Filmatisering av filmatisering...eller?

Imorgon har den amerikanska filmatiseringen av vår egna lilla storssäljare (och fantastiska representant av svenskt beteende) Män som hatar kvinnor premiär på biograferna; The Girl with Dragon Tattoo.

Initialt var jag rätt skeptisk till hela grejen med en re-make. Dels är den svenska versionen riktigt bra (om man bortser ifrån Mikael Nyqvists helt förskräckliga tolkning av huvudrollen) och dels har den spelat in rätt mycket pengar internationellt - till och med på biograferna i USA.

Så varför?

På nätforumen efter beslutet fanns många irriterade som mumlade 'Hollywood förstör allting' och 'kapitalismen lämnar inget heligt'. Fanns även optimistiska fast allmänt förvirrade människor som tyckte det vore skoj med Hollywood-skådisar i rollerna och som tyckte att Scarlett Johansson vore idealisk som Lisbeth Salander. Ehm...strålande idé!


Men med tiden började det kännas mer okej. David Fincher (Se7en) fick regissörsjobbet och det sades att de inte skulle försöka göra en ny version av filmen utan av boken. Som det filmatiseringsfreak jag fastnade jag för den idén och började se tjusningen direkt.

Jag kommer få se ytterligare en tolkning av en bok jag gillar.
Jag kommer kunna jämföra olika tolkningar med varandra.
Jag kommer (förhoppningsvis) få en bra kväll på bio.

Plötsligt spelar varför rätt liten roll.

----------------------------------------------------------------------------------------------

On a side note. But not really as it's actually rather related.

Att spela i en filmatisering av Män som hatar kvinnor verkar vara väldigt bra för karriären; Noomi Rapace (Lisbeth) spelar i den senaste Sherlock Holmes filmen med Robert Downey Jr. och Jude Law (mfl), och Mikael Nyqvist är 'the bad guy' i Mission Impossible - Ghost Protocol med Tom Cruise.

So... good luck you two, not that you really need it Mr. Bond. :)

Version 2.0!

Okej...så jag har ju varit borta ett litet tag...ehm...eller var det kanske ett och ett halvt år sisådär? Tja tiden går ju fort så ni har säkert knappt märkt någonting... ;)

Nämen.

För att sammanfatta det hela lite kort;

Mycket stressande och allmänt 'duktig flicka'-beteende gör att ALLT innebär press vilket medför att somliga - vi behöver inte nämna några namn (annat än att hon sysslar med mindre lyckad kamp mot metaforiska drakar) ...

...knallar in i väggen...
...och blir sjukskriven följt av tjänstledig...
...och går i 'samtalsterapi' för att reda ut vad fan  som hände...(?)
...får depressionsmedicinering för att motverka sitt sk. 'igångsättningsproblem'...
...arbetstränar i små steg...
...genomgår ett paradigmskifte så hon blir en sån där jobbig människa som har hopp och djupa idéer och börjar meningar med "min psykolog säger..." ...

...och tar fram hårtorken för att tina upp sin stackars blogg! =)

Som synes har den fått ett nytt skal (ursäkta all den turkosa texten på vitt om ni kollar in äldre inlägg) men det kommer nog bli lite andra förändringar som dyker upp eftersom. Tex kommer jag nog bli slarvigare, courtesy of the new me, och förhoppningsvis lite mindre långrandig. ;)

SÅ. Version 2.0 är härmed släppt!
I dubbel bemärkelse.

*klipper bandet*