Jag känner en klump i magen, pulsen ökar och svetten bryter fram lite vid hårfästet. Jag bläddrar febrilt bland gamla mötesprotokoll, anteckningar, tidsplaner och excel-filer men ingenting ger någon lättnad.
Vad är problemet?
Min handledare har föreslagit ett doktorandmöte. Inte så farligt egentligen - men jag är oförberedd och har ännu inte bestämt mig för om jag ska lägga kortena på bordet eller inte. Ska jag berätta hur jag mår? Ska jag berätta att jag misstänker att jag kan vara i förstadiet till en konstig form av utbrändhet?
Utbrändhet låter ju som om något har brunnit upp, eldats för snabbt. Ljuset släktes och endast mörker finns kvar. Suntliv.nu hade följande definition;
"Ett långvarigt negativt, arbetsrelaterat, sinnestillstånd hos 'normala' individer, som framför allt karakteriseras av utmattning, olust, en upplevelse av nedsatt kapacitet, minskad motivation och utveckling av negativa och destruktiva attityder och beteenden i arbetet.
Uppstår ur en situation av bristande överensstämmelse mellan ambition och verklighet."
Då innefattas ju även sådana som inte på något sätt eldats upp för snabbt utan är under- snarare än överarbetade. Man har alltså inte nödvändigtvis tappat orken för att man tagit i för hårt (som om man sprungit för snabbt uppför en backe och sen inte kan springa mer) utan det kan även uppstå av den totala motsatsen, sk boreout (se här). Tydligen finns flest mängd utbrända bland arbetslösa och studenter.
Hur kommer man ur det? If you have the recipe, please share it...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar