Aerie vs. the Dragon

An obsessed fag-hag coming through. Watch out.

2012-01-28T17:42:00.002+01:00

Nu gick det långt mellan uppdateringarna igen men till mitt försvar kan jag bara säga att jag ibland glömmer bort att jag har väckt bloggen igen. Oops...sorry?

Ska bla. syssla med sånt här...

Den senaste veckan har dock varit rätt pissig. Jag har vart så himla trött att eftermiddagarna på jobbet varit en ren pina. Jag hoppas bara att det släpper snart för nästa vecka ska jag vara i Åbo, Finland på doktorandkurs... i Kemi... Rätt avancerad kemi dessutom så jag har inte tid med någon extrem trötthet.

Min lilla skrytförsök här faller rätt platt eftersom jag inte riktigt kan läsa av det där diagrammet. Vi kan kalla det ett intimidationsförsök istället. :)

***

På privata sidan har jag tillsist hittat en ny besatthet, vilket jag tar som en indikation på att jag måste må jäkligt mycket bättre. Wheee!!
Sist jag var så här inne i något var Twilightböckerna 2008 (no judgement please...please?) så det var på tiden!

Besattheten ifråga är TV-serien Queer as Folk (2000) och jag har redan på 1,5 vecka tittat mig igenom...ehm...okej, låt oss säga en jävulsk massa avsnitt!

Not saying a word....nope...jag har inte hunnit med tre säsonger...na ah.

I'm completely and irrevocably in love with it! :)

Jag är generellt en total sucker för bra relationsdraman och på något sett blir det sjukt intressant när personerna är av samma kön och därmed inte styrs av inlärda könsroller. Dessutom finns andra storylines tillgängliga så serien känns inte upprepande. Awsome!

Brian and Justin...

Inte för att jag behöver förklara mitt intresse (besatthet?) till er förstås...Allt det sexiga man-on-man lovin' som visas i serien räcker nog som motivation för de flesta, iaf om man tänder på män. ~~Min stackars (knappast!) pojkvän har klart märkt av den effekten hos mig~~. Oops, to personal? Scratch that then ;).

You don't agree? Liar...

Har sedan alltid tyckt det är något riktigt härligt, vackert, sensuellt (and damn hot!) med två män som kysser varandra...

I wonder why that is? Darn, verkar som jag är helt straight ändå...eller så kanske en gay man? We'll never know... :P

/Proud fag-hag.

Trevlig helg på er!

Världens mest geniala idé!

2012-01-16T14:06:00.028+01:00

Nope. Ingen hybris alls. =)

Jag har alltid haft en tendens till att vilja designa mig igenom problem.
Som att allt blir lite lättare om det är inpackat i en smart, snygg design. Det kan gälla allt från helt triviala saker såsom att veta när bussen hem går till lite mer ordentliga hinder såsom skriva CVt eller exjobbsrapporten, men gemensamt dem emellan är att jag alltid börjar med utseendet.

Söt va?

Jag kan inte börja skriva innan dokumentet har en genomarbetad layout
Ev. scheman och planer skrivs om och färgkodas.
Min minibusslista sammanfattar alla turer, är färgkodad, liten och inplastad. -->
När jag tog körkortet gjorde jag en liten handgjord, och färglagd, kortlek med vägmärken.

Ni anar trenden va? ;) Det kan tyckas slöseri med tid, överarbetning osv men jag tycks helt oförmögen att hoppa över designsteget.

Nu när jag då 'är tillbaka' har jag bråkat lite med att hitta ett snyggt anteckningsblock som dessutom funkar att använda. Jag gillar whitelines för skrivandet men jag vill ha hårda pärmar så man kan anteckna utan bord på föreläsningar och liknade och vanliga block är så fula. Med min lilla...eh...egenhet blir det därför lite svårt att...'va tillbaka'. ;)

Så i torsdags fick jag då världens mest geniala idé!

...*trumvirvel*...

Varför inte sätta ihop ett eget block - det ultimata blocket! - själv?
So that's what I did;

Här börjar vi... ett kollegieblock

Bytt framsida till hård och snyggare

Satt in ett försättsblad så den inte försvinner

En kalender för 2012

De eftersökta vita linjerna

Då jag kunde la jag till några rutat oxå

Telefonlista om mobilen försvinner

En utvikbar projektplan!

Slutligen en plastficka.

Var inte detta världens mest geniala idé? :D

Intressanta repliker

2012-01-14T13:43:00.001+01:00

Det här inlägget har varit på gång hela veckan men av någon anledning kom jag mig aldrig för. Är nog inte riktigt med på det här om att bloggen är upptinad misstänker jag.

Hursomhelst.

Förra helgen var jag med bästa vännen och bästa pojkvännen och såg The Girl with the Dragon Tattoo på bio tillsist (nope, det här är kommer inte bli ett recensionsinlägg).

På det stora hela var den nog till 70% re-make av svenska filmen och resterande del filmatisering av boken. Om detta är bra eller dåligt är svårt att säga men själv var jag...förvånad...av att så stor del av filmtekniken var identisk; samma kameravinklingar, samma scentolkning osv.

Dock ingen dålig film, och rolltolkningarna var jättebra. Craig var som misstänkt mkt bättre som Blomqvist och Mara gjorde en intressant Lisbeth. Även om jag gillade Rapace bättre så var Maras tolkning mer...udda/autistisk/creepy.

Anyway.

Det var inte detta jag skulle svamla om utan ett citat i filmen som har legat i huvudet på mig sen dess. (Jag kommer nu utgå från att ni - som typ alla svenskar - har stött på storyn i någon form. Om inte, SPOILERS ahead.)

I filmen smyger Mikael runt i Martin Vangers hus efter han upptäckt kopplingen och sen när han hör Martin komma hem försöker han smita ut, men Martin hör honom i slänten och ropar efter honom.
Martin är trevlig och bjuder in Mikael på en drink och pratar normalt med honom. Mikael följer med tillbaka in TROTS att han vet att han borde springa åt andra hållet.

Skarsgård som Martin Vanger

När sedan Martin har Mikael under pistolhot säger han då typ följande (från minnet mitt) syftande på att Mikael följde med in;

"It always surprises me that the fear of being rude is stronger than the fear of pain."

Rädslan för att var oförskämd är starkare än rädslan för smärta. Är inte det både helt vansinnigt och helt korrekt på samma gång?

Jag insåg att jag ser detta överallt. Kanske inte direkt i dess originalform - rädsla för smärta får symbolisera självbevarelsedrift - men annars finns detta i extremt många interaktioner mellan människor.

Varje gång du inte säger vad du tycker.
Varje gång du börjar prata med den där bekanta på stan när du egentligen hade velat gå vidare.
Varje gång du svarar 'nä jag har tyvärr inget jobb just nu' i falsk positivism och måste mottaga oönskade sympatier.
Varje gång du säger 'nä du stör inte' när personen eg gör det eller, 'nä jag har tid' när du inte har det.

Jag visste att jag inte gillade småprat och bekant artighet, men nu när jag såg fenomenet taget till sin spets - jag är på väg att bli mördad för att jag inte vill vara oartig - känner jag att den här idiotin måste avvecklas!

Så jag tänker sluta vara artig och jag tycker ni ska göra det med.

Missförstå inte, det innebär inte att jag föreslår att man ska vara oartig, utan att man ska sluta överkompensera rädslan för att vara oartig med att vara så 'överartig' att man ignorerar vad man själv vill och önskar.

Håller ni med?

The Lost Year - Chapter 1: Objektsexuell?

2012-01-08T10:26:00.001+01:00

PROLOGUE

På grund av min långvariga dvala har ni förstås missat en massa (och jävligt få, om man ska vara helt ärlig) händelser - av mer eller mindre stor vikt. Nänä, sluta sucka nu...och låt bli..! -- sluta försöker stänga ner fönstret!

Såja, lugn och fin. ;)

Jag tänker förstås inte ta och sammanfatta allt som hänt sen 'sist', don't worry. Det skulle knappast intressera någon och vara ett stort slöseri med tecken - men - jag tänker emellanåt blogga om något som hänt det senaste 1,5 året (japp, det är verkligen så lång tid som gått)...

Så, utan mer dravel presenterar jag härmed avsnitt ett i följetongen
The Lost Year - A Brief History, by Aerie.

CHAPTER 1: THE HOUSE JACK BUILT

I bought a house!
Första april 2011 flyttade vi in och jag är så kär! Känns härligt att slippa dejtandet och jag tror det är äkta kärlek som kommer hålla i längden. :)

Vi har en gullig liten tegelvilla med 1,5 plan + källare och jag trivs så jäkla bra att jag inte kan fatta hur vi stod ut i lägenheten så länge som vi gjorde. Måste varit in denial.

Home Sweet Home

Både nära till affär och nära till skog och utan grannar som smyger in och försöker tvätta i vår tvättid! ;)

I love it!

Sen att vi bor närmre the extended family (jag har bytt ort också) är ju inte ett minus heller.Whopeee!

(Disclaimer; Vi har förstås en helt platonisk relation till huset och all antydan till annat bör ignoreras...For now.)

- Japp, min humor har inte förbättrats i år heller.

TO BE CONTINUED...

Apocalypse now, med seg kola på topp!

2012-01-03T16:36:00.000+01:00

Gott Nytt År(!) kanske man ska börja med.

2012. Jordens undergång. Min ursprungliga disputation.
Whichever comes first.

Hehe. Nädå, jag ska inte vara pessimistisk -- eller ens realistisk.
Jag tror faktiskt på 2012!

Visst, jag hade höga förhoppningar på 2010 också vilket totalt gick åt skogen och 2011 bara försvann (jag är fortfarande övertygad att det gick 1 dag på 3 förra året).

När Jan Malmsjö körde nyårsklockan vid tolvslaget i lördags (som förövrigt spenderades på ett lyxigt partaj med massor av nya människor. KUL!) kände jag mig faktiskt lite andaktsfull och - dare I say - hoppfull.

Jag vet att 2012 kommer bli bra. JAG VET. Inte bara för att det måste utan för att det kommer bli så. Just det.

Och om inget annat funkar så kommer det bli bra eftersom jorden tydligen ska gå under i år och vi måste ju sluta på topp! With a bang!

No, with a Big Bang! :D *crazy eyes*

I'm sorry. Jag är trött! Jag är trött som endast någon fast i seg kola och kämpat ett tag för att komma loss kan vara.

TRÖTT!!

Det här året har verkligen börjat trögt. Jäkla 2012! Kan till och med vara så att jag är så trött att jag helt tappat humorn. Sorry again.

Ta en kaka till.

Gott nytt år! :)

Filmatisering av filmatisering...eller?

2011-12-20T17:16:00.002+01:00

Imorgon har den amerikanska filmatiseringen av vår egna lilla storssäljare (och fantastiska representant av svenskt beteende) Män som hatar kvinnor premiär på biograferna; The Girl with Dragon Tattoo.

Initialt var jag rätt skeptisk till hela grejen med en re-make. Dels är den svenska versionen riktigt bra (om man bortser ifrån Mikael Nyqvists helt förskräckliga tolkning av huvudrollen) och dels har den spelat in rätt mycket pengar internationellt - till och med på biograferna i USA.

Så varför?

På nätforumen efter beslutet fanns många irriterade som mumlade 'Hollywood förstör allting' och 'kapitalismen lämnar inget heligt'. Fanns även optimistiska fast allmänt förvirrade människor som tyckte det vore skoj med Hollywood-skådisar i rollerna och som tyckte att Scarlett Johansson vore idealisk som Lisbeth Salander. Ehm...strålande idé!

Men med tiden började det kännas mer okej. David Fincher (Se7en) fick regissörsjobbet och det sades att de inte skulle försöka göra en ny version av filmen utan av boken. Som det filmatiseringsfreak jag fastnade jag för den idén och började se tjusningen direkt.

Jag kommer få se ytterligare en tolkning av en bok jag gillar.
Jag kommer kunna jämföra olika tolkningar med varandra.
Jag kommer (förhoppningsvis) få en bra kväll på bio.

Plötsligt spelar varför rätt liten roll.

----------------------------------------------------------------------------------------------

On a side note. But not really as it's actually rather related.

Att spela i en filmatisering av Män som hatar kvinnor verkar vara väldigt bra för karriären; Noomi Rapace (Lisbeth) spelar i den senaste Sherlock Holmes filmen med Robert Downey Jr. och Jude Law (mfl), och Mikael Nyqvist är 'the bad guy' i Mission Impossible - Ghost Protocol med Tom Cruise.

So... good luck you two, not that you really need it Mr. Bond. :)

Version 2.0!

2011-12-12T10:36:00.000+01:00

Okej...så jag har ju varit borta ett litet tag...ehm...eller var det kanske ett och ett halvt år sisådär? Tja tiden går ju fort så ni har säkert knappt märkt någonting... ;)

Nämen.

För att sammanfatta det hela lite kort;

Mycket stressande och allmänt 'duktig flicka'-beteende gör att ALLT innebär press vilket medför att somliga - vi behöver inte nämna några namn (annat än att hon sysslar med mindre lyckad kamp mot metaforiska drakar) ...

...knallar in i väggen...
...och blir sjukskriven följt av tjänstledig...
...och går i 'samtalsterapi' för att reda ut vad fan som hände...(?)
...får depressionsmedicinering för att motverka sitt sk. 'igångsättningsproblem'...
...arbetstränar i små steg...
...genomgår ett paradigmskifte så hon blir en sån där jobbig människa som har hopp och djupa idéer och börjar meningar med "min psykolog säger..." ...

...och tar fram hårtorken för att tina upp sin stackars blogg! =)

Som synes har den fått ett nytt skal (ursäkta all den turkosa texten på vitt om ni kollar in äldre inlägg) men det kommer nog bli lite andra förändringar som dyker upp eftersom. Tex kommer jag nog bli slarvigare, courtesy of the new me, och förhoppningsvis lite mindre långrandig. ;)

SÅ. Version 2.0 är härmed släppt!
I dubbel bemärkelse.

*klipper bandet*

No chocolate for me

2010-06-19T12:09:00.006+02:00

Ni vet det där valet man har framför sig efter att lite distraherat kliat sig på benet och upptäckt ett myggbett? Klia, eller inte klia.

Konsekvenserna är egentligen rätt tydliga; om man bara låter bli och håller ut så kommer bettet snart inte kännas av längre men om man kliar fås en omedelbar tillfredsställelse, men, med följden att irritationen ökar och ökar tills det byts till smärta. Borde alltså vara ett enkelt val att inte klia, så varför låter man inte bli?

Så kände jag någon månad sedan inför den sk. nationalhändelsen som är det kungliga bröllopet.

>> Klia eller inte klia. <<

På det stora hela är jag inte direkt en militant motståndare till monarkin även om jag har väldigt svårt att logiskt acceptera att vi har det i praktiken, även om den är konstitutionell.

Citat från Wikipedia:

"Ämbetet är ärftligt i enlighet med successionsordningen...Sedan 1979 kan den endast tillfalla efterkommande till Carl XVI Gustaf, som också är Sveriges nuvarande kung"

"Sveriges tron räknas som det högsta ämbetet i Sverige och kungen har formellt sett den högsta militära och sociala rangen i landet."

"Kungahuset finansieras med skattemedel från svenska staten."

"Konungen kan ej åtalas för sina gärningar."

Jag tycker detta är ologiskt och även oförenligt med demokrati. Det är inte jämlikhet att vissa utvalda kan ärva ett jobb och privilegier, vara ovanför lag... det är heller inte jämlikt att vissa 'utvalda' (lyssna efter den tydliga sarkasmen) inte kan välja sitt liv fritt och är sedan födelsen fast i samhällets spotlight under press och krav. Men Sverige håller inte med; 2005 ville 80% behålla monarkin.

Och det är här...det är detta som gjorde att jag kliade. Jag kliade och kliade tills det blev plågsamt och blodigt och tills jag äntligen insåg att totalt undvikande av alla huvudmedier är ett måste. Klia är förstås metaforen för 'irritera mig på fokuset, hypen och pretentionerna kring det kungliga bröllopet'

Aftonbladet idag...

Jag menar, kom igen!
Det finns särskild kunglig choklad på ICA i olika sorter, och värre än choklad - jag har även hittat mazariner och kiviks äppelmust, det finns specifika paneler som diskuterar kläderna, TV sänder alltihopa, nyheterna diskuterar kring politiska följder, it goes on and on. Men det som riktigt går mig på nerverna, är att folk gillar det. Folk köper mazarinerna och chokladen JUST EFTERSOM Victoria och Daniel är på förpackningen. De köper Aftonbladet och Expressen JUST FÖR att löpsedeln säger 'Därför gillar svenskorna Daniel'.

Det känns så patetisk på något sätt. Varför detta fokus? De är inte mer eller mindre värda än dig, det är bara två människor som ska gifta sig. Två stackare som får varje steg, varje skift i position från ena benet till det andra bevakat och analyserat. I wouldn't trade with them for the world.

En man med fula glasögon och en lång brunett som varit tillsammans ett bra tag ska gifta sig.
Jag förstår inte varför detta kräver mazariner och äppelmust.

The ramblings of a twisted mind

2010-06-19T11:05:00.002+02:00

Bloggen är inte övergiven - jag lovar. På sin höjd har den hamnat i koma eller frysts temporärt i väntan på upptining. Ge mig en hårtork någon...
Anyway.

Idag kommer jag skriva två inlägg; detta det första innehåller någon form av förklaring till den långa tystnaden/terapeutisk svammel och kan utan problem ignoreras, det andra ska föreställa ett 'normalt' (haha!) inlägg och vi kan alla gå vidare och låtsas som att ingenting har hänt efter det här inlägget... agreed? 1st rule of fight club - don't talk about fight club.

Ni kommer kanske ihåg den där stressen jag fastnade i tidigare? Well...det verkar som att det var lite värre än Karlssons klister. Snarare kvicksand då alla försök att komma ur den gjorde att jag bara fastnade mer...Och följderna blev lite som eftersvettningar efter ett träningspass- "jag har ju slutat träna..varför svettas jag fortfarande?"

"jag har ju inga mastiga deadlines nu...varför är jag fortfarande så stressad?"

Det är helt sjukt. Minsta lilla 'deadline' får mig helt upp i varv. Förra veckan hade jag en beräkning som skulle vara gjord tills på torsdagen; hela veckan hängde den över mitt huvud och gjorde mig illamående, stressad och lite panikslagen för varje dag som gick. Torsdag fm tog jag tillsist tag i det och...den jäkla beräkningen tog FEMTON MINUTER!

3,5 dagars ångest - för 15 minuter.
Sjukt.

Så ni kan kanske förstå att alla 'måsten' på det privata planet har varit nödvändiga att avskaffa. Om det så är att ringa pappa för att det var ett tag sen, träffa den där bekanta som du egentligen inte har så mycket gemensamt med eller skriva ett blogginlägg från en existerande idé så ökar det på stressen lager för lager. Och jag kan inte hantera det.

Inte för att det egentligen är jobbigt eller otrevligt eller svårt (det var inte den där beräkningen heller) utan för att min hjärna just nu - av någon anledning - gör allting stressfyllt.

Jag har aldrig någonsin varit så stressad som jag var i april-maj! - och jag hoppas jag aldrig blir det igen. Stressen var fysisk, en evig följeslagare som förgiftade varenda cell och gav illamående, migrän och... inte trötthet direkt, utan snarare - apati.

Prova ha apati och panik samtidigt! Jävligt trixigt.

(Jag svamlar.) Ni minns kanske inlägget efter, när jag frågade om hur man egentligen lever? Well...verkar inte som att jag riktigt kommit på det än heller. För att fly min skuggande följeslagare har jag kastat mig på det enda jag kunde -- läsande. Jag läser jämt just nu; varenda fri minut jag har...och det är inte direkt nöjsamt heller vid det här laget för jag konsumerar! Jag gör den litterära motsvarigheten av att trycka i mig 200g choklad på 10 min istället för att njuta av varje bit. Det är inte rätt, det är inte rogivande eller kul och jag försöker lugna mig. Detox in progress...hehe.

Hursomhelst. Jag berättar inte detta för att ni ska lösa mina problem och ge mig råd, jag ber inte heller om er sympati - det jag vill ha och önskar...är förståelse. Detta gäller framförallt er som känner mig personligen... just, cut me some slack, you know? ;) Tills jag fått kläm på det här...

Jag blir bättre successivt - hey, jag skriver ju ett blogginlägg eller hur? - och jag har långsiktiga planer för hur jag ska fixa det...och det är - tack och lov - snart semester (!)... så det kommer ordna sig, okej, no need to worry!

Slutligen, jag gör ett undantag för ev. kommentarer till det här inlägget men utöver det...
...remember the 1st rule of fight club!

...or suffer the wrath of the dragon. ;)

Time to meet the parents?

2010-05-28T16:45:00.002+02:00

Jag suger verklig som bloggare just nu, dels verkar jag aldrig uppdatera och när jag gör det skriver jag något ointressant. Bleh...I'm surprised you're still hanging around. (Förra inlägget kan iofs hamna i kategorin 'dumphål för allmänt nonsens så slipper min omgivning höra det' - Pojkvän var rätt less...hehe)

Ska försöka ändra på detta (kan dock inte garantera nivån) och jag har faktiskt en hög med uppdämda inläggsidéer som ligger och väntar - när ni minst anar det kommer en attack. Haha!

Fick en intressant uppenbarelse i veckan.
*trumvirvel*

Husletning och partnerletning är i princip samma sak. Nästan bokstavligen. *nickar*

Va, köper du inte detta rakt av? Okej, det är kanske inte exakt samma användningsområde (om du inte är objektsexuell förstås), men det är allt jag kan ge dig! Need proof?

- Allt börjar med att man kollar in marknaden lite (dejta); vad finns, vad vill jag ha...vilka tänder jag på. ;)
- Man får en förutbestämd idé om vad man söker men helt plötsligt märker man att man attraheras av något annat än det man trott (inte bara långhåriga hårdrockshunkar som funkar tydligen...).

My boyfriend don't look like this, but I love him anyway! =)

- Man kan inte bara se till objektets yta utan potentialen (klädstil kan uppdateras, benstommen är vad den är).
- Viktigt att hitta dolda fel och skador i förväg då dessa kan bli jobbiga att reparera i efterhand (spelberoende kan bli kostsamt...)
- Man försöker väga det man får mot vad man tror finns kvar där ute (Gräset grönare?)
- Se till att komma överens med hans vänner är en bra idé (galna grannar? Insekter?)
- Se till att han brutit ordentligt med exet, kan bli jäkligt plågsamt annars.

- Slutligen, kan du ser er bli gamla tillsammans? ;)

Behöver jag fortsätta? Hehe.

I måndags var vi på en öppen visning av ett hus. Vi for i renkognitionssyfte; det såg fint ut på nätet men vi var inte särskilt intresserade då det saknade många av de grejer vi letar efter. Idag ska vi titta på det igen och vi är chockerat förtjusta. Vi förstår det inte riktigt själva men av någon anledning tänder vi till. Kvällen får avgöra antar jag om det bara är en crush eller potentiell långvarig kärlek. ;)

Det är Robin Hood jag vill ha...

2010-05-19T11:28:00.001+02:00

*dramatisk röst* :)

Maj har länge varit en populär månad för svulstiga Hollywoodproduktioner och i år är schemat så späckat att man jävligt snabbt hamnar efter om man inte är på bettet.

v18:	Iron Man 2	sen är det en veckas paus innan;
v19:	Robin Hood	v23:	The A-team
v20:	(nu)Prince of Persia	v26:	The twilight saga: Eclipse
v21:	Sex and the city 2	kommer i juni.

Visst, tittar man över listan så är det inte några skrämmande djupa och särskilt berörande filmer vi snackar om men jag vill likväl se dem - underhållning, you know, och gärna innan de dumpas ner i mindre salonger (inte lika kul).

Däri ligger förklaringen till att vi i helgen såg både Iron Man 2 (som vi missade förra helgen pga Frankrike-resor och whatnot) och Robin Hood.

Första Iron Man var lite av en positiv överraskning, men trots det gick jag in med inga andra förväntningar än att Mickey Rourke skulle se cool ut när vi nu såg 2:an i fredags. Och ja, Mickey Rourke såg cool ut. :)

Underhållningsvärdet var högt, och även om storyn inte var den tätaste jag varit med om så gillade jag den på något sätt. Robert Downey Jr som Tony Stark är dessutom en härlig mix av karismatisk, arrogant skitstövel och intelligent men sårbar hundvalp. I like!

Robin Hood, som var för fullbokad på fredagen sågs istället i söndags. Jag har känt mig lite ambivalent inför denna; å ena sidan är just den här sortens produktioner mina absoluta favoriter: intensiva, brutala, råa känslor och ett intryck av något större än en själv. Å andra sidan har trailern mm snarare gett mig känslan av deja vu, ytterligare förstärkt av castingen (Russell Crowe, Cate Blanchett).

Ridley Scott gjorde även Gladiator (som är en fantastisk film!) och det känns som att han försökte plocka fram samma recept här men att det plötsligt inte gick att läsa och kakan fick för mycket jäst - eller nåt. Visst är metaforer härliga? hehe.

Den är egentligen inte dålig. Vissa tycker säkert den är kanon. Den var snygg, välgjord och det kändes kul med en ny vinkel på storyn och första halvan var tom riktig bra - men den byggde som aldrig vidare. Max von Sydow's rollfigur var eg den enda som jag kände för.

You don't have to take that tone with me, Mr!

Filmen föll lite i samma fälla som många skräckfilmer gör ibland, ni vet, när man ser någon blir nedhuggen och tänker 'jaha, där dog han' istället för 'nej, nej, NEJ!'. Man brydde sig inte riktigt helt enkelt (andra halvan) och motiven bakom agerandena var luftiga och engagerade inte.

Den hade tyvärr även några 'Oh, come on!'/'Oh no you didn't!' - ögonblick som aldrig främjar; bland annat en slowmotion shot av Robin Hood när han skrikande kommer upp över vattenytan som fick mig att vrida mig obekvämt i stolen. Klyscha i kubik.

Lite som den här scenen i Sagan om ringen.

Det var alltså mest bara yta - en jäkligt fin yta, men ändå. ;) och kanske alldeles för lite originalitet. Slutligen försökte de klämma in för mycket och upplösningen var allt annat än tillfredsställande.

Total sågning? Nej då, varför tror ni det? Hehe.
Fick en 6:a av mig och den är sevärd - dock kanske inte mer än en gång.:)

Got the life

2010-05-13T20:40:00.009+02:00

Tänkte här ta och sprida den glada (?) nyheten att jag inte bara är närvarande - jag lever också! Ikväll firas min frigörelse - åtminstone för ett tag framöver - från mitt galna stressande och överdrivna arbetande. Whoohoo.

I got the life back. =)

Enda problemet är väl kanske att jag inte riktigt kommer ihåg hur man gör. Ni vet. När man lever.

Vad tycker jag är kul? Don't really know.
Vad brukar jag göra på fritiden? You tell me.

'Läsa' vet jag att jag gillar för det har jag sysslat med mellan stressandet och 'sova' har jag saknat så det ska jag nog hänge mig åt. Lite välbehövligt 'make it up to poorly abused boyfriend' bör jag nog slänga in också, men bortsett från det... Who knows?

Det är alltså fritt fram för förslag och jag lämnar härmed golvet öppet till era briljanta hjärnor (hur vet jag det, ja ni hänger ju på den här bloggen...hehe):

- Vad är kul?
- Vad borde jag syssla med?
- Vad önskar du att du kunde göra mer av om du hade tid?

Här har Du ett fantastiskt engångserbjudande att leva lite mer än 100 % - genom mig. Take it.

----
Ps: Japp, jag har blivit helt galen. Exakt, stress+ingen sömn+panik rekommenderas inte. Jomenvisst, jag är hög på något - vad det vet jag inte. Och självklart, det kommer komma ett riktigt blogginlägg inom kort.
Celebration, people!!
----

Easy there, tiger!

2010-05-01T14:35:00.000+02:00

Stress är ett rätt mystiskt fenomen tycker jag för det manifesterar sig på väldigt olika sätt varje gång. Som jag skrev sist är jag just nu inne i en extremt stressig jobbperiod med väldigt distinkta deadlines och läget ser rätt tungt ut.

Hade min fina dag-för-dag planering kunnat prata hade den skrikigt "You're screwed!" typ var 5:e minut i pipig röst. Hehe. Nu kan den inte det vilket gör att jag fortfarande tror jag har en teoretisk möjlighet att hinna klart det här. Denial, denial...;)

Just denna stressvända har jag varit fullkomligt bipolär!
Å ena sidan i fullkomlig panik; "du kommer aldrig hinna det här, omöjligt, omöjligt!" och i nästa sekund rätt lugn; "nämen, det är ju inte så himla mycket ändå..."

För varje svängning blir det jobbigare och jobbigare och nu känner jag mig nästan mentalt misshandlad!

Min stackars sambo tycker jag mest synd om.
Dels klänger jag på honom så fort jag får chansen och hoppas att han ska skrämma bort alla problem. I nästa sekund blir jag as-arg för att han behagar skämta med mig eller står i närheten, eller...andas?

Häromdagen blev jag ilsk för att han helt utan vidare diskade och dammsög! Är inte det bara helt sjukt?

"Förlåt" följs av "det är inte mitt fel, det är stressen" och "så här är det att vara tillsammans med en tjej". Det är vid sådana tillfällen jag även kan dryfta teorier om att homofobi bara är avundsjuka. ;)

Så... ni ska kanske va glada att ni sluppit mig på sistone... Just saying...;)

Varför ska det vara antingen eller?

2010-04-18T13:50:00.005+02:00

17 dagar utan blogguppdatering är riktigt dåligt, även för att vara jag - och säkerställer dessutom att de läsare jag ändå trots allt har, lämnar mig övergiven, blodig och ensam kvar här i webrymden.... *snyft*

Eller?

Hehe. Nog med dramatiska överspel. ;)

Den verkliga anledningen till inläggsbritsen är så trist som...jobb. Jag jobbar jämnt just nu - kvällar, helger och tja....dagar förstås. ;) Detta lär fortsätta ända in i maj, men jag ska försöka kommunicera någon gång då och då åtminstone. Starting today.

* * *

Jag har tagit upp det här någon gång tidigare men häromdagen fick jag ett återfall igen. =)

Jag blir så arg och less på folk i allmänhet när jag läser artiklar, bloggar, krönikor, whatever eller ser program som fokuserar på någon form av problem i samhället. Oftast har dessa objekt även på ett bra och retoriskt sätt belyst frågan, vilket gör massans reaktioner i kommentarer mm än mer obegripliga.

Jag vill slita mitt hår skaka dem tills de fattar någonting överhuvudtaget!

Det ska alltid vara antingen eller. Svart eller vitt. Varför kan folk inte bara ta åt sig ämnet, fundera lite och formulera en faktisk åsikt? Nä, det blir bara motstånd direkt. Direkt på defensiven.

Tex, för några veckor sedan publicerade Aftonbladet att H&M blivit anmälda för att ha spridit osunda ideal med en alldeles för mager modell. Bland kommentarer hittar man istället för diskussioner kring detta i huvudsak attacker på feta människor. "Fetma är mycket större folksjukdom minsann!"

Jaha? och hur har det med saken att göra?

Man kan tycka att undervikt är dåligt ideal UTAN att mena att övervikt bör vara ideal. Bara så ni vet.

Samma sak syns mycket tydligt i genusdiskussioner. I efterspelet från Bjästa läste jag en krönika som tog upp hur tonårstjejer förhåller sig i blandad grupp - att de har nästan enbart fokus på killarna och inte sig själva eller varandra. Alla kommentarer menade typ att "manshatet måste stoppas" och "feministjävlar som tycker allt är männens fel" istället på att fundera på VARFÖR samhället lär tjejerna att han betyder mer än hon. SAMHÄLLET - inte män.

(Och om de här snubbarna tolkade "samhälle = män" så var ju tesen i krönikan redan där bevisad. Idiots.)

I alla våldtäktsdebatter är det alltid X antal killar som tar upp hur vidrigt det är med alla falska våldtäktsdomar (en myt btw, våldtäkt är i princip ett straff-fritt brott i Sverige) eller att tjejen var utmanande klädd och sugen och det kan va svårt, istället för att fokusera på frågan.

Huh? Som att en normal, mentalt frisk kille inte skulle märka att tjejen verkligen menade nej åtminstone någon gång på vägen till sänghalmen? Eller att "tjejer våldtar också minsann". Samma sak igen - på vilket sätt utesluter det ena det andra?

Jag blir så frustrerad, för detta hämmar utvecklingen så enormt!

Jag önskar jag hade kunnat reagera som Stewie... Maybe I'm the idiot?

Och det blir alltid ett sådant antiklimax; jag läser texten, blir peppad och glad att någon uppmärksammat detta - bara för att falla ner i mörker igen när jag ser kommentarerna och inser att de flesta inte fattat någonting.

Samma sak händer förstås i diskussioner direkt mellan människor men då har jag åtminstone chansen att försöka nå fram till dem igen, och igen och igen....

Och om inte det funkar; slita mitt hår och skaka dem ordentligt. ;)

Crazy funny....or just weird?

2010-04-01T17:14:00.000+02:00

Var det ingen som gillade True Blood annonserna? Jag är chockad! Hehe... Är alltid de inlägg jag själv verkligen gillar som inte får några kommentarer - kanske jag är osynkad med min målgrupp? Något att undersöka.

Anyway.

Jag vet inte om det är av en slump - och min gissning är att det snarare är en ny trend - men de tre senaste filmtrailers jag sett har varit...tja...lite ovanliga. Min önskan att se ett mönster kan förvisso ha påverkats av att jag såg alla inom 2 dagar. =)

Utan att avslöja för mycket ska jag låta klippen tala för sig själva - Look before you read. Tog de korta trailerna så jag behöver bara 3 min av din totala tid -- you can do it. ;-)

Håll sinnet öppet och förbered dig;

Trailer 1: Scott Pilgrim vs. The World
USA-premiär: 13/8

Basic plot: Scott Pilgrims liv rullar på fint ända tills han faller pladask för Ramona. Han hittar drömtjejen helt enkelt! Det finns bara ett liiitet, litet problem. Innan de kan leva lyckliga måste han besegra hennes "Seven evil ex-boyfriends". Superenkelt. Eller inte.
(Filmatisering baserad på serietidning av Bryan Lee O'Malley)
---

Trailer 2: Hot Tub Time Machine
USA-premiär: 26/3

Basic plot: 3 män och en pojke (baby? hehe) åker på skidsemester och efter en natt med hårt festande i hotellets "Hot Tub" vaknar de upp -- 1986! Männen har alla tröttnat på sitt vuxna liv av olika anledningar och får de chansen att ändra på sin framtid, medan pojken får kämpa för sin fortsatta existens. =)
---

Trailer 3: Kick-Ass
Sverigepremiär: 9/4 (nästa helg)

Basic plot: Filmen handlar om Dave som bestämmer sig för att bli en superhjälte - utan att ha blivit biten av en radioaktiv spindel eller något annat coolt. Han upptäcker snart att det finns fler självutnämnda hjältar och dras snabbt med i en större kamp än han tänkt sig.
(Filmatisering baserad på serietidningen av Mark Millar och John Romita, Jr.)
---

Det intressanta är inte bara att de här filmerna dyker upp - utan att de dessutom får riktigt bra respons! Jag hoppas nu på en ny våg av väl genomarbetade komedier, ungefär som för 3 år sedan när Seth Rogen et al slog ordentligt. Kick-Ass har just nu 8,8/10 i betyg på IMDB vilket är skyhögt för en komedi och Hot tub Time Machine har långt ifrån blygsamma 7,5/10.

Vissa menar att The Hangover's oväntade succe på biodukarna förra året kan vara en förklaring, men det känns lite för simpelt. Nä, jag tror polletten till sist har trillat ner och Hollywood har insett att män i trikåer snarare är en bra grund för komik, än coola actionhjältar. ;-)

GLAD PÅSK!

And how does Joe feel about this?

2010-03-28T15:53:00.016+02:00

Idag är det exakt 11 veckor kvar tills säsong 3 av True Blood börjar sändas (jag är inte ett totalt freak - jag var faktiskt tvungen att räkna efter ;-) ).

Jag ser hur som helst fram emot det och när det nu i dagarna kom en första teaser-annons från HBO blev jag påmind om varför jag gillar serien så mycket;
Inte så att True Blood är världens mest superba tv-serie, men den innehåller en näst intill perfekt mix av humor, spänning och suspekta fenomen. Och om det är någonting åtminstone jag älskar så är det suspekt humor. Hehe.

True Blood har marknadsförts på det här intressanta sättet redan från början; innan säsong 1 gjordes reklam för själva drycken 'Tru Blood' och förra året, inför säsong 2, kom en uppsjö fejkade annonser för olika produkter, nu riktade till vampyrer. Helt genialt.

Eftersom jag gissar att de flesta av er kan ha missat detta tänker jag dra fram några av de roliga annonserna från förra året, och sen kan man väl hålla tummarna att de är minst lika kreativa i år. =)

Den här intressanta annonsen gick att finna på Nya Zeeland, hehe;

Haha, underbart eller hur?
Lite Youtube klipp dök förstås också upp - är ju nya sättet att göra reklam trots allt. Just den här gillar jag allra mest:

Så vad tycker ni, genialiskt eller idiotiskt? ;-)

Miljötänkande är inte svart-vitt.

2010-03-27T10:43:00.007+01:00

Den fullkomligt meningslösa manifestationen Earth Hour är tillbaka igen ikväll, och precis som tidigare år blir jag lite irriterad.

Jag är av den åsikten att idiotiska manifestationer ofta kan göra mer skada än om man låtit bli.

Ta Earth hour tex. Vad är egentligen syftet? Jo, att få världens ledare att ta klimatfrågan på allvar - att få oss att ta klimatfrågan på allvar. Okej, så du släcker en timme, sparar liite, lite el som i Sverige oftast är miljövänlig. Vad gör du sen - jo tänder! Och imorgon kväll...? Ja då har du lyset tänt igen när det är mörkt. Förutom att en nedsläckning på en timme följt av en kollektiv elökning vid tändningen inte är särskilt bra för elsystemet så blir i stor utsträckning Earth hour snarare elbortkastning än elbesparning. Jag kan inte heller se att några positiva långsiktiga effekter fås av det hela.

Är det mörkt behöver vi ljus.
Detta har varit fundamentalt för människan rätt länge eftersom vi har ett rätt värdelöst mörkerseende. =)

En person som manifesterar i kväll kanske snarare känner sig lite duktig för att stått upp för miljön, och därmed inte lika starkt har behovet att göra ordentliga förändringar. När det snarare är den nya telefonen och ytterligare en dator mm som är det som egentligen bör väljas bort.

Jag blir så less på synen hos massan att miljöfrågor är svart-vita;

- oj, nu är plastpåsen ond, bäst att skippa.

Kan bara köpa nedbrytbara plastpåsar på ICA, trots att alla sopor förbränns här. Dessa går inte heller att återvinna tillsammans med mjukplast. SMART...

- oj, bästa att köpa en ny mycket miljövänligare bil och skrota min fungerande
- nu tar jag ner mina nyinköpta glödlampor och sätter in lågenergilampor

Bra idé, resursslöseri har ju ingen miljöpåverkan alls...

Det finns andra exempel också, som att hemmaeldning med ved släpper ut massor av giftiga organiska ämnen (dioxiner tex) på din egen och grannens gård, som ett riktigt värmeverk hade renat bort. Effektiviteten blir också ordentligt mycket lägre.

Man måste titta till hela systemet för att kunna avgöra om något har en miljönytta - produktion, transport, odling, effektivitet mm, så att ta bort något temporärt - belysning - som vi ändå behöver, blir helt meningslöst. Tror ni en övergång till enbart stearinljus, lampolja mm är miljövänligare?

Detta är också energi...

Nu när jag klagar så mycket bör jag förstås komma med en bra manifestationsidé istället. =)
Vad tror ni om en "lämna bilen hemma"-dag? Det har en direkt faktisk miljöförbättring i sig OCH kan medföra långsiktiga effekter; många som inser att det går ju lika bra att gå och cykla till jobbet och som sen fortsätter med det.

Så...kommer du släcka ikväll? ;-)

2010-talets häxor; våldtäktsoffer.

2010-03-25T19:40:00.008+01:00

Jag kommer från Örnsköldsvik, Övik som det gärna kallas.

Detta var en av anledningarna till att jag igår eftermiddag började sätta mig in i historien om hur en hel bygd - Bjästa strax utanför Övik - ställt sig bakom en 15-årig, dubbelt våldtäktsdömd pojke i sådan grad att mobbing, trakasserier och rena hot tillåts regna över offren.

Fallet togs upp igår både på Aftonbladet där jag först snubblade över det och sedan på SVTs Uppdrag Granskning, då med fokus på den första flickan, "Linnea", och det hon utsatts för. Såg ni det inte rekommenderar jag att ni kollar in SVT play snarast. Ni kommer chockeras.

Från uppdrag granskning: 14-åriga Linnea våldtogs på en skoltoalett. Men när hon anmälde övergreppet förlorade hon sina kompisar och vuxenvärlden vände henne ryggen. På nätet och i det lilla samhället smutskastas Linnea samtidigt som pojken hyllas. Och hetskampanjen pågår än idag - trots att pojken dömts för ännu en våldtäkt.

Jag läste bloggar och forum, fick veta att en stödgrupp med över 4000 medlemmar skapats av pojkens mamma på facebook, såg de vidriga kommentarerna om att hon borde våldtas på riktigt. Denna fina kille skulle inte göra något sånt, och snygg och populär var han ju också. Folk skriver att flickan är en hora, troligen desperat efter pengar, bör dödas, torteras och spetsas på påle. Brännas på bål. Intressant ordval i denna häxjakt.

Sverige rasar idag efter reportaget.
Jag tänker inte sammanfatta all absurditet här, det finns så bra gjort på andra ställen; bloggen I Cattas lilla värld har följt detta länge, Lisa Magnussons krönika, Uppdrag granskning själva, Kulturbloggen och förstås kvällstidningarna (AB, Expressen).

En av de skrämmande delarna i detta är att så många vuxna; antingen deltagit hejvilt i trakasserierna eller förhållit sig sk "neutralt" utan att visa på något sätt att detta är fel och ta tag i saken. Passivt stöttat och därmed också möjliggjort detta monstrum av förtryck. Det är de vuxna som legitimerat smutskastningen!

De flesta som kommenterat på nätet känner inte ens de inblandade, men spyr ändå ut sin andrahandsinformation som fakta - ivrigt uppeggade av lynchmobben. Som tex en person som menar att då flickan inte reagerade karakteristiskt för ett våldtäktsoffer kan hon inte vara våldtagen på riktigt. Huh?

Det är en myt att många tjejer falskanmäler killar för våldtäkt för att hämnas. Skulle du genomgå hela anmälan- och rättegångsprocessen, filmas och intervjuas av främlingar utan orsak?

Dock spelar fakta i fallet en mycket liten roll här;

- ingen bryr sig om den överhuvudtaget utan ryktena tas som obestridliga sanningar,

- verklig fakta i fallet inte har något med fenomenet att göra. Även om vi antar att det som påståtts är sant - även om hon hade ljugit om våldtäkten, så motiverar det inte på något plan de här trakasserierna!

Det riktigt obehagliga är att mekanismerna bakom det hela har en så logisk följd. Man kan tydligt se hur den här snöbollen vuxit till en lavin och människans inneboende mob-mentalitet tagit över. De passiva vågar inte ta ställning emot, och de aktiva stannar aldrig upp och tänker efter utan rycks med i hetsen.

Hela grejen fick mig att må fysiskt illa. Så till den grad att när min otroligt snälla och mysiga sambo ville hålla om mig efteråt så drog jag mig undan.

Jag insåg sen mitt i te-kokandet efteråt en sak som fick kalla kårar att gå efter ryggraden - varför det hela kändes obehagligt bekant...Jag har själv utsatts för det här beteendet! Dock självklart inte i den här magnituden. Min högstadietid var ett helvete på många sätt (ett eget inlägg i sig) och det otroligt konstiga är -- jag sa aldrig något till någon vuxen, jag härdade ut, för på högstadiet lever man lite i tron att det ska va så här hårt.

"Linnea" berättade, och hennes värld blev mörkare än någonsin.

Bjästa får nu stå i skampålen och ta emot Sveriges ilska, ett obehag som kanske några av de boende förtjänar, men i huvudsak får de nu ensamma representera något som tyvärr händer överallt, i olika nivåer, gång på gång.

Hur kunde Bjästa hylla våldtäktsmannen och smäda offret?

- Hur kunde tyskarna följa Hitler och fyllas av judehat?

Två helt olika saker, samma princip.

Arga lappen, here I come!

2010-03-11T19:39:00.010+01:00

Har precis skrivit en mycket bestämd och tydlig lapp och lämnat i tvättstugan. I VERSALER. Grrrr.

I normala fall är jag inte särskilt förtjust i fenomenet arga lappar, men ikväll behövde jag verkligen sätta ner foten och jag orkar inte sitta en halvtimme i tvättstugan och vänta in boven - alltså lapp. Och nä...det är inte ludd kvar i torktumlaren. =)

För typ 5:e gången nu så har en annan hyresgäst (gissningsvis samma hela tiden) hoppat in och tvättat mitt i vår tvättid. Skulle ner och hänga två maskiner och blir lite fundersam då en maskin fortfarande är igång. Då har alltså någon plockat ut vår rena tvätt och startat en egen maskin. Visst, i hyreslägenhet får man räkna med lite, men det känns så jäkla respektlöst!

Vi har tokmycket att tvätta och måste nu vänta in deras jävla maskin, dessutom - leva med vetskapen om att någon okänd person haft sina händer på mina rena underkläder! Red alert; invaderad personlig sfär.

phew!... skönt att få ranta lite.
Men visst håller ni med om att det bryter mot alla regler i 'vett och etikett: the tvättstuge-edition'? =)

--------------------------------------------------
20:13: The plot thickens.

Nästa vända ner visar att min lapp inte mottagits särskilt väl. Den invaderande tvätten är borta, men min lapp ser ut som att den har passerat genom matsystemet en vända; en knölig, blöt, halvt utsmetad klump. Känns nästan obehagligt.

Så arg var faktiskt inte min lapp, fast från och med nu kanske vi måste akta oss för brevbomber ...

Good Morning, Sweden!

2010-03-08T07:20:00.007+01:00

Jag har nu varit på jobbet i ungefär 1h och det är fortfarande helt dött här (som jag tidigare påpekat verkar universitetet vakna först vid 9).

Varför kan man kanske undra, var jag då på plats 06.30 idag? Tja, då hade jag redan varit uppe i 4h. =)

Såg förstås på Oskarsgalan.

Den var i sig långt ifrån den bästa jag sett, och det fann få riktiga överraskningar. Ska man hitta någon så var det kanske att Avatar fick så få statyetter (3 st; specialeffekter (duh!), cinematografi och art direction).

Ben Stiller passar bra som Na'vi...eller? =)

Den stora vinnaren var istället 'The Hurt Locker', en film som jag i princip hörde talas om i samband med nominerandet om som jag nu gärna vill se. Kathryn Bigelow, regissören för The Hurt Locker, är nu första kvinna att vinna bästa regi, och på något plan tror jag hon tyckte det var kul att slå ex-maken James Cameron i den kategorin. ;-)

Precious.

Mo'nique från filmen Precious, vann bästa kvinnliga biroll - något som var mycket väntat redan innan. Hon inledde sitt tacktal med;

-First, I would like to thank the Academy for showing that it can be about the performance and not the politics.

vilket jag tyckte var lite ironiskt då det kändes som att det i huvudsak var andra orsaker än bara själva skådespelandet som låg bakom Precious' framgångar. Som politik. Och Oprah.

En annan skojig sak var att den utvandrade svensken Paul Ottosson vann två Oscar för sitt jobb med ljudet i Hurt Locker:

-Twenty-three years ago, I... sold everything I had to come and be part of what you guys do over here. It's such a great honor.

Go Sweden! Vi missade hans namn först och under hela tacktalet sa jag till E att "det låter nästan svengelskt det där". Är det inte lustigt att man kan höra sånt?

Nu ska jag jobba lite också! Så, god morgon. =)

We're not living in America - but - we're sorry?

2010-03-06T10:27:00.008+01:00

Under dagens morgonsurfande lyckades jag på Aftonbladets hemsida fastna i en loop om självkänsla och varför unga tjejer mår så dåligt. De hade en diskussionspanel med 4 gymnasietjejer, krönikor och artiklar.

Mona Westman, BRIS;
– Många har en bild av att ”alla andra är så lyckade”. Vi måste bli bättre på att visa nyanser av livet, att det är okej att inte alltid vara på topp.

Rebecka Ståhl;
– Det är så mycket dubbelmoral, med peppande på en sida och gå ner i vikt på nästa.

Det ett rätt fascinerande ämne i sig tycker jag, eftersom det inte är så enkelt som att problemet löses med 'bra förebilder', 'riktiga modeller som inte är utsvultna och retuscherade' osv utan snarare är en följd av vår gemensamma samhällsetik. Unga människor - trots att man kanske tror att man revolterar - följer vuxna människor. Och vi, sk vuxna, har riktigt fuckat upp det.

På ytan är jag kanske inte en bra representant för motståndet mot amerikaniseringen då jag vid det här laget nästan tänker på engelska, men jag vill INTE ha deras värderingar. Men det är just det som hållit på att hända i Sverige under en väldigt lång tid nu. Allt ska handla om yta, fasad, du måste vara lyckad för att vara lycklig, medioker = dödsdömnd. Yuck!

Vad hände med härliga nationalsymbolen - lagom?

Och det här klashar ju riktigt fint med jantelagen som fortfarande sitter fastpräntad i oss alla och tillsammans skapar en olöslig ekvation:

Du måste lyckas för att vara lycklig, men du ska minsann inte tro att du lyckats.
Eh...okej? Piece of cake.

På sista artikeln jag läste upptäckte jag slutligen att Aftonbladet har hjälpt till så gott de kan med att leda oss på rätt väg.

Tack Aftonbladet för att ni undviker hela den där dubbelmoralproblematiken. =)
Högsta strävan för unga svenska tjejer bör då vara blondering, plastikoperationer, infångning av rik amerikan och sen...sen är du lyckad!
Och lycklig?

Pants on the ground!

2010-03-02T15:29:00.006+01:00

Vi började titta på American Idol lite sent den här gången och har sett tre av auditionstäderna hitintills. I Atlanta dök den här härliga gamla generalen upp, en gubbe som jag misstänker inte riktigt gillar det nedhasade byxmodet som är så populärt till och från.

Jag vet inte riktig om det var av trötthet, hans performance eller juryns reaktioner - men av någon anledning tyckte jag det här var askul! Hehe, extremt lättroad eller?

Så se och njut!:

Riktigt populär har den blivit också (åtskilliga miljoner visningar) med diverse finfina remixversioner all around. Vid sökning med google räcker det att skriva 'pants' för att bli erbjuden 'pants on the ground' och på youtube räcker det med 'p'. ;-)

Och nä, jag tar inte på mig någon skuld över att du nu kommer gå runt med;

"Pants on the ground
pants on the ground
looking like a foo' with
your pants on the ground"

på hjärnan i några dagar! =) hihihi....*cue evil laugh*

Who the fuck is Alice?

2010-02-23T18:37:00.004+01:00

Alice i Underlandet har premiär på onsdag nästa vecka, och jag sitter just nu och klurar på om vi ska köpa biljetter till den vanliga, eller till 3D-visningen. Dagens i-landsproblem.

Jag tyckte ju Avatar var bättre i 2D, men det kan ju till viss del ha berott på att jag såg den versionen först. Haha, helt klart en ogrundad teori.
Men 3D-trailern till Alice var ju så klockren och på ett sätt känns det som att välja 2D när det finns 3D är som att lyssna på en riktigt bra låt på halva volymen. Lite mesigt.

SES ska den iaf, förhoppningsvis nästa helg. (om någon vill hänga på är det nu man ska hojta till!)

Som jag tidigare nämnt, har jag ingen direkt stenkoll på Alice historia, till stor del för att jag inte varit intresserad. Det har mest känts som en barnslig berättelse där diverse suspekta saker händer, lite utan ett övergripande koncept. Liksom, "välkommen till underlandet, här är det underligt", vilket inte riktigt räcker för mig. En åsikt som jag enligt IMDB tydligen delar med regissören Tim Burton;

Ang den nya versionen; This is an attempt to give this a framework, an emotional grounding, which he [Tim Burton] felt he never really had seen in any version before. Tim said that was the challenge for him - to make Alice feel like a story as opposed to a series of events.

Jag hoppas verkligen han har lyckats, för jag har så höga förhoppningar att det i värsta fall kan gå rakt år helvete. Jag tror den kommer vara kul, vacker, spännande och storslagen!

Vad tror du? =)

I'm so so sorry for this...

2010-02-20T14:06:00.007+01:00

Varför är det så att vissa dagar mår man bara skit?

Idag har jag en sådan dag när allt bara känns tomt på något sätt - jag känns tom. Inga organ som arbetar och håller mig vid liv utan bara vakuum som på något sätt håller mig upprätt. Och det finns ingen tydlig anledning, ingen logisk förklaring bakom det hela.

Min hjärna är blank. Jag har försökt skriva hela dagen, men det är som att jag inte känner någonting - inte reagerar på någonting. Som om det inte finns någonting som jag vill göra överhuvudtaget. Inte av tristess, utan för att ingenting betyder någonting. Sådana här dagar är det svårt att komma ihåg vad man gillar.

Det kan ha varit anledningen till att jag och E spenderade 30 min igår på Hemmakväll utan att lyckas hyra någon film. Vi försökte verkligen, men av någon anledning kunde vi bara hitta 2 av 3 filmer. Så fort vi valde en ny, plockades en annan bort och slutligen gav vi bara upp och gick hem och såg Harry Potter. Igen.

Det handlar om symbios. Att hyra EN film handlar bara om;

"vad vill jag se just nu?"

medan hyrandet av TRE filmer handlar om en kombinerad effekt;

"efter vi har sett den här seriösa filmen behöver vi något lättsamt" eller:
"den här filmen är kort så den kan vi inte ha som huvudnummer"

Vi hittade aldrig symbiosen.
Och lugna ner er, jag vet att vi hade kunnat hyra bara en film - symbolik people!

Det är kanske det som är problemet med mig idag?
Inte en sak, eller ens flera saker, utan att mitt liv på något sätt saknar symbios idag. Kanske till och med ner på kemisk nivå? Overdosed?

Eller så helt tvärtom; det råder total synergi av olika negativa effekter som tillsammans skapar detta vakuum, fastän de var och en är obetydliga? Vem vet?

Vad jag däremot vet är att jag är ledsen för att du har lagt dyrbara sekunder av ditt liv på att plågas med mig och min värdelösa dag, och för det; förlåt.

Oj kolla - jag kände något!
Thank you.

The Festival of Melons

2010-02-11T19:21:00.007+01:00

Kan tyckas lite efter att blogga om Melodifestivalen nästan en vecka efter sändning, men jag bloggar inte om festivalen, nä det här inlägget handlar om Dolph! Oh no...

När jag såg Dolph Lundgrens extremt seriösa uppträdande i lördags fick jag en stark aning att det här klippet snart kommer hängas ut - out of context - på andra sidan atlanten. Mitt filmbloggsläsande har tydligt visat att Dolphan är väldigt uppskattad over there och i andan av den nya nationalismen kunde jag bara inte låta bli att - med en enkel liten googlesökning kolla - om och hur snabbt amerikanarna fått nys om melodifestivalen. =) Punga upp med reklampengar nu Google...

Vad tror ni?
Japp, that's right!

Hehe, ironin är inte förlorad här...

Nedan följer ett litet axplock kring reaktionerna från både nyhetssaiter och bloggar;

"Ready for a real wtf (red. anm: what the fuck) moment? Of course you are. Here is Dolph Lundgren doing his version of A Little Less Conversation…"

Kanadensisk sida under "Best of the web";
"Remember former action hero Dolph Lundgren? Like William Shatner and David Hasselhoff before him, Dolphy boy thinks he can do the music thing as well as anything else in life. This is one of the best videos I have seen this year – you’ll never hear Elvis done like this again."

Vancouver Sun, under "Best of Youtube";
"I have no idea what this is for, but I now know that Dolph Lundgren is now Sweden's version of David Hasselhoff. Watch in amazement as the action movie hero sings an Elvis song very, very badly, plays the drums, and performs Karate. Awesome."

Blogg som även översatte melodifestivalen med (ah, yes, the festival of melons);
"He has a 3rd degree black belt in Kyokushin karate and a Masters in chemical engineering. He could break all those blocks with the powers of science and awesome, then make sweet love to the glacier that birthed them."

Entertainment Weekly - Popwatch;
"Here is an odd song/dance/feats of strength obstacle course, performed by Dolph Lundgren on the Swedish show Melodifestivalen. Well, Dolph, after witnessing the wonder that occurred at 3:00, we have no choice but to grant your wish. Dolph, you are now a platinum member of EW.com’s exclusive PopWatch On Ice…society clique…thing."

Hehe, nu tyckte väl inte jag att det var så himla superfantastiskt det där (eller missförstod helt som tex Bert), eller tycker som tidningar, tv-kanaler och andra tokar att Dolph är det bästa som hänt svensk tv - men jag tycker alltid det är kul att se hur andra länder ser på Sverige! Därför måste jag bara lägga in det här sista också; Hihi...

Från bloggen - Filmdrunk:
New pickup line: “Do you know how hard Dolph Lundgren can hit?” “How hard?” “Hard enough to break the ice.”

Citat i texten: The flamboyant singing and dancing fest was a clear winner in last week’s television audience ratings, beating 'Antikrundan' — the Swedish version of the Antiques Roadshow — into second place on 2.1 million. [via TheLocal.se]

Time out, the highest-rated show on Swedish television was Antiques F*cking Roadshow? Jesus, Sweden. You may have hot blondes, universal healthcare, unmatched literacy, life expectancy, and quality of life, but…at what cost?

At what cost indeed...=)

Just pack up and head to Hollywood.

2010-02-05T13:55:00.013+01:00

Hehe...True Blood säsong 3 spelas ju in för fullt just nu i USA, vilket gör att diverse nya rollbesättningar kommer fram och sk casting calls går ut agenter. Kan vara ganska underhållande...=)

Jag snubblade just över den här:

Casting call for True Blood 3.05:

BUXOM SWEDISH SERVANT GIRL

Female, 20’s, Attractive. This servant girl is seen in a flash back to 900 AD with Eric (Alexander Skarsgård). Eric kisses her passionately and fondles her breasts. ROLE HAS NO LINES AND WILL REQUIRE PARTIAL TOPLESS NUDITY

Visst vill man gärna söka den rollen, eller? =)

Run and hide from the big bad...cloud?

2010-02-03T21:20:00.011+01:00

Jag följer inte tv-serien Lost - jag har faktiskt aldrig sett ett enda avsnitt. Så min kunnighet kring ämnet är relativt obefintlig, oavsett vad jag kan försöka inbilla mig...=)

För mig försvann också all önskan att eventuellt börja se serien någon gång när jag hörde att de flesta fans blev besvikna efter den första säsongen och att serien succesivt blir knepigare och knepigare. No shit, sherlock.

Detta är generellt sett ganska vanligt med tv-serier tycker jag. Det brukar sällan vara särskilt smart att försöka flytta gränserna för den fiktiva världen alltför långt. Är det en dramaserie med någorlunda verklighetsförankring funkar det inte riktigt att under säsong fem plötslig slänga in voodoo och tidsresande. Till exempel.

Så är kanske inte riktigt fallet med Lost, men det verkar som om någon verkligen fått idétorka. Nu är man tydligen inne på sjätte och avslutande säsongen och jag snubblade av misstag över en artikel som ja...dissikerar "The Smoke Monster". Japp, du läste rätt.

"The Smoke Monster is both the single greatest threat to the Island's inhabitants and the single greatest mystery on Lost."

The Smoke Monster aka 'Scary Beast'

The SMOKE MONSTER?! You got to be kidding me...!

Jag känner mig genast väldigt Lost-sugen, don't you? =)
Btw, tisdagsbloggen är nu officiellt dödad, whee.

Machine fucking head

2010-02-02T23:02:00.002+01:00

Hmm...tredje tisdagsinlägget i rad -- jag kanske borde döpa om den här bloggen till 'tisdagsbloggen'? Är ju riktigt catchy samtidigt som folk vet vad de får; bloggande på tisdagar. =)

Nämen jag ska försöka bättra mig. I promise...I'll try. =)

I helgen var det huvudstaden för hela slanten inklusive två dagars shopping och jag vill verkligen inte summera inköpen från kontoutdraget. Och sen förstås huvudnumret; Machine Head live på arenan! Riktigt underbart även om tiden gick tokfort. Konstiga är att jag sen dess haft ett gitarr-riff från låten Halo på hjärnan, oftast är det ju en textrad som fastnar. Är inget stort fan av långa gitarrsolon generellt sett men det är något med det här som gör mig lycklig! (Check it out; Spotify, Youtube - börja på 6:08). I'm a freak...

Sen att sångaren - utöver att vara lika bra live som inspelad - är superhot skadar ju inte upplevelsen heller direkt... ni måste väl se det också även om ni inte tänder på långt hår och skägg som jag gör, eller?

Jag tyckte väl det...=) På tal om spotify föresten så har jag invites över om någon är intresserad.
En sista bild på Flynn också innan jag lägger ner. Natti!

40+ and still going strong....

I need a fix, now!

2010-01-26T21:05:00.002+01:00

Jag har inte övergivit bloggen, det har bara vart lite mycket på sistone. Dels har varit riktigt krassligt nu i snart en vecka. *snörvel* Det påverkar helt klart min tankeverksamhet. And not in a good way.

Den andra anledningen är att min nya 'sidoprojekt' tar en jäkla massa tid, lite för mycket kanske. Jag satt på ett föredrag förra onsdagen och det enda min hjärna ville syssla med var att klura på händelseutveckling och kapitelkoncept (3 stycken nu...!).

I och med att jag vart sjuk har jag också läst ut min senaste besatthet, Vampire Academy av Richelle Mead, i förtid. Deprimerande.

Jag skulle vilja kunna dra ner läshastigheten efter behov, liksom nu är det så bra bok att då njuter vi ordentligt och kör på 50% av maxeffekt. Och så kan man speeda upp den sen när det behövs, typ för rapportläsning eller pluggande. Affärsidé någon?

Men jag är seriös faktiskt. Run and hide from the scary woman.
Varje gång jag läst ut en bra bok eller serie får jag en minidepression - det känns jobbigt på något vis att lämna karaktärerna och världen bakom mig. Inte ett Aerie-specifikt koncept heller tyvärr; många kände sig tex deprimerade efter att ha sett Avatar för att de inte kunde få leva med Na'vi på Pandora. True Story.

På tal om Avatar så har Aftonbladet återigen visat prov på sin fantastiska journalistik. Idag har de tex publicerat att Avatar har gått om Titanic på All-time-box office listan, medan resten av världen faktiskt väntar på att det ska ske (händer väl iofs imorgon, men ändå!).

från boxofficemojo 20:50 den 26/1 2010

Back on track.
Är det någon som har ett boktips över för jag behöver något nytt...nu! Please, be my drug-dealer?

I'm blogging so I must have something to say...

2010-01-19T20:51:00.002+01:00

Ni vet ju vilken favvo överdrivet kategoriserande är för mig, så när jag snubblade över det här var jag bara tvungen att sprida det vidare...=) Amerikanskt ursprung förstås vilket förklarar det mesta.

Who doesn't love stereotypes?

I'm SKINNY - so I MUST be anorexic.
I'm OVERWEIGHT - so I MUST have a problem with self-control.
I'm EMO - so I MUST cut my wrists.
I'm a BLACK MAN - so I MUST carry a gun.
I'm BLONDE - so I MUST be a ditz
I'm JAMAICAN - so I MUST smoke weed.
I'm GAY - so I MUST have AIDS.
I'm a LESBIAN, so I MUST have a sex-tape.
I'm a MUSLIM - so I MUST be a terrorist.
I SPEAK MY MIND - so I MUST be a bitch.
I'm a GAY RIGHTS SUPPORTER - so I WILL go to hell.
I'm a CHRISTIAN - so I MUST think gay people should go to hell.
I'm RELIGIOUS - so I MUST shove my beliefs down your throat.
I'm ATHEIST - so I MUST hate the world.
I'm LIBERAL - so I MUST be gay.
I TAKE ANTI-DEPRESSANTS - so I MUST be crazy.
I'm a GUY - so I MUST just want to get into your pants.
I'm IRISH - so I MUST have a bad drinking problem.
I'm INDIAN - so I MUST own a convenient store.
I'm CUBAN - so I MUST spend my spare time rolling cigars.
I'm a CHEERLEADER - so I MUST be a whore.
I'm a GUY CHEERLEADER - so I MUST be gay.
I wear SHORT SKIRTS - so I MUST be a slut.
I'm PUNK - so I MUST do drugs.
I'm RICH - so I MUST be a conceited snob.
I WEAR BLACK - so I MUST be goth or emo.
I'm NOT A VIRGIN - so I MUST be easy.
I'm a TEENAGE MOM - so I MUST be irresponsible.
I HAVE STRAIGHT A's - so I MUST have no social life.
I DYE MY HAIR CRAZY COLORS - so I MUST be looking for attention.
I'm INTO THEATER & ART - so I MUST be a homosexual.
I'm a VEGETARIAN - so I MUST be a crazy political activist.
I have Big BOOBS - so I MUST be a 'hoe'.
I'm COLOMBIAN - so I MUST be a drug dealer.
I'm German - so I MUST be a Nazi
I'm BRAZILIAN - so I MUST have a big butt.
I'm a STONER - so I MUST be going nowhere.
I'm a VIRGIN - so I MUST be a prude.
I'm a SKATER - so I must smoke weed and steal stuff.
I'm ASIAN - so I MUST be a nerd that does homework 24/7.

I'm SWEDISH - so I MUST be a tall, blond, blue-eyed lesbian.(!)

I'm GOTH so I MUST worship the devil
I'm YOUNG, so I MUST be naive.
I'm MEXICAN, so I MUST have hopped the border.
I'm BI - so I MUST think every person I see is hot.
I'm an ASIAN GUY - so I MUST have a small penis.
I don't like to be in a BIG GROUP - so I MUST be anti-social.
My hair gets GREASY a lot - so I MUST have no hygiene skills.
I'm DEFENSIVE - so I MUST be an over-controlling bitch.
I'm a NUDIST - so I MUST want everyone to see my boobs.
I read Comics - so I MUST be a loser.
I'm TEXAN - so I MUST ride a horse
I’m a CROSS-DRESSER - so I must be homosexual.
I am a FAN-GIRL - so I MUST be a crazy, obsessed stalker.
I WATCH PORN - so I MUST be perverted.
I'm an ONLY CHILD - so I MUST be spoiled.
I am AMERICAN - so I MUST be obese, loud-mouthed and arrogant.
I'm CANADIAN - so I MUST love hockey and beavers.
I'm DISABLED - so I MUST be on Welfare.
I'm a FEMINIST - so I MUST have a problem with sexuality and want to castrate every man on earth.
I'm a TEENAGER - so I MUST have a STEREOTYPE.
I'm ENGLISH - so I MUST love tea and have bad teeth.
I care about the ENVIRONMENT - so I MUST be a tree hugging hippie
I'm CONSERVATIVE - so I MUST be against abortion
I DISAGREE with my government - so I MUST be a TERRORIST.
I SPOT GRAMMATICAL ERRORS - so I MUST be a pedantic bastard.
I’m STRONG - so I MUST be stupid.
I'm Australian - so I MUST hunt crocodiles and talk to kangaroos
I’m GAY - so I’m after EVERY straight guy around.
I don’t want a BOYFRIEND - so I MUST be Lesbian.

I'm a PERSON - so I MUST be LABELED

I'm sharing here, so be nice!

2010-01-11T15:32:00.001+01:00

Gissa vad jag gjorde i går kväll? Jo, jag ägnade flera minuter åt att i ren, genuin glädje skutta upp och ner, skaka händerna fram och tillbaka samtidigt som jag log så ansiktet nästan sprack. Allt detta skedde förstås i sovrummet så min stackars pojkvän inte skulle tro att jag blivit helt galen. Förstås =).

När jag nu tänker på det hela, fylls bröstet upp, energin sprids ut i lemmarna och mitt fåniga leende dyker upp igen.

Vet ni vad, jag tror jag har hittat receptet på lycka.
Hehe, knappast! Men... jag tror jag har hittat en ingrediens!

Nyfiken? =)

*trumvirvel*

Helt enkelt känslan av uppskattning.
Att känna att man duger till något, att man kan göra någonting bra. Och nu menar jag inte uppskattning från sin pojkvän eller att känna sig älskad utan när man har ansträngt sig och försökt, satsat, vågat, lagt ner sin själ och sen får tillbaka "bra jobbat". =)

Jag tror det är lätt att förringa detta. Det är kanske därför man lätt blir deprimerad när man tex är arbetslös - inte får man någon uppskattning och inte heller känner man att man förtjänar det?

Okej, så vad hände då igår?
Seriöst utlämnande information följer. Don't mock me.

Jag skulle vilja skriva en bok. (!)
Men, som ni säkert har noterat, så har jag en tendens till att vara lite svamlig (no shit!). På svenska åtminstone. Hence; project terminated.

Det finns sidor på nätet där man kan skriva och sen få feedback från läsare. Finns mycket intressant att läsa därute och av riktigt bra kvalitet faktiskt (mest på engelska dock).

Jag har ingen aning vad som flög i mig men i ett anfall av inspiration skrev jag ihop ett kapitel och la sedan ut det på en sådan sida igår morse. (!)

Oh shit. Kände mig kallsvettig, orolig för att sågas ordentligt - inte minst för den engelska grammatiken - men sen tänkte jag att ingen kommer ju läsa det ändå och lugnade ner mig...lite.

Sedan kom mailen.
Varje gång någon lägger till min berättelse som favorit eller lämnar en kommentar får jag ett mail. Eftersom jag synkat min mail med mobilen så piper den som om jag fick sms när det händer.

Efter första pipet log jag, efter det andra började bröstet svälla och efter det femte började skuttandet. =)

Någon. har. läst. det. jag. skrivit. och. tyckt. det. varit. bra.

Sen om det ÄR bra eller inte - om det är 10 personer eller 10 000 som gillade det - det spelar ingen roll, för känslan av responsen, den var helt fantastisk!

I think I'm on a drug. =)

Something to look forward to...=)

2010-01-09T11:24:00.004+01:00

Som säkert framgått med överdriven tydlighet så är jag okarakteristiskt optimistisk inför året 2010. Rent personligen alltså. I övrigt finns det också jäkligt mycket skoj att hänge sig åt i år och jag tänkte ta och sammanfatta lite av det JAG ser fram emot:

--- Machine Head, live, i Stockholm
När? om 3 veckor

Klicka nu och ha på i bakgrunden...=)

Om ni på något sätt är nyfiken på min musiksmak så är Machine Head den centrala grundstenen. I love them! Ska dessutom bli en hel-helg av det hela med hotellboende och allt. Can't wait!

Det var uppvärmningen, lite mindre Aerie-specifikt resten. =)

--- True Blood/Sookie Stackhouse
När? Bok 10 - dead in the family - kommer ut i maj och säsong 3 av tv-serien i juni.

Visst, jag är emellanåt upprörd över de stora förändringarna i karaktärerna men tv-serien är fortfarande underbart underhållande. Böckerna är inte fantastiska men jag gillar storyn och är sjukt nyfiken på vart det bär väg...ska komma fler böcker efter den 10:e också...whee!

--- The Twilight Saga: Eclipse
När? 30 juni

Jaja...ni är förstås less på detta - men jag tror verkligen att Eclipse kommer vara den bästa av filmerna. Mycket mer action, mycket mer spänning, mycket mer...mörker. Me like.

--- Harry Potter and the Deathly Hallows, part I
När? 19 November

Första delen av filmatiseringen av den sista boken i serien kommer upp på biograferna i november, andra delen i juli 2011. Lite bitterljuvt...början på slutet liksom. Ska bli spännande att se var själva 'brytet' kommer (ej helt avslöjat) och harry potter är ju alltid underhållande!

--- Sex and the city 2
När? 28 maj (USA)

Inspelningarna var i full gång i somras och i år får vi se resultatet. Jag var inte toknöjd med första filmen men... det är ju sex and the city! =) Strax innan jul kom den första teaser-trailern ut;

--- Alice in Wonderland
När? 5 mars

Jag har egentligen ingen aning om vad Alice i underlandet egentligen innehåller mer än att hon trillar ner i ett kaninhål och har lite äventyr. Men nu med geniale Tim Burton (Sweeney Todd, Corpse Bride etc) bakom ratten ser jag verkligen fram emot det hela. Kommer inte vara den ursprungliga, mest kända historien heller utan det är Alice 2:a gång ner i kaninhålet som tonåring.... Med Johnny Depp! Obviously. Ni borde verkligen kolla in trailern.

--- Robin Hood
När? 14 maj

Okej, Robin Hood har man ju sett några gånger men den här gången är det med Ridley Scott (Gladiator) bakom ratten. Han har grävt fram sin favvo Russell Crowe som Robin och Marian spelas av ingen mindre än Cate Blanchett. Ska tydligen vara mörkare och mer krig än tidigare versioner.

--- Inception
När? 16 juli (USA)

Inception sägs vara den nya Matrix. Länge har ingen vetat vad den handlar om, skådisarna har haft munkavle och de trailers som kommit ut har mest förvirrat. Det man har kunnat se ger dock ordentlig mersmak! Det är inte de innovativa actionscenerna som känns intressant för mig, utan vad det kan vara för story som orsakar dem! Igår kom en ny trailer ut också som klargör mycket;

Några filmer som redan haft/snart ska ha premiär finns det också som jag ser fram emot, såsom;

- Up in the air. (av 'Juno'-regissören... med bla George Clooney)
- Snabba Cash. (håller på och läser just nu...filmatiserings-älskare, you know)
- The Imaginarium of Doctor Parnassus. (går just nu, Heath Ledgers sista film...)
- Daybreakers. (Seriös, mörk, vampyrfilm med bla Ethan Hawke)
- Vägen. (dyster framtid med bla Viggo Mortensen)
- Men who stare at goats. (namnet räcker väl va?)

Finns förstås många fler bra filmer och böcker som kommer ut 2010, men det här var allt jag hade på hjärnan just nu. Tack och lov för det...don't you think?...=)

I'm taking the lead

2010-01-05T09:30:00.013+01:00

Jag överlevde nyår, tro det eller ej, och mer än så - jag hade faktiskt riktigt kul! Lite seg blev jag efter tolvslaget och tyvärr sågs inga raketer men helt klart waaaay ahead of the curve...=) Way ahead.

Känns jävligt skönt med 2010.

2009 var inget toppenår. Jag var olycklig på jobbet, förvirrad på jobbet, stressad på jobbet. Jag gick upp nästan allt jag gick ner 2008 och jag var krasslig och sjuk mest hela hösten. Bitter, much? Nädå.

Men 2010 ska blir klart bättre. It will, God damn it!

Det är därför jag har tagit ledningen. ---------->
Draken, the dragon - mitt inre kaos - min ärkefiende, kan lugnt ligga där och gny i hörnet.

Du behöver se så shockad ut - jag tänker självklart inte döda henne! No sir... Vi har hängt ihop alldeles för länge för det. Jag får helt enkelt hoppas att jag är stark nog att hålla besten under kontroll. Okej, kanske inte så troligt.

Men jag är åtminstone stark nog att hålla henne...ehh...tyst?...eller lugn?...eller kanske någorlunda väluppfostrad? Whichever.

Och du... don't feed the beast, OK? =)

Oh shit, not you again

2009-12-31T11:17:00.008+01:00

Jag gillar inte nyårsafton. Detta kan tyckas mystiskt och obegripligt för de flesta men för mig är nyår oftast en plåga.

Nu är det decennieskifte igen och det är exakt 10 år sedan jag för första gången var medveten om att decennier tar slut och nya börjar (1989 hade jag annat på hjärnan...typ hur stor snögrotta vi kunde bygga eller att lovet snart var slut).

10 år har gått...damn, that makes me feel old! =)
(inte därför jag ogillar nyår dock...)
Kommer ni ihåg 1999? Vilken otrolig hype det var kring det nyåret? Ooooh, millenieskifte! Det var plötsligt superviktigt att vara på en riktigt bra fest, ha riktigt snygga kläder, äta fantastiskt god mat och helt enkelt ha jätte jättekul. Jättekul! Det gick förstås åt helvete...

Och sen dess är nyår alltid så för mig; en plikt, en skyldighet till att va på en bra fest, se så snygg ut som möjligt, uppskatta maten som den godaste någonsin och ha jävligt kul. Det funkar förstås aldrig. Tolvslaget blir ofta ett slags antiklimax och efter det vill jag helst lägga ner och gå hem. Men det går ju inte, för det är ju nyår! Gaahhh.

Den här delen gillar jag faktiskt...=)

Varför måste vi förstora signifikansen av ett nytt år så fruktansvärt? Eller näe, varför blir själva nyårsfirandet så överdrivet, uppstyltat och emellanåt pretentiöst? Det ska alltid vara 'The Party of all parties'. Och det är inte bara vi svenskar, med vår starka panik kring ensamhet, som sysslar med det här utan det tycks vara universellt.

Men vet ni vad?
I år av någon anledning känns det rätt så bra med nyår. =) Hope has returned?

Kanske mina 10 år av nyårsplågor är slut och jag kan äntligen få bli normal? Haha, okej, inte så troligt... Kanske jag tillsist slutar känna mig 'skyldig' för att jag inte har roligt och kan ta nyårsfirandet som det kommer? Hmm...?

Eller, kanske det är så att jag ikväll faktiskt ska till The Party of all parties?
Om inte annat så är jag säker på att maten kommer vara fantastiskt god och att jag kommer se snyggare ut än vanligt... Så kanske!
2 out of 3.

Så, gott nytt år! =)

Från 'Pandora' till norrländska inlandet

2009-12-22T11:40:00.001+01:00

Bloggfrekvensen har gått ner i botten här, men det klart, det är trots allt slutet av december och man har lite annat att tänka på. Och stressa runt...

Men ett filmfreak sover aldrig!

Åtminstone aldrig när mycket efterlängtade storfilmer har premiär. Jag och min ömma moder var och såg Avatar igår och det var en helt otrolig upplevelse! Helt fantastiskt. Filmen var så vacker att det tog andan ur en och ganska snabbt slutade hjärnan vara medveten om att Pandora och dess invånare var dataanimerade och inte verklighet. Var nog förstå gången också som jag sett en film och kännt med hela mitt hjärta; "döda dem, döda alla människor! Akta, han kommer undan...YES! en människa mindre" =).

Jag är långt ifrån den enda som är jävligt nöjd. Avatar har chockerande höga 8,9/10 i betyg på IMDB och prisas av både kritker och publik. Filmen drog in 1,7 miljarder kronor första helgen vilket är rekord för en film som inte är uppföljare eller baserad på en känd förlaga. Skaparen, James Cameron, har tydligen en trilogi planerad - jippiejej! - och jag har svårt att tro att det inte kommer bli av.

Vackra Pandora...

Från det ena till det andra.

Jag är i stugan sedan i fredags och kommer stanna här över jul och ända tills på söndag - är så otroligt underbart härligt här! Harmoniskt. Vackert. Utan datanaimering....=)

Tyvärr går ju inte den här sortens skönhet att rättvist fångas på bild. Riktigt hur högt upp på bergsidan vi är och hur djup älvdalen är syns aldrig ordentligt. Det går inte, men jag försöker förstås ändå;

Utsikten i morse till frukost, solen hade inte riktigt gått upp över berget.

En halvtimme senare har solen kommit upp. Nu på vintern går den aldrig högre än berget till höger i bild, så man får passa på att njuta när man kan.

Idag blir det annars julstök för hela slanten. Jag ska göra lite julgodis med huvudingrediens nougat tror jag och lyssna på underbart dålig julmusik. Nougat's the shit...=)

Ha en trevlig jul allihop!

Aerie signing out...

Freaky Friday all week!

2009-12-10T21:12:00.006+01:00

Jäklar vilken konstig vecka jag har haft!

I måndags skulle vi ha uppstartsmöte på ett projekt som - tro det eller ej - ska vara klart i morgon, fredag. Inte så liiite stressigt...! Vi hade inte satt någon mötestid men jag tänkte att det skulle vara någon gång på förmiddagen.

Samtidigt (på andra sidan stan, hehe) så har jag och min nya telefons alarmsystem inte direkt blivit vänner. Hela veckan har jag av misstag stäng av alarmet istället för att snooza, trots att jag läst instruktionsboken, och förstås försovit mig rejält.

The Project, som ska vara klart imorrn har tagit i princip all min tid och jag är riktigt, riktigt slutkörd. Trots detta trotsade jag ändå igår utmattningen och pratade lite i telefon - jag var så fnittrig av trötthet att jag misstänker att jag lät salongsberusad! Antagligen underhållande för andra änden...=)

Men måndag var vi på ja.
07.20 ringde mobilen i alla fall och väcker mig (inte alarmet dock..) och sedan följer nedanstående suspekta konversation med min handledare;

Han: "Hej, mitt alarm funkade inte så jag är lite sen men jag kommer så fort jag kan."

Jag: "Va? Ska vi ha möte NU?" Men kl är ju inte ens 8! (universitet vaknar inte innan 09.00...)

"Jag ber så mycket om ursäkt, vet inte vad det var för fel på alarmet" Tell me about it.
"Är NN där?" Huh? Varför skulle han vara hos mig? skumt..

"Här? Men jag är fortfarande hemma...?" Fattar han trögt eller?

Tystnad
"Visst fick du mailet? Vi ska ha mötet i *pip* (stad 1,5h bort) och skulle åka kl 07.00 från ICA."

"Oooookej.......!" Panik, panik, panik...seriöst buisnessmöte med kalufsen bakochfram, inget te och säkert kläderna fulla med katthår. Perfekt.

"Oj! Tja jag borde kanske ha skickat ett sms" You think! "Jag är där på en kvart, funkar det? Bäst jag ringer NN också. Jag väckte dig inte va?"

"Näe, jag har varit uppe ett tag, det är lugnt." Varför säger man alltid det? Är det pinsamt att ha sovit, eller är det för att bespara den andres skuldkänslor? Jag har ingen aning.
"Okej, synes om 15 min" *Seriöst SuperSpeed Mode*

Phew...!
Ni förstår förstås att med en sådan strålande start på veckan är det inte konstigt att det jag levt i stressat kaos.=) Better luck next time...

The girl who kicked the hornet's nest...

2009-12-02T17:54:00.007+01:00

...also known as 'Luftslottet som sprängdes' såg i lördags och jag var faktiskt ordentligt nöjd! =)

Första halvan av filmen sköttes exemplariskt och var riktigt, riktigt bra - både betraktat som film och filmatisering. Lisbeths läkare tex, Anders Jonasson (spelad av Aksel Morisse) var nästan exakt så som jag hade föreställt mig honom i boken.

Andra halvan var inte dålig på något sätt, men liksom i boken finns en slags transportperiod då alla karaktärer inväntar upplösningen. När upplösningen väl kommer är den tillfredsställande men kanske inte fullt så maffig som jag hade hoppats på. Avslutar ju faktiskt hela serien....

Filmen är långt ifrån boktrogen så är man riktigt petig på det kanske det blir störande. Erika Berger byter aldrig jobb tex och Mikael Blomqvist har ett klart mer egoistiskt drag än i boken. Inte så konstigt då han knappt har några personliga drag där alls.
Genomgående 'vet' karaktärerna också mycket mindre än i boken, men det behövs säkert för att hålla spänningen vid liv.

Tycker att det på samma sätt som i föregångaren, Flickan som lekte med elden (på DVD idag!) verkar vara poliskaraktärerna som fått stryka med i den hårda klippningen till bioversionen.

Mycket sevärd!
Ska bli riktigt intressant att se fullversionerna på tv...när det nu blir.=)

Hallucinerar jag?

2009-11-30T14:59:00.010+01:00

Om ni någon gång har använt Halens internetbutik har ni säkert, precis som jag, kännt en viss förundran;

-Varför har jag ingen egen användare? Det var konstigt. Det är 2009 nu va?

- Men okej, de berättar säkert åtminstone när min beställning levererats och jag kan följa paketet med ett kollinummer.

Nähä, inte det heller.

Så har det varit.

Man har ingen aning om när beställningen kommer, och är en vara restnoterad blir detta mer än bara irriterande. Det är konstigt att ett företag som är vant vid distansförsäljning hanterar internetshopping på det här sättet. Jag är övertygad om att det, förutom irriterade kunder, leder till ett mer än dubblerat personalbehov på kundtjänsten.

Men i eftermiddag hände det ofattbara. 5 år tog det, men tips ger slutligen resultat. Jag kände mig nästan darrig på fingret när jag klickade på mailet "Halens Leveransbesked" - kan detta verkligen vara sant? Nä, bäst att inte hoppas för mycket.

Jag håller andan medan sidan laddas...

Hallucinerar jag?
Halens har äntligen gått in i ljuset! Kanske det finns en Gud ändå?

Vi firar med lussebullar och tårta hos mig - bring your own booze.

Sophie's Choice

2009-11-27T15:32:00.004+01:00

Min älskade telefon pajade för någon månad sedan (antagligen eftersom jag tappade den i golvet stup i kvarten) och sedan dess har jag använt min 'back-up' telefon - vilket INTE är en hållbar lösning.

Så en ny telefon ska köpas!

Men att välja telefon nu kontra för 2 år sedan är riktigt besvärligt har jag märkt. Vanliga 'knappbaserade' telefoner verkar vara på väg att bli förlegade, och min tidigare favorit Sony Ericsson har riktigt tappat kvaliteten på sina telefoner (1 av 3 felar tydligen).

Alla shoppar iphones och jag vet inte om de är bländade idioter eller om det är rätt väg att gå. Själv har jag inget behov att vara i teknisk framkant men jag vill inte köpa förlegad teknik (som kostar nästan lika mycket) av ren ignorans heller. Gaaaahh...!

Efter en månad av läsande, tittande, knappande och funderande är jag nu nästan mer förvirrad än någonsin. I min förtvivlan gjorde jag förstås det enda möjliga; en pro/con-lista - vilket i verkligheten innbär ett exceldokument. =)

Det är så fint, färglatt och verkligen massivt. Olika egenskaper har kodats, värderats och sammanställts.

Ett utdrag ur mästerverket.

Se så fint! =) Är ni inte impade? Jag är så nöjd, och har jobbat riktigt länge med detta. Lutar mig tillbaka, stolt över ett jobb väl utfört...

Men.

Tror ni jag har lyckats välja en telefon?

Just 6 simple rules

2009-11-24T22:03:00.006+01:00

Som alla viktiga saker i livet finns det bra och dåliga sätt att göra en sak på - så också tittande på filmatiseringar av böcker. En bok blir filmatiserad, antingen som spelfilm eller som tv-serie. Hur maximerar man då utbytet av båda? Som den expert på området som jag påstår mig vara, har jag förstås svaret.=)

How to watch the movie and eat the book too
- according to Aerie

1. Läs boken först.

Även om du ignorerar allt annat så håll den här absolut viktigaste regeln. Anledningen är enkel - boken är sanningen. Endast om filmatiseringen är av högsta klass kan du komma ut ur situationen och gilla båda. Oftast slutar det med att du ogillar boken eller filmen - eller t.o.m båda!

2. Om den finns, kolla in rollbesättningen

Har man uppfattat en karaktär som lång, mörk och ståtlig, blir det en mycket obehaglig överraskning när man ser filmen och han spelas av Danny DeVito. Sorry Danny... Detta problem undviks nästan till fullo om man redan vid läsningen kan kombinera bokens beskrivning med den skådis som ska spela karaktären.

3. Låt tid gå mellan bok och filmatisering

Gärna några månader. Detta är en mycket vanlig fallgrop och brukar göra filmupplevelsen mycket upphackad. "Det där händer faktiskt först" "Det var ju karaktär X som sa det där, inte Y" OSV. Man ser bara detaljförändringarna och missar helheten.

Är du investerad i berättelsen eller gillade boken ordentligt gäller även följande regler:

4. Få koll på de stora förändringarna

Är karaktärer strukna/hopslagna? Har en karaktär signifikant ändrats? Är någon större scen struken/adderad? Kan tyckas trivialt men kidnappas huvudpersonen plötsligt i mitten i filmen utan att det händer i boken kan detta vara det störningsmoment som förstör filmupplevelsen helt. Vet du om detta en bit i förväg hinner oftast en form av acceptans infinna sig.
(<-- Tara i True Blood finns inte med förrän i bok 3 och har då inte alls de karaktärsdrag som hon har i serien)

5. Inga klipp/trailers i närheten av premiär

Kolla gärna trailern när den kommer, eller i förbifarten någon vecka innan - men akta dig för att se för mycket. Ser du dessutom trailern igen alldeles innan premiär riskerar du att förlora en del av överraskningsmomentet i filmen. Den blir dessutom tråkigare och förlorar energi. Du skrattar inte åt komiska scener om du nyss sett dem.

6. Se filmen igen.

Även om de övriga reglerna följts kan några av de negativa effekterna ha smugit sig in och fördunklat filmupplevelsen. Kanske ditt detaljminne var alldeles för bra eller så gjorde höga förväntningar dig väldigt svårimponerad (High expectations kill good movies). Oavsett vad så blir den andra genomtittningen oftast helt annorlunda. Först då kan du till fullo uppleva filmen som en 'film baserad på en bok' snarare än en 'bok i rörliga bilder'

----
För New Moon följde jag inte regel # 5 (addict with an easy fix, remember?) och överarbetade regel # 4. Vilket troligen direkt påverkade filmupplevelsen på något sätt...hur mycket, tja det får jag reda på efter regel # 6 tagits i kraft. =)

Är du ett filmatiseringsfreak liksom jag, och har ett ytterligare tips - TELL ME! =)

Over-expectations Anonymous

2009-11-24T16:45:00.006+01:00

Ni har förstås febrilt tuggat er ner till nagelbanden av förväntan kring min recension av New Moon sedan i lördags? Jo, jag förstod väl det...=)

Oavsett vad jag eller någon annan tyckte så gick det jäkligt bra. I Sverige blev den årets största premiär (slog millenniumfilmerna) och i USA slogs flera rekord:

1:a all-time för midnattspremiär
1:a all-time för premiärdagen
3:a all-time för hela öppningshelgen
(1:a The Dark Knight, 2:a Spider Man 3)

Kul.

Men jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka.
Jag gillar, jag ogillar, jag är förvirrad.
Twilight (den första) var ingen kvalitetsfilm direkt och tyvärr ville man gärna skratta förläget vid scener som absolut inte var menade att vara komiska (inte bra). Jag var därför helt övertygad om att New Moon som har mycket större budget, mer 'visuellt lämpligt' bokinnehåll samt en mer kvalificerad regissör skulle slå Twilight på alla sätt.

På det mesta gjorde den det. Den följer boken troget (nästan lite väl troget) och det var inte så många pinsamma ögonblick. Huvudrollsinnehavarna gjorde ett liiite bättre jobb den här gången även om Kristen Stewart fortfarande blinkar onödigt mycket och rör sitt hår mest hela tiden. De blir dock helt utspelade av birollerna som emellanåt görs riktigt strålande. Filmen är vackrare och har inte den där konstiga blå tonen från Twilight.

Bella (Kristen Stewart) och Laurent (Edi Gathegi) är inte blåa

Men till min förvåning så vinner Twilight på en viktig punkt; känslan. Jag köpte inte riktigt 'konceptet' och det kändes mest konstigt att Bella var så apatisk. Lite mellanmjölk där det borde ha känts intensivt. Övergångarna var också hafsigt gjorda, så poängen med Bella + Jacob relationen klargjordes inte och det gick alldeles för snabbt vid 'Bella drar till Italien'-delen. Riktigt dumt var att de inte förklarade varför de nästan dödades i slutet (blev tvungen att förklara det för pojkvännen efteråt). Manuset i botten och filmmusiken tror jag kan ha varit orsak till en del av detta och förhoppningsvis blir det bättre i Eclipse (den tredje).

Så, säkert strålande för hardcore, vill-se-boken-följas-till-varje-punkt fans men för mig kändes det lite som en förlorad chans. Tror att inte alltför stora förändringar skulle ha behövts för att ge ett klart bättre helhetsintryck. 6/10 av mig.

Men.
Haha, du trodde jag var klar va?

Filmatiseringar är komplicerade och jag hade nog hade för höga förväntningar. Dessutom bröt jag några av mina egna regler kring filmatiseringstittande så min åsikt kan vara snedvriden. Så jag kanske ändrar mig. Kanske. =)

Ni vet föresten att det är fritt fram att klaga på mig nu va? Be gentle...=)

Luftslott som livboj?

2009-11-21T11:22:00.005+01:00

Ikväll är det tillsist dags att se The Twilight Saga - New Moon. Don't worry, that's not the topic today.

Eftersom jag är en sån där konstig person som älskar att se fram emot en sak, snarare mer än saken i sig själv, har jag haft en rätt konstig dag hitentills. Jag känner nästan ett slags antiklimax redan nu och trycker febrilt ner förväntningarna i skorna för att eventuellt kunna ge filmen en ärlig chans ikväll. I'll get back to you on how that worked out...=)

Kastade mig därför - som en drunknad efter livboj - på nästa sak att se fram emot; Luftslottet som sprängdes. Det är verkligen inte länge kvar nu (6 dagar)! Då det är den sista filmen i Millenniumserien och både böckerna och de andra filmerna är riktigt populära har jag varit riktigt förvånad över att det varit så lite marknadsföring och hype kring den nya filmen. Kanske det svenska konceptet?

Visst Flickan som lekte med elden var långt ifrån en ideal filmatisering, men vad kan man förvänta sig då 40-50 min klippts bort ifrån den ursprungliga TV-filmen? Samma problem kommer nog Luftslottet... lida av men jag tror inte att det blir i samma utsträckning, då berättelsen är mer linjär och karaktärerna är mer samlade.

NU börjar hypen komma igång lite smått i alla fall...
Jag fick jaga fram trailern på youtube förra veckan - lite shockad över att den inte framhävts mer - men nu finns den lite mer tillgänglig, tex på Aftonbladet. Dessa har även kommit med en tidig recension! Wheee...=)

But look no further...här är trailern;

Asså jäklar vad det känns ovanligt att se fram emot en svensk film. =) Tycker ni det ser bra ut? Teleborian är härligt creepy tycker jag!

Om ni inte är spoilerkänsliga så har aftonbladet kommit med tre scener från filmen också;

Den som ändå hade en apelsin

2009-11-19T16:42:00.000+01:00

Jag tycker det är intressant att så många människor uttrycker subjektiva åsikter och bedömningar som fakta. Mer än intressant faktiskt...jag tycker det är irriterande på en nästan outhärdlig nivå!

Let's discuss this.
En apelsin är en apelsin, och ligger det en apelsin på bordet är det helt okej för mig om någon säger "det ligger en apelsin på bordet". Jaja, filosofer - perhaps there is no spoon...eh...orange at all? Annan diskussion.

Helt korrekt. Kanske lite irriterande att prata om apelsiner men, okej...I'll let it slide =)

Men...

"Hårdrock är bara skrikigt och helt substanslöst"

"Harry Potter är skadlig smörja och ska inte läsas av unga människor. Ska de läsa något ska de läsa bra litteratur som Strindberg"
(Faktiskt uttalande av en litteraturprofessor)

"Vitlök är helt oätligt"

...är inte ok enligt mig!
Och nu menar jag inte det (ev) provocerande innehållet. Varsågod, uttryck er galet eller helt logiskt om era åsikter - men påstå inte att de är fakta för det. Ett litet "jag tycker" framför "vitlök är helt oätligt" hamnar väldigt mycket närmre någon form av sanning. Inte min - jag älskar vitlök! :D

Vad har det här med någonting att göra kanske ni undrar?
Tja, jag har varit så otroligt stingslig på jobbet i nästan en vecka nu och konstant haft verbala brottningsmatcher med en av mina medarbetare. Det konstiga med det hela är att vi diskuterat ordentligt i princip hela tiden vi jobbat tillsammans (2 år) men det är först nu jag vill flyga på och strypa honom långsamt.

Uppenbarelsen kom idag (ni fattar säkert vad den innehöll) och det hela klarnade. Men varför påverkar det mig så? Jag tycker att jag mentalt borde kunna lägga till ett "jag tycker" eller "jag tror" framför det han säger, men det funkar bara inte.
Jag ser rött.

Kanske är det för att det låter så arrogant och pretentiöst (I hate!), eller för att det stänger ner all form av möjlighet till en vettig diskussion (Hate even more!). Vet du?

(Förlåt för tråkstatusen på det här men jag är som sagt ilsk just nu...grrr!)

Let the madness begin!

2009-11-12T22:50:00.005+01:00

Så, efter att nu ha angett 'my plead of temporary insanity' i föregående inlägg tänkte jag faktiskt börja plågandet direkt. =)

Is the suspence killing you? Haha, I wish!

Just nu 'promotas' (sorry för svengelskan) New Moon i full fart världen över och galet många intervjuklipp har dykt upp. Jag brukar för det mesta undvika skådisrelaterat material (se lördagens inlägg), men promoting kan vara intressant då det för det mesta handlar om själva filmen. När jag nu ikväll tittade på några av dessa intervjuer slog det mig - återigen - vad otroligt självsuggesterande människor (läs unga tjejer) kan vara.

Eftersom de älskar Edward i böckerna och han beskrivs som så gudomligt vacker att man nästan tappar andan, tja, då måste ju snubben som spelar Edward också vara gudomligt vacker eftersom han ÄR Edward, eller...?

Det måste vara så det gått till för hur kan annars Robert Pattinson (aka Edward) anses som en av världens just nu absolut snyggaste och sexigaste män?
Hur tänker de?

Det var faktiskt den enda jag kunde tänka på när jag såg klippet nedan. Det enda. Sa han något om filmen?

The Real Robert Pattinson:
(kom igen....tryck!)

Det är nästan så att jag tror att idén om Robert Pattinsons 'snygghet' är som en stor, rosa elefant. Ingen ser det, men tror att alla andra gör det så de spelar med och därmed finns plötsligt en rosa elefant i rummet.

Oavsett går det tydligen att 'fake'a mycket med en bra fotograf, stylist och sminkös - eller vad tycker ni?

Confessions of a dangerous mind - 2nd edition

2009-11-12T20:59:00.009+01:00

Imorgon är det exakt en vecka kvar tills The Twilight Saga: New Moon har Sverige-(och världs-) premiär. En film som jag inte alls har några förhoppningar på. Haha, nice try.

Nämen, gissningsvis har den stora nedräkningen i sidpanelen på den här bloggen (och tidigare inlägg) tipsat de flesta här om detta faktum . Jag är tyvärr heller inte den enda som bryr mig eftersom böckerna av någon anledning är så sjukt addiktiva - twilighters are everywhere!

För att vara helt ärlig är jag faktiskt glad att jag 'drabbades' innan den totala masshysterin runt vampyrer infann sig för annars hade jag säkert flytt fältet. And seriously missed out...

MEN. När det gäller filmen så är det faktiskt en helt annan historia som ligger bakom mitt intresse än just böckernas innehåll. Say what?

I'm not like this - I promise!

Jag är - utan att ha en egentlig logisk förklaring - extremt förtjust i filmatiseringar av böcker.

Det spelar ingen roll om jag älskade/gillade boken eller plågades lite när jag läste den (som i fallet med da vinci koden eller låt den rätte komma in).

Blir det en film VILL, nä - MÅSTE - jag se den. Och hör jag att en bok ska filmatiseras, så ser jag till att läsa den så fort som möjligt (...och sen se filmen förstås). Det var t.o.m. på exakt det sättet sättet som jag och hittade och läste Twilight. Psycho huh?

När sen en filmatisering är så pass efterlängtad av andra människor att en hel subkultur skapas kring detta, well, then I'm like an addict with an easy fix available.

Jag kan bara inte låta bli att hänge mig åt det. Det går inte. Sorry.

Disclaimer: detta inlägg är ett försök till att förklara/ursäkta ett eventuellt kommande (temporärt!) onödigt (outhärdligt?) fokus kring Twilight- eller New Moon relaterat bloggmaterial. Aerie, här kallad Bloggaren, kan inte hållas ansvarig för sitt beteende i detta avseende och allt starkt förakt ombedes vänligen sparas tills efter det att premiären av New Moon har ägt rum.

Be a 'fan' - not a fanatic!

2009-11-07T15:15:00.008+01:00

Konceptet idol – och nu menar jag inte tv-programmet – har jag aldrig riktigt greppat. Att känna så starkt för en person man inte känner, även om den huvudsakliga känslan är beundran, är helt ologiskt för mig. Omöjligt och irrationellt.

Som jag ser det är en person som är duktig på något, har artistisk talang eller kanske ett intressantare jobb än de flesta troligtvis varken en BÄTTRE eller INTRESSANTARE människa än oss övriga. Jag vill inte ta en fika med tex Zlatan bara för att han är bra på fotboll. Eller (för att träffa lite mer rätt på mig själv) diskutera livets mening med Edward Norton för att jag gillar hans filmer.

Visst kan man tycka att en känd person verkar vara intressant och trevlig, och jag kan kanske förstå hur man skulle vilja snacka med den personen OM just det den är känd för (filmen, musiken whatever). Kanske...
Men det faller liksom utanför det suspekta konceptet idol.

Själv är jag extrem åt andra hållet. Jag vill veta så lite som möjligt om någon vars arbete jag beundrar. All information jag får om personen bakom påverkar hur jag uppfattar produkten - på gott och ont.

Ett exempel:
För några helger sedan såg vi The Ugly Truth på bio som var riktig bra tycker jag - lite dirty, men på ett lagom sätt. Gerard Butler spelar en initialt dryg mansgris som man under filmens gång succesivt börjar gilla. Då jag enligt utsaga gillar skäggiga, manliga män var jag rätt nöjd med detta ända tills jag fick reda på att Gerard Butler ÄR precis så dryg som han spelar i filmen.

Enligt många rapporter tror han att han är guds gåva till kvinnorna, stöter på alla attraktiva kvinnor han möter - även om dessa är upptagna eller avvisar honom - och för att riktigt sätta spiken i kistan ryktas han nu ha fått till det med nedknarkade, 17 år yngre Lindsey Lohan.

Efter att ha oplanerat snubblat över detta undrar jag med avsmak hur jag ska kunna köpa honom som 'the guy' i en rom-com igen?

Som Twilight-franchise-intresserad (och idol 2009 tittare) har jag förstås snubblat över väldigt många uttryck av idoliserande på sistone och jag tror verkligen inte det är hälsosamt. Vad har man för syn på sig själv och sin egen betydelse när man värderar andras talang så högt? Och hur är det för mottagarna av all denna besatthet egentligen?

I don't get it...do you?

No activity or Paranormal activity?

2009-11-02T20:01:00.002+01:00

Tänkte försöka bättra mig lite här och uppdatera oftare, men har total brist på ämnesinspiration så vi får se vart detta slutar.

Min egenhändigt inbundna bok blev faktiskt bättre än vad jag förväntat mig och ser verkligen ut som en riktig bok! Ja, vad annars? Funktionen är bra också även om den protesterar lite när jag öppnar upp den helt. Är ännu bara svarta pärmar men jag ska antingen klistra på fram- och baksidor eller göra ett omslag som viks in runt pärmarna (know what I mean?). Vad tror ni blir snyggast? Här har ni lite bilder på boken iaf.... =)

(klicka för större...)

Tycker också att den allmänna vampyrbesattheten verkar ha spårat ur lite på sistone. Nu har en stackars norrman blivit biten i helgen och tappat halva örat! Skumt måste jag säga.
Hyckleri? Nädå...jag är inte besatt - jag är entusiastisk! :D

På filmfronten har det varit rätt dött i flera veckor, antagligen som följd av att 'total utmattning' inte ger särskilt intressant fritid. Tex såg vi inte en enda film på hela helgen! Kanske alla helgonshelgen medförde att någon osalig filmointresserad ande flyttade in? Enda logiska förklaringen...=)

På tal om film och logiska förklaringar så har jag läst mycket om filmen Paranormal Activity (sverigepremiär 13/11) på amerikanska filmbloggar senaste månaden och förra helgen kollade jag och E in ett klipp på aftonbladet där de bla filmat publiken under en förhandsvisning av filmen....helt galet! Jag brukar inte vara skrämsen av mig alls, men delar av det jag hann se på det lilla klippet fanns ovälkommet i mina tankar när jag skulle somna ensam, utan E, i veckan. Really creepy stuff...

