Det är Robin Hood jag vill ha...

*dramatisk röst* :)

Maj har länge varit en populär månad för svulstiga Hollywoodproduktioner och i år är schemat så späckat att man jävligt snabbt hamnar efter om man inte är på bettet.

v18:	Iron Man 2	sen är det en veckas paus innan;
v19:	Robin Hood	v23:	The A-team
v20:	(nu)Prince of Persia	v26:	The twilight saga: Eclipse
v21:	Sex and the city 2	kommer i juni.

Visst, tittar man över listan så är det inte några skrämmande djupa och särskilt berörande filmer vi snackar om men jag vill likväl se dem - underhållning, you know, och gärna innan de dumpas ner i mindre salonger (inte lika kul).

Däri ligger förklaringen till att vi i helgen såg både Iron Man 2 (som vi missade förra helgen pga Frankrike-resor och whatnot) och Robin Hood.

Första Iron Man var lite av en positiv överraskning, men trots det gick jag in med inga andra förväntningar än att Mickey Rourke skulle se cool ut när vi nu såg 2:an i fredags. Och ja, Mickey Rourke såg cool ut. :)
Underhållningsvärdet var högt, och även om storyn inte var den tätaste jag varit med om så gillade jag den på något sätt. Robert Downey Jr som Tony Stark är dessutom en härlig mix av karismatisk, arrogant skitstövel och intelligent men sårbar hundvalp. I like!

Robin Hood, som var för fullbokad på fredagen sågs istället i söndags. Jag har känt mig lite ambivalent inför denna; å ena sidan är just den här sortens produktioner mina absoluta favoriter: intensiva, brutala, råa känslor och ett intryck av något större än en själv. Å andra sidan har trailern mm snarare gett mig känslan av deja vu, ytterligare förstärkt av castingen (Russell Crowe, Cate Blanchett).

Ridley Scott gjorde även Gladiator (som är en fantastisk film!) och det känns som att han försökte plocka fram samma recept här men att det plötsligt inte gick att läsa och kakan fick för mycket jäst - eller nåt. Visst är metaforer härliga? hehe.

Den är egentligen inte dålig. Vissa tycker säkert den är kanon. Den var snygg, välgjord och det kändes kul med en ny vinkel på storyn och första halvan var tom riktig bra - men den byggde som aldrig vidare. Max von Sydow's rollfigur var eg den enda som jag kände för.

You don't have to take that tone with me, Mr!

Filmen föll lite i samma fälla som många skräckfilmer gör ibland, ni vet, när man ser någon blir nedhuggen och tänker 'jaha, där dog han' istället för 'nej, nej, NEJ!'. Man brydde sig inte riktigt helt enkelt (andra halvan) och motiven bakom agerandena var luftiga och engagerade inte.

Den hade tyvärr även några 'Oh, come on!'/'Oh no you didn't!' - ögonblick som aldrig främjar; bland annat en slowmotion shot av Robin Hood när han skrikande kommer upp över vattenytan som fick mig att vrida mig obekvämt i stolen. Klyscha i kubik.

Lite som den här scenen i Sagan om ringen.

Det var alltså mest bara yta - en jäkligt fin yta, men ändå. ;) och kanske alldeles för lite originalitet. Slutligen försökte de klämma in för mycket och upplösningen var allt annat än tillfredsställande.

Total sågning? Nej då, varför tror ni det? Hehe.
Fick en 6:a av mig och den är sevärd - dock kanske inte mer än en gång.:)