Hit the road, Zack.

Igår funderade jag och sambon på att gå på bio, men då utbudet inte kändes särskilt lockande - ja det finns faktiskt filmer jag inte vill se - valde vi att köra på filmkväll hemma istället.
Vi såg filmen Due Date, med Robert Downey Jr. och Zack Har-ett-grekisktlåtande-efternamn-och-spelade-the-crazy-guy-in-the-Hangover.

Eller Zack Galifianakis om man vill va petig.

Synopsis; High-strung father-to-be Peter Highman (RDJ) is forced to hitch a ride with aspiring actor Ethan Tremblay (Zack) on a road trip in order to make it to his child's birth on time.

Vet inte vad det var för idioti som fick mig att tro att det skulle vara en bra idé eftersom jag generellt ogillar road trip filmer på principiell nivå. Hela den där 'vi gör en fysisk resa samtidigt som en emotionell resa, är det inte vackert?' går mig lite på nerverna faktiskt. Inte för att det inte finns bra filmer i den här kategorin, det gör det, men det är rätt lätt att misslyckas.

Och de kufiska typer de träffar på denna dubbelbottnade resa för att hjälpa deras emotionella utveckling är inte nödvändigtvis intressanta bara för att de är knepiga! Ett vanligt missförstånd i en viss typ av Hollywood-produktioner.

Anyway, Due Date fick knappt godkänt i kategorin komedi, mest pga dialogen som ibland var rätt kul;

Peter: I despise who you are on a cellular level.
Ethan: Okay, I've heard that before and I'm trying to work on it.  

och castingen, men underkänt som road trip film. Självklart skrattades det åt det sjukt suspekta beteendet men det var ofta för pinsamt för mig. Yep, I'm one of those.

Bättre lycka med lördagskvällen får man hoppas men vi får se hur det blir med det eftersom det står en lite skumt-inbjuden-till middag hos svärisarna (tror jag?) och Melodifestivalen på schemat.

Yeah you're right - It's gonna be awesome!

I really think so. :)