations kill good movies). Oavsett vad så blir den andra genomtittningen oftast helt annorlunda. Först då kan du till fullo uppleva filmen som en 'film baserad på en bok' snarare än en 'bok i rörliga bilder'

----
För New Moon följde jag inte regel # 5 (addict with an easy fix, remember?) och överarbetade regel # 4. Vilket troligen direkt påverkade filmupplevelsen på något sätt...hur mycket, tja det får jag reda på efter regel # 6 tagits i kraft. =)

Är du ett filmatiseringsfreak liksom jag, och har ett ytterligare tips - TELL ME! =)

Over-expectations Anonymous

Ni har förstås febrilt tuggat er ner till nagelbanden av förväntan kring min recension av New Moon sedan i lördags? Jo, jag förstod väl det...=)

Oavsett vad jag eller någon annan tyckte så gick det jäkligt bra. I Sverige blev den årets största premiär (slog millenniumfilmerna) och i USA slogs flera rekord:

1:a all-time för midnattspremiär
1:a all-time för premiärdagen
3:a all-time för hela öppningshelgen
(1:a The Dark Knight, 2:a Spider Man 3)

Kul.

Men jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka.
Jag gillar, jag ogillar, jag är förvirrad.
Twilight (den första) var ingen kvalitetsfilm direkt och tyvärr ville man gärna skratta förläget vid scener som absolut inte var menade att vara komiska (inte bra). Jag var därför helt övertygad om att New Moon som har mycket större budget, mer 'visuellt lämpligt' bokinnehåll samt en mer kvalificerad regissör skulle slå Twilight på alla sätt.

På det mesta gjorde den det. Den följer boken troget (nästan lite väl troget) och det var inte så många pinsamma ögonblick. Huvudrollsinnehavarna gjorde ett liiite bättre jobb den här gången även om Kristen Stewart fortfarande blinkar onödigt mycket och rör sitt hår mest hela tiden. De blir dock helt utspelade av birollerna som emellanåt görs riktigt strålande. Filmen är vackrare och har inte den där konstiga blå tonen från Twilight.

Bella (Kristen Stewart) och Laurent (Edi Gathegi) är inte blåa

Men till min förvåning så vinner Twilight på en viktig punkt; känslan. Jag köpte inte riktigt 'konceptet' och det kändes mest konstigt att Bella var så apatisk. Lite mellanmjölk där det borde ha känts intensivt. Övergångarna var också hafsigt gjorda, så poängen med Bella + Jacob relationen klargjordes inte och det gick alldeles för snabbt vid 'Bella drar till Italien'-delen. Riktigt dumt var att de inte förklarade varför de nästan dödades i slutet (blev tvungen att förklara det för pojkvännen efteråt). Manuset i botten och filmmusiken tror jag kan ha varit orsak till en del av detta och förhoppningsvis blir det bättre i Eclipse (den tredje).

Så, säkert strålande för hardcore, vill-se-boken-följas-till-varje-punkt fans men för mig kändes det lite som en förlorad chans. Tror att inte alltför stora förändringar skulle ha behövts för att ge ett klart bättre helhetsintryck. 6/10 av mig.

Men.
Haha, du trodde jag var klar va?

Filmatiseringar är komplicerade och jag hade nog hade för höga förväntningar. Dessutom bröt jag några av mina egna regler kring filmatiseringstittande så min åsikt kan vara snedvriden. Så jag kanske ändrar mig. Kanske. =)

Ni vet föresten att det är fritt fram att klaga på mig nu va? Be gentle...=)

Luftslott som livboj?

Ikväll är det tillsist dags att se The Twilight Saga - New Moon. Don't worry, that's not the topic today.

Eftersom jag är en sån där konstig person som älskar att se fram emot en sak, snarare mer än saken i sig själv, har jag haft en rätt konstig dag hitentills. Jag känner nästan ett slags antiklimax redan nu och trycker febrilt ner förväntningarna i skorna för att eventuellt kunna ge filmen en ärlig chans ikväll. I'll get back to you on how that worked out...=)

Kastade mig därför - som en drunknad efter livboj - på nästa sak att se fram emot; Luftslottet som sprängdes. Det är verkligen inte länge kvar nu (6 dagar)! Då det är den sista filmen i Millenniumserien och både böckerna och de andra filmerna är riktigt populära har jag varit riktigt förvånad över att det varit så lite marknadsföring och hype kring den nya filmen. Kanske det svenska konceptet?


Visst Flickan som lekte med elden var långt ifrån en ideal filmatisering, men vad kan man förvänta sig då 40-50 min klippts bort ifrån den ursprungliga TV-filmen? Samma problem kommer nog Luftslottet... lida av men jag tror inte att det blir i samma utsträckning, då berättelsen är mer linjär och karaktärerna är mer samlade.

NU börjar hypen komma igång lite smått i alla fall...
Jag fick jaga fram trailern på youtube förra veckan - lite shockad över att den inte framhävts mer - men nu finns den lite mer tillgänglig, tex på Aftonbladet. Dessa har även kommit med en tidig recension! Wheee...=)

But look no further...här är trailern;



Asså jäklar vad det känns ovanligt att se fram emot en svensk film. =) Tycker ni det ser bra ut? Teleborian är härligt creepy tycker jag!

Om ni inte är spoilerkänsliga så har aftonbladet kommit med tre scener från filmen också;

Den som ändå hade en apelsin

Jag tycker det är intressant att så många människor uttrycker subjektiva åsikter och bedömningar som fakta. Mer än intressant faktiskt...jag tycker det är irriterande på en nästan outhärdlig nivå!

Let's discuss this.
En apelsin är en apelsin, och ligger det en apelsin på bordet är det helt okej för mig om någon säger "det ligger en apelsin på bordet". Jaja, filosofer - perhaps there is no spoon...eh...orange at all? Annan diskussion.

Helt korrekt. Kanske lite irriterande att prata om apelsiner men, okej...I'll let it slide =)

Men...

"Hårdrock är bara skrikigt och helt substanslöst"

"Harry Potter är skadlig smörja och ska inte läsas av unga människor. Ska de läsa något ska de läsa bra litteratur som Strindberg"
(Faktiskt uttalande av en litteraturprofessor)

"Vitlök är helt oätligt"

...är inte ok enligt mig!
Och nu menar jag inte det (ev) provocerande innehållet. Varsågod, uttryck er galet eller helt logiskt om era åsikter - men påstå inte att de är fakta för det. Ett litet "jag tycker" framför "vitlök är helt oätligt" hamnar väldigt mycket närmre någon form av sanning. Inte min - jag älskar vitlök! :D

Vad har det här med någonting att göra kanske ni undrar?
Tja, jag har varit så otroligt stingslig på jobbet i nästan en vecka nu och konstant haft verbala brottningsmatcher med en av mina medarbetare. Det konstiga med det hela är att vi diskuterat ordentligt i princip hela tiden vi jobbat tillsammans (2 år) men det är först nu jag vill flyga på och strypa honom långsamt.

Uppenbarelsen kom idag (ni fattar säkert vad den innehöll) och det hela klarnade. Men varför påverkar det mig så? Jag tycker att jag mentalt borde kunna lägga till ett "jag tycker" eller "jag tror" framför det han säger, men det funkar bara inte.
Jag ser rött.

Kanske är det för att det låter så arrogant och pretentiöst (I hate!), eller för att det stänger ner all form av möjlighet till en vettig diskussion (Hate even more!). Vet du?

(Förlåt för tråkstatusen på det här men jag är som sagt ilsk just nu...grrr!)

Let the madness begin!

Så, efter att nu ha angett 'my plead of temporary insanity' i föregående inlägg tänkte jag faktiskt börja plågandet direkt. =)

Is the suspence killing you? Haha, I wish!

Just nu 'promotas' (sorry för svengelskan) New Moon i full fart världen över och galet många intervjuklipp har dykt upp. Jag brukar för det mesta undvika skådisrelaterat material (se lördagens inlägg), men promoting kan vara intressant då det för det mesta handlar om själva filmen. När jag nu ikväll tittade på några av dessa intervjuer slog det mig - återigen - vad otroligt självsuggesterande människor (läs unga tjejer) kan vara.

Eftersom de älskar Edward i böckerna och han beskrivs som så gudomligt vacker att man nästan tappar andan, tja, då måste ju snubben som spelar Edward också vara gudomligt vacker eftersom han ÄR Edward, eller...?

Det måste vara så det gått till för hur kan annars Robert Pattinson (aka Edward) anses som en av världens just nu absolut snyggaste och sexigaste män?
Hur tänker de?

Det var faktiskt den enda jag kunde tänka på när jag såg klippet nedan. Det enda. Sa han något om filmen?

The Real Robert Pattinson:
(kom igen....tryck!)


Det är nästan så att jag tror att idén om Robert Pattinsons 'snygghet' är som en stor, rosa elefant. Ingen ser det, men tror att alla andra gör det så de spelar med och därmed finns plötsligt en rosa elefant i rummet.

Oavsett går det tydligen att 'fake'a mycket med en bra fotograf, stylist och sminkös - eller vad tycker ni?

Confessions of a dangerous mind - 2nd edition

Imorgon är det exakt en vecka kvar tills The Twilight Saga: New Moon har Sverige-(och världs-) premiär. En film som jag inte alls har några förhoppningar på. Haha, nice try.

Nämen, gissningsvis har den stora nedräkningen i sidpanelen på den här bloggen (och tidigare inlägg) tipsat de flesta här om detta faktum . Jag är tyvärr heller inte den enda som bryr mig eftersom böckerna av någon anledning är så sjukt addiktiva - twilighters are everywhere!

För att vara helt ärlig är jag faktiskt glad att jag 'drabbades' innan den totala masshysterin runt vampyrer infann sig för annars hade jag säkert flytt fältet. And seriously missed out...

MEN. När det gäller filmen så är det faktiskt en helt annan historia som ligger bakom mitt intresse än just böckernas innehåll. Say what?

I'm not like this - I promise!

Jag är - utan att ha en egentlig logisk förklaring - extremt förtjust i filmatiseringar av böcker.

Det spelar ingen roll om jag älskade/gillade boken eller plågades lite när jag läste den (som i fallet med da vinci koden eller låt den rätte komma in).

Blir det en film VILL, nä - MÅSTE - jag se den. Och hör jag att en bok ska filmatiseras, så ser jag till att läsa den så fort som möjligt (...och sen se filmen förstås). Det var t.o.m. på exakt det sättet sättet som jag och hittade och läste Twilight. Psycho huh?

När sen en filmatisering är så pass efterlängtad av andra människor att en hel subkultur skapas kring detta, well, then I'm like an addict with an easy fix available.

Jag kan bara inte låta bli att hänge mig åt det. Det går inte. Sorry.

Disclaimer: detta inlägg är ett försök till att förklara/ursäkta ett eventuellt kommande (temporärt!) onödigt (outhärdligt?) fokus kring Twilight- eller New Moon relaterat bloggmaterial. Aerie, här kallad Bloggaren, kan inte hållas ansvarig för sitt beteende i detta avseende och allt starkt förakt ombedes vänligen sparas tills efter det att premiären av New Moon har ägt rum.

Be a 'fan' - not a fanatic!

Konceptet idol – och nu menar jag inte tv-programmet – har jag aldrig riktigt greppat. Att känna så starkt för en person man inte känner, även om den huvudsakliga känslan är beundran, är helt ologiskt för mig. Omöjligt och irrationellt.

