Akut Avhuggning!

Dock inte av någon hals. Typiskt.

Jag vaknade upp igår morse, som vanligt med ett av norra Sveriges värsta bed-heds, men något var annorlunda..

I nästan ett år nu har jag hållit på att spara ut håret ifrån en väldigt kort frisyr (vi snackar ~1 cm på vissa ställen) och har som följd haft alla dagar som 'bad-hair-days'.

Jag har accepterat detta.
Jag har härdat ut trots att ingen någonsin säger emot när jag kommenterar hur illa mitt hår ser ut. Eller svarar; 'tja...men det såg värre ut förut'. Jag har levt på hoppet om en ljusare framtid.

Visst osar det hoppfullhet?

Men igår var det som att hoppet dog. Det kändes fullkomligt omöjligt att klara av ens en dag till med denna katastrofkalufs så jag satte mig genast vid datorn och lyckades skramla fram en ledig tid hos min frisör och bokade denna snabbt trots att tiden inföll mitt i ett möte.  Detta var en nödsituation! En akut avhuggning. (Värt att notera att alla förstod mig precis när jag sa att jag bara var tvungen att klippa mig. Inte en enda protest. Hmpf.)

Idag känns det sååå jäkla skönt! Ni anar inte hur härligt det var att pendla till jobbet idag och inte konstant mötas med blickar som tycks säga 'men vad har du gjort, flicka lilla!?' -- att faktiskt se normal ut igen!
Om man bortser ifrån bröllopsdagen då professionell insatts och löshår krävdes för att få mig presentabel så har jag inte sett så här bra ut på 1 år - Wheee!! Ikväll ska jag fira! Kram på er!

(Ursäkta tråkvarningen på detta men jag är för glad för att bry mig!) =P