Time to meet the parents?

Jag suger verklig som bloggare just nu, dels verkar jag aldrig uppdatera och när jag gör det skriver jag något ointressant. Bleh...I'm surprised you're still hanging around. (Förra inlägget kan iofs hamna i kategorin 'dumphål för allmänt nonsens så slipper min omgivning höra det' - Pojkvän var rätt less...hehe)

Ska försöka ändra på detta (kan dock inte garantera nivån) och jag har faktiskt en hög med uppdämda inläggsidéer som ligger och väntar - när ni minst anar det kommer en attack. Haha!

Fick en intressant uppenbarelse i veckan.
*trumvirvel*

Husletning och partnerletning är i princip samma sak. Nästan bokstavligen. *nickar*

Va, köper du inte detta rakt av? Okej, det är kanske inte exakt samma användningsområde (om du inte är objektsexuell förstås), men det är allt jag kan ge dig! Need proof?

- Allt börjar med att man kollar in marknaden lite (dejta); vad finns, vad vill jag ha...vilka tänder jag på. ;)
- Man får en förutbestämd idé om vad man söker men helt plötsligt märker man att man attraheras av något annat än det man trott (inte bara långhåriga hårdrockshunkar som funkar tydligen...).

My boyfriend don't look like this, but I love him anyway! =)

- Man kan inte bara se till objektets yta utan potentialen (klädstil kan uppdateras, benstommen är vad den är).
- Viktigt att hitta dolda fel och skador i förväg då dessa kan bli jobbiga att reparera i efterhand (spelberoende kan bli kostsamt...)
- Man försöker väga det man får mot vad man tror finns kvar där ute (Gräset grönare?)
- Se till att komma överens med hans vänner är en bra idé (galna grannar? Insekter?)
- Se till att han brutit ordentligt med exet, kan bli jäkligt plågsamt annars.

- Slutligen, kan du ser er bli gamla tillsammans? ;)

Behöver jag fortsätta? Hehe.

I måndags var vi på en öppen visning av ett hus. Vi for i renkognitionssyfte; det såg fint ut på nätet men vi var inte särskilt intresserade då det saknade många av de grejer vi letar efter. Idag ska vi titta på det igen och vi är chockerat förtjusta. Vi förstår det inte riktigt själva men av någon anledning tänder vi till. Kvällen får avgöra antar jag om det bara är en crush eller potentiell långvarig kärlek. ;)

Det är Robin Hood jag vill ha...

*dramatisk röst* :)

Maj har länge varit en populär månad för svulstiga Hollywoodproduktioner och i år är schemat så späckat att man jävligt snabbt hamnar efter om man inte är på bettet.

v18:	Iron Man 2	sen är det en veckas paus innan;
v19:	Robin Hood	v23:	The A-team
v20:	(nu)Prince of Persia	v26:	The twilight saga: Eclipse
v21:	Sex and the city 2	kommer i juni.

Visst, tittar man över listan så är det inte några skrämmande djupa och särskilt berörande filmer vi snackar om men jag vill likväl se dem - underhållning, you know, och gärna innan de dumpas ner i mindre salonger (inte lika kul).

Däri ligger förklaringen till att vi i helgen såg både Iron Man 2 (som vi missade förra helgen pga Frankrike-resor och whatnot) och Robin Hood.

Första Iron Man var lite av en positiv överraskning, men trots det gick jag in med inga andra förväntningar än att Mickey Rourke skulle se cool ut när vi nu såg 2:an i fredags. Och ja, Mickey Rourke såg cool ut. :)
Underhållningsvärdet var högt, och även om storyn inte var den tätaste jag varit med om så gillade jag den på något sätt. Robert Downey Jr som Tony Stark är dessutom en härlig mix av karismatisk, arrogant skitstövel och intelligent men sårbar hundvalp. I like!

Robin Hood, som var för fullbokad på fredagen sågs istället i söndags. Jag har känt mig lite ambivalent inför denna; å ena sidan är just den här sortens produktioner mina absoluta favoriter: intensiva, brutala, råa känslor och ett intryck av något större än en själv. Å andra sidan har trailern mm snarare gett mig känslan av deja vu, ytterligare förstärkt av castingen (Russell Crowe, Cate Blanchett).

Ridley Scott gjorde även Gladiator (som är en fantastisk film!) och det känns som att han försökte plocka fram samma recept här men att det plötsligt inte gick att läsa och kakan fick för mycket jäst - eller nåt. Visst är metaforer härliga? hehe.

