Missförstå mig EFTER att du har läst klart

Läste just en rätt svamlig artikel på Aftonbladet om att en internationell studie har visat att könsfördomar påverkar våra studieresultat.

Närmare bestämt; att i de länder där man i större utsträckning tror att killar är bättre i matte+naturkunskap samt att tjejer är bättre i humaniora är det större skillnad mellan könen i motsvarande provresult och ju mindre man tror att det skiljer desto mindre skiljer det i resultaten.
Slutsatsen förstås; A påverkar B.

Intressant, och visar tydligt 'the power of suggestion'! Ni har säkert, liksom jag, upplevt hur attityden till en uppgift direkt påverkar på resultatet och förmågan. Herregud, man kan ju till och med börja producera bröstmjölk som kvinna man verkligen innerligt tror att man är gravid. Hjärnan har faktiskt all makt!

Jag tänkte tex aldrig i förväg att något i skolan skulle vara svårt, vilket kan ha bidragit till att det gick jävligt bra. Nu däremot tror jag att jag inte har tillräcklig kunskap för mitt jobb, och...tada...det går klart sämre. Ogenomträngligt bevis alltså...*nickar* =)

Det som fascinerar mig - såsom det ofta är när man läser något på Aftonbladet - är att de som kommenterat och bloggat runt artikeln så totalt verkar ha missat själva innehållet!
Artikeln är förvisso vinklad, och antyder att tjejer missunnas av detta och skippar det faktum att motsvarigheten sker för killar inom humaniora, men den massiva anti-tjej-andan som slår igenom i kringtexterna känns helt oprovocerad!

"Problemet är? Tjejer får ju MVG i alla ämnen ändå tackvare att dom är just Tjejer" - Man, 22

"Den här genushysterin måste få ett slut någon gång. Alla skillnader mellan könen är inte fördomar eller kvinnoförtryck." - Man, 25

En bloggare hade en massiv argumentation som i sig var helt okej bortsett att han hade missat vad artikeln egentligen handlade om... *suck* Och - framför allt - missade ALLA helt att det inte gällde svenska skolan i sig utan för 34 länder!

Jag börjar misstänka att den gemene svensken redan har bestämt sig för vad som står i en artikel redan efter att ha läst rubriken och därefter uppfattar texten så att det överensstämmer med den idén. Detta är extra tydligt på just Aftonbladet efter som rubrik och text sällan säger samma sak.

This isn't the real Caesar's Palace...is it?

The Hangover. På bio. I lördags.
Finally!

Har tjatat på E i 2 veckor nu men tillsist så gav han med sig. Höga förväntningar till trots (en komedi med 8.3 på IMDB måste bara vara otrolig) så var det en riktigt bra, riktigt rolig film. Enkelt summerat; Fyra grabbar åker till Las Vegas för en svensexa och vaknar upp dagen efter utan minne och en brudgum kort, mitt bland diverse suspekta kvarlämningar från gårdagens partaj.

Enkelt och med oändliga möjligheter!
Inget cinematisk mästerverk, men på samma sätt som med tex På smällen och Supersugen så sitter storheten i skådespelarinsatser, karaktärer och dialog.

I fallet med The Hangover är det först och främst karaktären 'Alan' som spelas av praktiskt taget okända Zach Galifianakis som skapar magin! Haha, jag menar tidigare okända Zach Galifianakis som nu ligger 4 på IMDBs 'most watched profiles'-list...

Alan har inte riktigt alla hästar på rätt plats och följer egentligen bara med på svensexan eftersom det är hans syster som ska gifta sig.

<-- Look at the dude and I think you'll get it!

Just watch it! =)
Jag skulle egentligen vilja förstöra allt för er genom att publicera en massa roliga citat från filmen men jag nöjer med ett enda litet, litet citat. Please forgive me...

Stu (frustrerad, till Alan): You are literally too stupid to insult.
Alan (helt seriöst): Thank you.

Everybody wants Elena

Igår läste jag en boktrilogi.

Japp, i går morse läste jag de första 50 sidorna i The Awakening (del 1 i The Vampire Diaries) till frukost och fortsatte sedan när jag kom hem från jobbet och ätit vid sextiden. Vid läggdags var jag igenom upplösningen av tredje boken.

