Hade min fina dag-för-dag planering kunnat prata hade den skrikigt "You're screwed!" typ var 5:e minut i pipig röst. Hehe. Nu kan den inte det vilket gör att jag fortfarande tror jag har en teoretisk möjlighet att hinna klart det här. Denial, denial...;)
Just denna stressvända har jag varit fullkomligt bipolär!
Å ena sidan i fullkomlig panik; "du kommer aldrig hinna det här, omöjligt, omöjligt!" och i nästa sekund rätt lugn; "nämen, det är ju inte så himla mycket ändå..."
För varje svängning blir det jobbigare och jobbigare och nu känner jag mig nästan mentalt misshandlad!
Min stackars sambo tycker jag mest synd om.
Dels klänger jag på honom så fort jag får chansen och hoppas att han ska skrämma bort alla problem. I nästa sekund blir jag as-arg för att han behagar skämta med mig eller står i närheten, eller...andas?
Häromdagen blev jag ilsk för att han helt utan vidare diskade och dammsög! Är inte det bara helt sjukt?
"Förlåt" följs av "det är inte mitt fel, det är stressen" och "så här är det att vara tillsammans med en tjej". Det är vid sådana tillfällen jag även kan dryfta teorier om att homofobi bara är avundsjuka. ;)
Så... ni ska kanske va glada att ni sluppit mig på sistone... Just saying...;)
2 kommentarer:
Ojoj...det låter som att E och O får utstå liknande prövningar;P Jag kan också vara ett riktigt monster under stress... När ska den här jobbiga perioden vara över då? Tänkte om man vågar föreslå en spelkväll el dyl framöver:)
Ha ha ha! Förlåt att jag skrattar, men jag känner igen det så väl!!!
Jag har också haft en månad! (eller är det mer?) då stressen legat i med alla prov, bedömningar, utv.samtal m.m m.m m.m!!! Hoppas att vi båda strax slipper denna stress och kan ses snart! =)
Kram till dig och stressen!
/Petran
Skicka en kommentar