Den är egentligen inte dålig. Vissa tycker säkert den är kanon. Den var snygg, välgjord och det kändes kul med en ny vinkel på storyn och första halvan var tom riktig bra - men den byggde som aldrig vidare. Max von Sydow's rollfigur var eg den enda som jag kände för.

You don't have to take that tone with me, Mr!

Filmen föll lite i samma fälla som många skräckfilmer gör ibland, ni vet, när man ser någon blir nedhuggen och tänker 'jaha, där dog han' istället för 'nej, nej, NEJ!'. Man brydde sig inte riktigt helt enkelt (andra halvan) och motiven bakom agerandena var luftiga och engagerade inte.

Den hade tyvärr även några 'Oh, come on!'/'Oh no you didn't!' - ögonblick som aldrig främjar; bland annat en slowmotion shot av Robin Hood när han skrikande kommer upp över vattenytan som fick mig att vrida mig obekvämt i stolen. Klyscha i kubik.

Lite som den här scenen i Sagan om ringen.

Det var alltså mest bara yta - en jäkligt fin yta, men ändå. ;) och kanske alldeles för lite originalitet. Slutligen försökte de klämma in för mycket och upplösningen var allt annat än tillfredsställande.

Total sågning? Nej då, varför tror ni det? Hehe.
Fick en 6:a av mig och den är sevärd - dock kanske inte mer än en gång.:)

Got the life

Tänkte här ta och sprida den glada (?) nyheten att jag inte bara är närvarande - jag lever också! Ikväll firas min frigörelse - åtminstone för ett tag framöver - från mitt galna stressande och överdrivna arbetande. Whoohoo.

I got the life back. =)

Enda problemet är väl kanske att jag inte riktigt kommer ihåg hur man gör. Ni vet. När man lever.

Vad tycker jag är kul? Don't really know.
Vad brukar jag göra på fritiden? You tell me.

'Läsa' vet jag att jag gillar för det har jag sysslat med mellan stressandet och 'sova' har jag saknat så det ska jag nog hänge mig åt. Lite välbehövligt 'make it up to poorly abused boyfriend' bör jag nog slänga in också, men bortsett från det... Who knows?


Det är alltså fritt fram för förslag och jag lämnar härmed golvet öppet till era briljanta hjärnor (hur vet jag det, ja ni hänger ju på den här bloggen...hehe):

- Vad är kul?
- Vad borde jag syssla med?
- Vad önskar du att du kunde göra mer av om du hade tid?

Här har Du ett fantastiskt engångserbjudande att leva lite mer än 100 % - genom mig. Take it.

----
Ps: Japp, jag har blivit helt galen. Exakt, stress+ingen sömn+panik rekommenderas inte. Jomenvisst, jag är hög på något - vad det vet jag inte. Och självklart, det kommer komma ett riktigt blogginlägg inom kort.
Celebration, people!!
----

Easy there, tiger!

Stress är ett rätt mystiskt fenomen tycker jag för det manifesterar sig på väldigt olika sätt varje gång. Som jag skrev sist är jag just nu inne i en extremt stressig jobbperiod med väldigt distinkta deadlines och läget ser rätt tungt ut.

Hade min fina dag-för-dag planering kunnat prata hade den skrikigt "You're screwed!" typ var 5:e minut i pipig röst. Hehe. Nu kan den inte det vilket gör att jag fortfarande tror jag har en teoretisk möjlighet att hinna klart det här. Denial, denial...;)

Just denna stressvända har jag varit fullkomligt bipolär!
Å ena sidan i fullkomlig panik; "du kommer aldrig hinna det här, omöjligt, omöjligt!" och i nästa sekund rätt lugn; "nämen, det är ju inte så himla mycket ändå..."

För varje svängning blir det jobbigare och jobbigare och nu känner jag mig nästan mentalt misshandlad!


Min stackars sambo tycker jag mest synd om.
Dels klänger jag på honom så fort jag får chansen och hoppas att han ska skrämma bort alla problem. I nästa sekund blir jag as-arg för att han behagar skämta med mig eller står i närheten, eller...andas?

Häromdagen blev jag ilsk för att han helt utan vidare diskade och dammsög! Är inte det bara helt sjukt?

"Förlåt" följs av "det är inte mitt fel, det är stressen" och "så här är det att vara tillsammans med en tjej". Det är vid sådana tillfällen jag även kan dryfta teorier om att homofobi bara är avundsjuka. ;)

Så... ni ska kanske va glada att ni sluppit mig på sistone... Just saying...;)