Jag försöker inte skryta här, för det var ingen större bedrift. Att läsa de tre böckerna på totalt ca 500 sidor motsvarar nog att läsa en normal bok på typ 200 sidor. Men, jag är förvånad, eftersom jag under första halvan av första boken inte alls tyckte den var särskilt bra!

Men, eftersom böckerna fortskred växte storyn och blev riktigt engagerande! Min enda sorg är att författaren valt att skriva ungdomsböcker, de var helt enkelt för kortfattade! Storyn i sig innehöll tillräckligt mycket stoff för signifikant mer text. *suck*

Jag får hoppas att filmatiseringen i form av tv-serie som kommer till hösten uppfyller min önskan och drar ut på det hela lite grann.

Enkelt beskrivet handlar serien om populära Elena som faller för nya killen i skolan - mystiske, tyste Stefan (vampyr). Elena är dock nästan bildligt lik Stefans stora (och numera döda) kärlek Katherine vilket gör honom lite trögstartad i relationen. Stefan har även en 600-årig vendetta med sin bror Damon (he's wickedly gorgeous) som dyker upp en bit in och självklart också vill ha Elena...(Duh!)

Bekant? Tja, de här böckerna kom ut 1991 - 10 år före Twilight - så om någon har agerat copycat så är det Stephenie Meyer. Och, förstås, när grunden ovan väl är etablerad tar spänningen vid och serierna har ingenting gemensamt.

(Stefan, Elena & Damon)

Kan ni fatta att fansen är sjukt upprörda över castingen eftersom Elena inte är blond som i boken? Ah, fanatics...

Du får komma in

Min genialiska plan för att sparka igång mitt bloggande igen fungerade ytterst otillfredsställande. Jag har egentligen ingen godtagbar ursäkt mer än att mina intresseområden på sistone inte riktigt har platsat på bloggen. Trust me...

I fredags tvingade jag mig iaf genom de sista 50 sidorna i "Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist. Tvingade? Ja, du hörde rätt. Storyn i sig var väl inte helt katastrofal men författarens stil och fokus var otroligt frustrerande. Hans berättarteknik var simpel och oengagerad - platt - och han valde att skildra för många personporträtt vilket gör att man kände sig rätt oengagerad i var och en.

Jag antar att jag - till skillnad mot den samlade kritikerkåren - INTE blir imponerad av skildranden av 'den svenska tragiken' där alla är mer eller mindre alkoliserade och olyckliga.

Men tänkte jag, filmen är ju en big deal tydligen så den måste ju vara bättre. Alltså hyrdes denna och sågs i lördags och ja....jag vet inte om jag tycker den var så mycket bättre. Helt okej, men det var ingen riktig uppbyggnad, snarare en serie händelser som successivt transporterar oss till slutet. Fascinerande händelser förvisso, men inga förklaringar, ingen historik. Lite trist.

Mitt - för tillfället - vampyrfokuserade jag är riktigt besviken!
Boktipset hade förutspått att jag skulle ge boken 4.4/5 vilket är dess första riktiga feltramp hitentills. Nevertheless, check it out!

En liten insikt...

Det verkar som att bloggande, precis som många andra kommunikationssätt, har en intressant korrelation med tid.

Ni håller säkert med om att ju längre tid som gått sedan man tex pratat med en viss person i telefon, desto större ansträngning och desto mer energi går åt till att ringa personen i fråga. Samma sak tycks gälla med bloggen - ju längre tiden går sedan senaste uppdateringen desto jobbigare är det att göra ett inlägg.

Och - den kanske viktigaste poängen - att komma på vad man ska skriva i sagda inlägg.

Alltså skriver man ett inlägg om att skriva inlägg och därmed nollas tidsparametern, vilket lämnar fältet öppet och minimerar aktiveringsenergin (arbetskadad!) för framtida författande. Jag är sååå smart! hehe

Fotnot: jag har faktiskt inte noppat ögonbrynen på ett tag heller.
(I kategorin 'omotiverade korrelationer'...)