Ja, jag vet, lite extremt kanske men frosseri är ju trots allt en av de sju dödssynderna. Jag har frossat som en tok till och från de senaste två veckorna och det är varken gott eller särskilt logiskt. Visst, jag mår inte särskilt bra just nu, men det är ju helt onödigt att ta ut det på min stackars kropp! För att inte tala om att blodsockersvängningarna inte direkt får mig att må bättre.
För någon som aldrig drabbats är det otroligt svårt att förstå den enorma frustration man känner när ens hjärna inte kan styra ens agerande.
- Jag vet att om jag frossar går jag upp i vikt.
- Jag vet att om jag bara håller ut i några dagar så släpper sockersuget.
- Jag vet att A + B = C, men det har ingensomhelst betydelse.
Jag vill varken vara överviktig eller sockerberoende. Det är dock inte en fråga om viljestyra för att kunna bryta mönstret - det finns - utan det gäller att under en tillräckligt lång period må tillräckligt bra för att kunna få den nya vanan att fastna. Tydligen tar det 6 månader minst innan en livstilsförändring kan anses gjord. I guess I'll get back to you in October.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar