Who the fuck is Alice?

Alice i Underlandet har premiär på onsdag nästa vecka, och jag sitter just nu och klurar på om vi ska köpa biljetter till den vanliga, eller till 3D-visningen. Dagens i-landsproblem.

Jag tyckte ju Avatar var bättre i 2D, men det kan ju till viss del ha berott på att jag såg den versionen först. Haha, helt klart en ogrundad teori.
Men 3D-trailern till Alice var ju så klockren och på ett sätt känns det som att välja 2D när det finns 3D är som att lyssna på en riktigt bra låt på halva volymen. Lite mesigt.

SES ska den iaf, förhoppningsvis nästa helg. (om någon vill hänga på är det nu man ska hojta till!)

Som jag tidigare nämnt, har jag ingen direkt stenkoll på Alice historia, till stor del för att jag inte varit intresserad. Det har mest känts som en barnslig berättelse där diverse suspekta saker händer, lite utan ett övergripande koncept. Liksom, "välkommen till underlandet, här är det underligt", vilket inte riktigt räcker för mig. En åsikt som jag enligt IMDB tydligen delar med regissören Tim Burton;

Ang den nya versionen; This is an attempt to give this a framework, an emotional grounding, which he [Tim Burton] felt he never really had seen in any version before. Tim said that was the challenge for him - to make Alice feel like a story as opposed to a series of events.

Jag hoppas verkligen han har lyckats, för jag har så höga förhoppningar att det i värsta fall kan gå rakt år helvete. Jag tror den kommer vara kul, vacker, spännande och storslagen!

Vad tror du? =)

I'm so so sorry for this...

Varför är det så att vissa dagar mår man bara skit?

Idag har jag en sådan dag när allt bara känns tomt på något sätt - jag känns tom. Inga organ som arbetar och håller mig vid liv utan bara vakuum som på något sätt håller mig upprätt. Och det finns ingen tydlig anledning, ingen logisk förklaring bakom det hela.

Min hjärna är blank. Jag har försökt skriva hela dagen, men det är som att jag inte känner någonting - inte reagerar på någonting. Som om det inte finns någonting som jag vill göra överhuvudtaget. Inte av tristess, utan för att ingenting betyder någonting. Sådana här dagar är det svårt att komma ihåg vad man gillar.

Det kan ha varit anledningen till att jag och E spenderade 30 min igår på Hemmakväll utan att lyckas hyra någon film. Vi försökte verkligen, men av någon anledning kunde vi bara hitta 2 av 3 filmer. Så fort vi valde en ny, plockades en annan bort och slutligen gav vi bara upp och gick hem och såg Harry Potter. Igen.

Det handlar om symbios. Att hyra EN film handlar bara om;

"vad vill jag se just nu?"

medan hyrandet av TRE filmer handlar om en kombinerad effekt;

"efter vi har sett den här seriösa filmen behöver vi något lättsamt" eller:
"den här filmen är kort så den kan vi inte ha som huvudnummer"

Vi hittade aldrig symbiosen.
Och lugna ner er, jag vet att vi hade kunnat hyra bara en film - symbolik people!

Det är kanske det som är problemet med mig idag?
Inte en sak, eller ens flera saker, utan att mitt liv på något sätt saknar symbios idag. Kanske till och med ner på kemisk nivå? Overdosed?

Eller så helt tvärtom; det råder total synergi av olika negativa effekter som tillsammans skapar detta vakuum, fastän de var och en är obetydliga? Vem vet?

Vad jag däremot vet är att jag är ledsen för att du har lagt dyrbara sekunder av ditt liv på att plågas med mig och min värdelösa dag, och för det; förlåt.

Oj kolla - jag kände något!
Thank you.

The Festival of Melons

Kan tyckas lite efter att blogga om Melodifestivalen nästan en vecka efter sändning, men jag bloggar inte om festivalen, nä det här inlägget handlar om Dolph! Oh no...

När jag såg Dolph Lundgrens extremt seriösa uppträdande i lördags fick jag en stark aning att det här klippet snart kommer hängas ut - out of context - på andra sidan atlanten. Mitt filmbloggsläsande har tydligt visat att Dolphan är väldigt uppskattad over there och i andan av den nya nationalismen kunde jag bara inte låta bli att - med en enkel liten googlesökning kolla - om och hur snabbt amerikanarna fått nys om melodifestivalen. =) Punga upp med reklampengar nu Google...

Vad tror ni?
Japp, that's right!

Hehe, ironin är inte förlorad här...

Nedan följer ett litet axplock kring reaktionerna från både nyhetssaiter och bloggar;

"Ready for a real wtf (red. anm: what the fuck) moment? Of course you are. Here is Dolph Lundgren doing his version of A Little Less Conversation…"

Kanadensisk sida under "Best of the web";
"Remember former action hero Dolph Lundgren? Like William Shatner and David Hasselhoff before him, Dolphy boy thinks he can do the music thing as well as anything else in life. This is one of the best videos I have seen this year – you’ll never hear Elvis done like this again."

Vancouver Sun, under "Best of Youtube";
"I have no idea what this is for, but I now know that Dolph Lundgren is now Sweden's version of David Hasselhoff. Watch in amazement as the action movie hero sings an Elvis song very, very badly, plays the drums, and performs Karate. Awesome."

Blogg som även översatte melodifestivalen med (ah, yes, the festival of melons);
"He has a 3rd degree black belt in Kyokushin karate and a Masters in chemical engineering. He could break all those blocks with the powers of science and awesome, then make sweet love to the glacier that birthed them."

Entertainment Weekly - Popwatch;
"Here is an odd song/dance/feats of strength obstacle course, performed by Dolph Lundgren on the Swedish show Melodifestivalen. Well, Dolph, after witnessing the wonder that occurred at 3:00, we have no choice but to grant your wish. Dolph, you are now a platinum member of EW.com’s exclusive PopWatch On Ice…society clique…thing."

Hehe, nu tyckte väl inte jag att det var så himla superfantastiskt det där (eller missförstod helt som tex Bert), eller tycker som tidningar, tv-kanaler och andra tokar att Dolph är det bästa som hänt svensk tv - men jag tycker alltid det är kul att se hur andra länder ser på Sverige! Därför måste jag bara lägga in det här sista också; Hihi...

Från bloggen - Filmdrunk:
New pickup line: “Do you know how hard Dolph Lundgren can hit?” “How hard?” “Hard enough to break the ice.”

Citat i texten: The flamboyant singing and dancing fest was a clear winner in last week’s television audience ratings, beating 'Antikrundan' — the Swedish version of the Antiques Roadshow — into second place on 2.1 million. [via TheLocal.se]

Time out, the highest-rated show on Swedish television was Antiques F*cking Roadshow? Jesus, Sweden. You may have hot blondes, universal healthcare, unmatched literacy, life expectancy, and quality of life, but…at what cost?

At what cost indeed...=)

Just pack up and head to Hollywood.

Hehe...True Blood säsong 3 spelas ju in för fullt just nu i USA, vilket gör att diverse nya rollbesättningar kommer fram och sk casting calls går ut agenter. Kan vara ganska underhållande...=)

Jag snubblade just över den här:

Casting call for True Blood 3.05:

BUXOM SWEDISH SERVANT GIRL

Female, 20’s, Attractive. This servant girl is seen in a flash back to 900 AD with Eric (Alexander Skarsgård). Eric kisses her passionately and fondles her breasts. ROLE HAS NO LINES AND WILL REQUIRE PARTIAL TOPLESS NUDITY

Visst vill man gärna söka den rollen, eller? =)

Run and hide from the big bad...cloud?

Jag följer inte tv-serien Lost - jag har faktiskt aldrig sett ett enda avsnitt. Så min kunnighet kring ämnet är relativt obefintlig, oavsett vad jag kan försöka inbilla mig...=)

För mig försvann också all önskan att eventuellt börja se serien någon gång när jag hörde att de flesta fans blev besvikna efter den första säsongen och att serien succesivt blir knepigare och knepigare. No shit, sherlock.

Detta är generellt sett ganska vanligt med tv-serier tycker jag. Det brukar sällan vara särskilt smart att försöka flytta gränserna för den fiktiva världen alltför långt. Är det en dramaserie med någorlunda verklighetsförankring funkar det inte riktigt att under säsong fem plötslig slänga in voodoo och tidsresande. Till exempel.

Så är kanske inte riktigt fallet med Lost, men det verkar som om någon verkligen fått idétorka. Nu är man tydligen inne på sjätte och avslutande säsongen och jag snubblade av misstag över en artikel som ja...dissikerar "The Smoke Monster". Japp, du läste rätt.

"The Smoke Monster is both the single greatest threat to the Island's inhabitants and the single greatest mystery on Lost."

The Smoke Monster aka 'Scary Beast'

The SMOKE MONSTER?! You got to be kidding me...!

Jag känner mig genast väldigt Lost-sugen, don't you? =)
Btw, tisdagsbloggen är nu officiellt dödad, whee.

Machine fucking head

Hmm...tredje tisdagsinlägget i rad -- jag kanske borde döpa om den här bloggen till 'tisdagsbloggen'? Är ju riktigt catchy samtidigt som folk vet vad de får; bloggande på tisdagar. =)

Nämen jag ska försöka bättra mig. I promise...I'll try. =)

I helgen var det huvudstaden för hela slanten inklusive två dagars shopping och jag vill verkligen inte summera inköpen från kontoutdraget. Och sen förstås huvudnumret; Machine Head live på arenan! Riktigt underbart även om tiden gick tokfort. Konstiga är att jag sen dess haft ett gitarr-riff från låten Halo på hjärnan, oftast är det ju en textrad som fastnar. Är inget stort fan av långa gitarrsolon generellt sett men det är något med det här som gör mig lycklig! (Check it out; Spotify, Youtube - börja på 6:08). I'm a freak...

Sen att sångaren - utöver att vara lika bra live som inspelad - är superhot skadar ju inte upplevelsen heller direkt... ni måste väl se det också även om ni inte tänder på långt hår och skägg som jag gör, eller?


Jag tyckte väl det...=) På tal om spotify föresten så har jag invites över om någon är intresserad.
En sista bild på Flynn också innan jag lägger ner. Natti!

40+ and still going strong....