Be a 'fan' - not a fanatic!

Konceptet idol – och nu menar jag inte tv-programmet – har jag aldrig riktigt greppat. Att känna så starkt för en person man inte känner, även om den huvudsakliga känslan är beundran, är helt ologiskt för mig. Omöjligt och irrationellt.

Som jag ser det är en person som är duktig på något, har artistisk talang eller kanske ett intressantare jobb än de flesta troligtvis varken en BÄTTRE eller INTRESSANTARE människa än oss övriga. Jag vill inte ta en fika med tex Zlatan bara för att han är bra på fotboll. Eller (för att träffa lite mer rätt på mig själv) diskutera livets mening med Edward Norton för att jag gillar hans filmer.

Visst kan man tycka att en känd person verkar vara intressant och trevlig, och jag kan kanske förstå hur man skulle vilja snacka med den personen OM just det den är känd för (filmen, musiken whatever). Kanske...
Men det faller liksom utanför det suspekta konceptet idol.

Själv är jag extrem åt andra hållet. Jag vill veta så lite som möjligt om någon vars arbete jag beundrar. All information jag får om personen bakom påverkar hur jag uppfattar produkten - på gott och ont.

Ett exempel:
För några helger sedan såg vi The Ugly Truth på bio som var riktig bra tycker jag - lite dirty, men på ett lagom sätt. Gerard Butler spelar en initialt dryg mansgris som man under filmens gång succesivt börjar gilla. Då jag enligt utsaga gillar skäggiga, manliga män var jag rätt nöjd med detta ända tills jag fick reda på att Gerard Butler ÄR precis så dryg som han spelar i filmen.

Enligt många rapporter tror han att han är guds gåva till kvinnorna, stöter på alla attraktiva kvinnor han möter - även om dessa är upptagna eller avvisar honom - och för att riktigt sätta spiken i kistan ryktas han nu ha fått till det med nedknarkade, 17 år yngre Lindsey Lohan.

Efter att ha oplanerat snubblat över detta undrar jag med avsmak hur jag ska kunna köpa honom som 'the guy' i en rom-com igen?

Som Twilight-franchise-intresserad (och idol 2009 tittare) har jag förstås snubblat över väldigt många uttryck av idoliserande på sistone och jag tror verkligen inte det är hälsosamt. Vad har man för syn på sig själv och sin egen betydelse när man värderar andras talang så högt? Och hur är det för mottagarna av all denna besatthet egentligen?

I don't get it...do you?