Ni fattar ju poängen.
Ingen människa vill dömas av andra och kategoriseras i en av X st förutbestämda grupper utifrån klädval, bakgrund, vissa åsikter osv. - samtidigt så gör vi just det mot andra, konstant, hela tiden!
Bless ya'll, little hypocrits.
På lunchen häromdagen hade vi en intressant diskussion där jag av någon anledning valde att sätta epitetet "liberal" på mig själv. Otroligt korkat.
I och med detta antas jag plötsligt ha en hel hop med åsikter och ståndpunkter som jag inte alls uttryckt. Samma sak om jag skulle kallat mig vegan, feminist, blondin, mamma, myntsamlare...you name it! Visst, man kan argumentera att själva anledningen till att vi har dessa termer är för att enkelt sammanfatta en hög med egenskaper, ståndpunkter osv med ett enda ord. Men problemet ligger ju i att vi människor inte nöjer oss där. Till dessa sammanfattande termer lägger vi saker som inte alls - egentligen - hör dit.
Som tex när jag började plugga och en tjej i min klass, efter att ha snackat med mig i några timmar, säger "men du verkar ju inte alls självdestruktiv!" som en respons till min musiksmak och klädstil. Jag bara stirrade och sa "Varför skulle jag vara det?!?"Ett textboksexempel på när en uttryck - i det här fallet 'hårdrockare', som endast borde förmedlat "jag gillar hårdrocksmusik och jag tycker svarta kläder och nitar är snyggt" - korreleras med något - depression och självdestruktivitet - helt utan grund. Om hon hade dömt själva musiksmaken och klädstilen hade det varit helt OK med mig - alla får tycka vad de vill och döma är en mänsklig försvarsmekanism - men det är fördömandet, dömandet utan grund som jag önskade att vi kunde sluta med. Of course....I'm no saint in this department myself.
Till saken kan jag påpeka att den här, till utseendet rätt anonyma, söta jeans och t-shirt tjejen några månader senare berättade hur hon haft problem med sin annorexia sen högstadiet ungefär.
Jag undrar om hon ansåg det vara mer eller mindre självdestruktivt än min musiksmak?
