Du får komma in

Min genialiska plan för att sparka igång mitt bloggande igen fungerade ytterst otillfredsställande. Jag har egentligen ingen godtagbar ursäkt mer än att mina intresseområden på sistone inte riktigt har platsat på bloggen. Trust me...

I fredags tvingade jag mig iaf genom de sista 50 sidorna i "Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist. Tvingade? Ja, du hörde rätt. Storyn i sig var väl inte helt katastrofal men författarens stil och fokus var otroligt frustrerande. Hans berättarteknik var simpel och oengagerad - platt - och han valde att skildra för många personporträtt vilket gör att man kände sig rätt oengagerad i var och en.

Jag antar att jag - till skillnad mot den samlade kritikerkåren - INTE blir imponerad av skildranden av 'den svenska tragiken' där alla är mer eller mindre alkoliserade och olyckliga.

Men tänkte jag, filmen är ju en big deal tydligen så den måste ju vara bättre. Alltså hyrdes denna och sågs i lördags och ja....jag vet inte om jag tycker den var så mycket bättre. Helt okej, men det var ingen riktig uppbyggnad, snarare en serie händelser som successivt transporterar oss till slutet. Fascinerande händelser förvisso, men inga förklaringar, ingen historik. Lite trist.

Mitt - för tillfället - vampyrfokuserade jag är riktigt besviken!
Boktipset hade förutspått att jag skulle ge boken 4.4/5 vilket är dess första riktiga feltramp hitentills. Nevertheless, check it out!