Som jag ser det är en person som är duktig på något, har artistisk talang eller kanske ett intressantare jobb än de flesta troligtvis varken en BÄTTRE eller INTRESSANTARE människa än oss övriga. Jag vill inte ta en fika med tex Zlatan bara för att han är bra på fotboll. Eller (för att träffa lite mer rätt på mig själv) diskutera livets mening med Edward Norton för att jag gillar hans filmer.

Visst kan man tycka att en känd person verkar vara intressant och trevlig, och jag kan kanske förstå hur man skulle vilja snacka med den personen OM just det den är känd för (filmen, musiken whatever). Kanske...
Men det faller liksom utanför det suspekta konceptet idol.

Själv är jag extrem åt andra hållet. Jag vill veta så lite som möjligt om någon vars arbete jag beundrar. All information jag får om personen bakom påverkar hur jag uppfattar produkten - på gott och ont.

Ett exempel:
För några helger sedan såg vi The Ugly Truth på bio som var riktig bra tycker jag - lite dirty, men på ett lagom sätt. Gerard Butler spelar en initialt dryg mansgris som man under filmens gång succesivt börjar gilla. Då jag enligt utsaga gillar skäggiga, manliga män var jag rätt nöjd med detta ända tills jag fick reda på att Gerard Butler ÄR precis så dryg som han spelar i filmen.

Enligt många rapporter tror han att han är guds gåva till kvinnorna, stöter på alla attraktiva kvinnor han möter - även om dessa är upptagna eller avvisar honom - och för att riktigt sätta spiken i kistan ryktas han nu ha fått till det med nedknarkade, 17 år yngre Lindsey Lohan.

Efter att ha oplanerat snubblat över detta undrar jag med avsmak hur jag ska kunna köpa honom som 'the guy' i en rom-com igen?

Som Twilight-franchise-intresserad (och idol 2009 tittare) har jag förstås snubblat över väldigt många uttryck av idoliserande på sistone och jag tror verkligen inte det är hälsosamt. Vad har man för syn på sig själv och sin egen betydelse när man värderar andras talang så högt? Och hur är det för mottagarna av all denna besatthet egentligen?

I don't get it...do you?

No activity or Paranormal activity?

Tänkte försöka bättra mig lite här och uppdatera oftare, men har total brist på ämnesinspiration så vi får se vart detta slutar.

Min egenhändigt inbundna bok blev faktiskt bättre än vad jag förväntat mig och ser verkligen ut som en riktig bok! Ja, vad annars? Funktionen är bra också även om den protesterar lite när jag öppnar upp den helt. Är ännu bara svarta pärmar men jag ska antingen klistra på fram- och baksidor eller göra ett omslag som viks in runt pärmarna (know what I mean?). Vad tror ni blir snyggast? Här har ni lite bilder på boken iaf.... =)

(klicka för större...)

Tycker också att den allmänna vampyrbesattheten verkar ha spårat ur lite på sistone. Nu har en stackars norrman blivit biten i helgen och tappat halva örat! Skumt måste jag säga.
Hyckleri? Nädå...jag är inte besatt - jag är entusiastisk! :D

På filmfronten har det varit rätt dött i flera veckor, antagligen som följd av att 'total utmattning' inte ger särskilt intressant fritid. Tex såg vi inte en enda film på hela helgen! Kanske alla helgonshelgen medförde att någon osalig filmointresserad ande flyttade in? Enda logiska förklaringen...=)

På tal om film och logiska förklaringar så har jag läst mycket om filmen Paranormal Activity (sverigepremiär 13/11) på amerikanska filmbloggar senaste månaden och förra helgen kollade jag och E in ett klipp på aftonbladet där de bla filmat publiken under en förhandsvisning av filmen....helt galet! Jag brukar inte vara skrämsen av mig alls, men delar av det jag hann se på det lilla klippet fanns ovälkommet i mina tankar när jag skulle somna ensam, utan E, i veckan. Really creepy stuff...

Så...på egen risk;