Så...på egen risk;

Jack, the dull boy

2009-10-29T20:31:00.007+01:00

Återigen...varför är det alltid de mest ointressanta inläggen som får regera på topp vecka ut och vecka in på den här sjukt inaktiva bloggen? Jag menar Idol(?)...ahh...almost embarrassing!

Anyway.

Att arbeta som en tok är helt klart inte bra för mitt välbefinnande.
Eller någons?
Har känts på sistone som att jag inte har någon fritid, utan den tid jag inte jobbar går helt och hållet åt till att återhämta mig såpass att jag klarar av att jobba dagen efter. Vilket inte har fungerat heller eftersom jag slösat drömmar på att klura vidare på olika jobbproblem och därmed varit konstant trött. Och sen börjar det hela om igen.
Runt runt runt. Tick Tack.
All work and no play makes Jack a dull boy...

Detvillsäga....tills den här veckan. Saker har lugnat ner sig liiiite vilket har gett mig liiiite kvällsork och därmed har jag äntligen avslutat ett länge pågående pysselprojekt - min bok är klar.

Nädå, jag har inte skrivit en bok (I wish...) men jag har gjort en bok. Alltså bundit in en bok. Helt från scratch. Den ligger just nu i press så jag får se imorrn hur den blir, förhoppningsvis läsduglig. =) Hursomhelst var det skönt att äntligen GÖRA något. Avsluta något.

Jag har även som synes lyckats skriva ett blogginlägg. Och för att förädla känslan över den bedriften ytterligare...!

---
Just det. Avslut.

Now watching...The Producers!

2009-09-29T21:27:00.004+02:00

Har just tittat på idol 2009 (no judgement please!) och kan inte för mitt liv förstå varför de ökänt inkompetenta producenterna på tv4 har återgått till det 'Ursprungliga Kvalsystemet' istället för att fortsätta med det 'Amerikanska systemet' som de kört med senaste åren.

När 2 av 5 ska röstas vidare är det troligaste scenariot att de två som fått mest positiv tv-tid går vidare snarare än att de två som gjorde bäst ifrån sig gör det.

Jon & Calle gick vidare från kvalet igår...

I princip påstår jag att kvalet avgörs av de producenter som bestämt vad och vilka som ska visas i audtionprogrammen. Som talangprogram kan jag inte förstå det konceptet överhuvudtaget. Kevin Borg, som vann 2008, hade tex troligen inte gått vidare från kvalveckan om den hade varit enligt årets koncept då han fått väldigt lite tv-tid i förprogrammen förra året

(För att min argumetation ska vara begriplig):

Ursprungliga kvalsystemet (ex);
5 killar sjunger dag ett - 2 röstas vidare
5 tjejer sjunger dag två - 2 röstas vidare
5 nya killar sjunger dag tre - 2 röstas vidare
5 nya tjejer sjunger dag fyra - 2 röstas vidare
8+ 4 wildcards sjunger dag fem - 10 röstas vidare

Amerikanska kvalsystemet (ex);
10 killar sjunger dag ett - 8 röstas vidare.
10 tjejer sjunger dag två - 8 röstas vidare.
8 kvarvarande killarna sjunger dag tre - 6 röstas vidare.
8 kvarvarande tjejerna sjunger dag fyra - 6 röstas vidare.
Alla 12 sjunger dag fem - 10 röstas vidare

Jag stör mig otroligt mycket på tv4s försök till att skapa dramatik och spänning då de dels är väldigt genomskinliga och dels är otroligt orättvisa för de stackars deltagarna som tror att det är det de presterar på scen som räknas... poor little fools!

Varför jag tittar överhuvudtaget är väl kanske största mysteriet?

I'm not dead...

2009-09-29T20:00:00.002+02:00

... just incapacitated.

Tisdagen den 8/9 - dvs för exakt 3 veckor sedan - blev jag sjuk i någon form av förkylning (inte svininfluensan!) som drog ut i typ en vecka med halsont, vansinnigt intensiv snuva och låg feber.

It sucked. Precis som det alltid gör att vara sjuk.

Men så i helgen - efter två arbetade veckor sedan 'tillfrisknandet' - bröt skiten ut IGEN! Hur är det möjligt att drabbas av samma sjukdom så snart igen? Vad är det för inkompetent immunförsvar jag har egentligen? Borde inte jag nu ha anti-kroppar mot bakterien/viruset som ligger bakom det här?

Jag är riktigt förbannad på mina trupper just nu.

Och inte har jag tid med det här heller då saker och ting är riktigt igång på jobbet för tillfället.
Aaaarghh!!

So there you have it-
I'm not dead. I haven't been kidnapped nor drugged (at least against my will). I'm just sick, stressed out and pissed off!

Oh, and also. I'm back. =)

Nyårslöften?

2009-08-31T08:42:00.003+02:00

Normala människor - eller tja, de flesta - brukar känna att en ny chans kommer vid nyår. En möjlighet till att lägga om sitt liv lite. Hitta nytt fokus. Börja om.

Jag känner så, inte vid nyår, utan när hösten kommer. Visst det är inte officiellt höst än men idag kommer studenterna tillbaka till universitetet (åtminstone tror jag det, har inte sett någon än), det luktar höst och jag känner att nu - NU är det tid att ta tag i mina issues.

Ca 3 år för sent, men vem räknar?

Det betyder även att jag ska försöka få till liiite fler blogginlägg - eller - lägga ner totalt?

Kristen Stewart wants IT!

2009-08-22T18:40:00.012+02:00

Alla har vi våra morgonrutiner, eller hur? En av mina är att kolla de dagliga nyheterna, ryktena och skvallret kring kommande filmer och TV-serier jag av någon anledning är intresserad av. No big deal.

Oftast är nyhetsvärdet rätt lågt inom området men det gör ju bara att scanningen lite snabbare. Som twilight-franchise-intresserad (i det här sammanhanget kan jag INTE kalla mig Twilighter) innbär denna scanning tyvärr en väldans massa värdelösa rapporter om vad de olika deltagande skådisarna gjorde igår, vad de hade på sig samt detaljer kring nya merchandise som kan införskaffas...Väääldigt intressant...

MEN.

De senaste två dagarna har jag snubblat över några helt otroligt sjuka slash underhållande nyheter som jag bara måste dela med mig av!

Först ut är den helt geniala bloggen Kristen Stewart wants IT. (Note: Kristen är skådisen som spelar huvudpersonen 'Bella' i twilight-serien). Bloggen har ingenting att göra med Twilight och knappt med Kristen heller mer än att han på diverse ologiska vägar i varje inlägg kommer fram till att "Kristen Stewart wants IT".

Vad exakt IT är vet jag inte och det gör inte författaren heller;

"I have yet to fully understand what the 'IT' is she wants because honestly I don’t want anything in life as much as she wants 'IT.'"

Bloggen har snabbt blivit sjukt populär och snubben har fått geni-stämpel (and several proposals!). Måste bara kollas in! LOVE IT!

Det andra är att det nu har kommit en Twilight-inspirerad dildo. Japp, DILDO! 'The Vamp' är verklighetstrogen och mycket ljust hudfärgad och om du tar den utomhus så glittrar den i solen (Note: det gör vampyrerna i Twilight). Du kan även stoppa den i frysen ett tag för en mer vampyraktig känsla!

What the hell...?? Vampyrdildo? Heelt sjukt.
(Aftonbladet hänger på en vecka senare...)

Sedan så kan man nu också köpa life-size cardboard cut-outs av de olika karaktärerna och Edward-versionen ('The' Guy) är tydligen slutsåld. Edward kan man även köpa som stilistisk väggdekoration. What the hell 2..??

Hmm...jag undrar hur många Twilight-tokiga småtjejer som får hela settet i födelsedagspresent any time soon?

Trailer och trailer till trailer

2009-08-12T14:48:00.007+02:00

Förvirrad än?

Jag har blivit bortskämd av att vara så ordentligt uppdaterad om kommande (hollywood)filmer - genom att endast hålla koll på några få dedikerade bloggar - att jag helt missat att en full trailer har kommit för 'Flickan som lekte med elden'. Kanske är detta anledningen till att jag oftast inte ser svenska filmer? ;-)

Män som hatar kvinnor var en bra filmatisering (inte alltid det lättaste), men som det ser ut på den här trailern kan nog flickan som lekte med elden bli bättre film än vad jag hade föreställt mig!

Vidare så är filmen New Moon (uppföljaren till Twilight) nu så hypad att det till och med kommit en trailer till trailern. Japp, jag skojar inte.

En första full trailer ska visas innan filmen Bandslam som har premiär på fredag i USA och för att uppmärksamma detta släpptes så den här "trailer-teasern". Helt sjukt.

Eftersom ni förstås alltid har undrat hur en trailer för en trailer ser ut så kan ni se den här - det tar bara 26 s. Dock är det MTVs s remixade version, då den faktiskt är underhållande. =)

Är sedan bara att vänta några dagar på trailern och sedan 99 dagar på filmen....hehe.

Doctor Who?

2009-08-10T13:20:00.003+02:00

2012 blir jag doktor.
Det är åtminstone vad mitt nu väldigt noggrant framtagna planeringsdokument säger. Någon gång mellan mars och augusti beroende på olika, mer eller mindre troliga beräkningsscenarion. Det är tydligen sånt här jag sysslar med på jobbet istället för att skriva på den artikeln som jag just nu borde skriva på. Phew...säg det 3 ggr snabbt!

2012 får mig dock att känna mig liiiite stressad och samtidigt hellugn på samma gång. Min rumstidsuppfattning är tydligen upp-och-ner...eller ut-och-in eller kanske bak-och-fram? *förvirrad*

I övrigt så kom ett nytt True Blood ut i morse och förhoppningsvis ska jag hantera händelseuteckligen lite mer moget ikväll än jag gjorde förra veckan. It's safe to say that I overreacted just a bit...a little bit...=).

E slapp ju höra det i alla fall....=)

What are you doing, Alan Ball?

2009-08-03T22:44:00.006+02:00

Har precis sett senaste avsnittet av True Blood och jag är faktiskt riktigt irriterad. Säsong 2 har hitentills ytterligare förstärkt att serieskaparna försöker göra Bill till en mycket bättre person än han är i böckerna och samtidigt göra Eric mycket (mycket) ondare.

Det stör mig...visst ska man få ändra lite - det har jag inga problem med - men vad ska det bli för triangeldrama när man så tydligt vinklat allt till den enes fördel? I böckerna är det svårt att vara säker på vem som är den rätte för Sookie men i serien vill de helt klart att vi redan ska ha valt sida.

Lorena's fucking it all up!

Trots min irritation har jag accepterat detta. Om än jäkligt motvilligt...

MEN. Nu i det senaste avsnittet - endast några dagar efter att HBO släppt informationen att det blir en tredje säsong av serien - har man totalt förstört alla möjligheter till att följa storylinen i den tredje boken. En storyline som annars hade lagt grunden för relationernas fortsatta utveckling. Jippie!....not.

Tack så mycket, Alan Ball.

10 små moppepojkar...

2009-08-02T16:53:00.014+02:00

...var på en möhippa!
Eller ja, det var ju 10 små moppetjejer...eller hrm...tja - to be honest - 10 tjejer helt enkelt.

Var verkligen askul! Den blivande bruden blev iklädd i en custom-made, randig baby-body (onesie på engelska) och vita tights vilket såg riktigt lustigt ut, framför allt framåt kvällen då hon då och då "glömde" att knäppa bodyn i grenen... Hehe...

Jag är nu ett stort fan av möhippor.
Enda minuset var nog att jag glömde kameran och fick hålla till godo med mobilen (och blandade runt 30-40 OLIKA sorters alkoholhaltiga drycker under kvällen... ).

Som synes fick jag intressanta bilder ändå! (Tänkte att bilden var okej att publicera då den blev så suddig och det knappt syns vilka den föreställer)

Upptäckte även att en större andel av flickorna INTE sett den geniala kultklassikern '10 små moppepojkar' av Dr Alban och som använts som informationsfilm i skolor runt om i Sverige...(yes, I'm not kidding!).. och som visar upp en fantastisk filmteknik och härlig 90-tals korreografi. =) Hör du till dessa är det din plikt att njuta av mästerverket nedan.

Watch and enjoy:

Den nya nationalismen!

2009-07-29T10:51:00.010+02:00

Vet ni vad Comic Con är? Even so, I'll tell ya!

Det var ursprungligen ett konvent för serietidningar - you know, Comic Books - som sker i San Diego varje år. Numera har det utvecklats till ett stort promotion gigg för Tv-serier, filmer mm som har någonting att göra med det fantasifulla och övernaturliga. En stor del av skådespelartrupperna dyker upp och deltar i diskussionspaneler och oftast visas nya klipp från den kommande filmen/serien/whatever. Det har dessutom visat sig att responsen från publiken på Comic Con kan stjälpa eller hjälpa projektet.

Eftersom många av de kommande filmer/tv-serier jag ser fram emot faller inom den kategorin som representeras på Comic Con har jag senaste veckan översvämmats av information, intervjuer och klipp.

När det gäller True Blood så visade det sig att publiken på Comic Con gav en väldigt stark respons till Alexander Skarsgård som spelar Eric Northman i serien. Detta i sin tur har gett upphov till en massa nya artiklar om honom i USA - om hans karriär och 'hotness'. Det riktigt skumma med det här är att jag inte gillade honom särskilt mycket som skådis hemma i Sverige och jag förstod aldrig hur han kunde anses jättesnygg, men NU blir jag riktigt glad över all positiv respons runt honom. Like a proud mama... =)

Nationalismen är tyligen starkare än man tror ibland...

Alan Ball, skaparen av True Blood, har också bekräftat att det blir definitivt en Bill-Sookie-Eric love triangle (jippie jey!) och att vi inte kommer få se Alexander Skarsgård i rosa spandex!
The audience weeps...

Unwilling heroes

2009-07-23T14:21:00.006+02:00

Häromdagen hade vi ett helt oplanerat Heroes-maraton. Jag tror vi såg 8(!) avsnitt i rad med endast paus för toabesök, tekokande och för att sträcka lite på benen. Säsong 3, som innan dess varit en stor besvikelse blev tillsist intressant i och med "Volume 4" och vi var fast.

Det fick mig att fundera lite på det här med intressanta vs. ointressanta karaktärer. I en lyckad tv-serie/bokserie/film finns ofta en eller flera karaktärer av diskutabel moral. Oftast bryr sig den här karaktären inte alls om andra blir skadade, sårade, dödade osv.

MEN.
En av de andra huvudpersonerna betyder något och därmed blir han/hon då och då ofrivilligt god och hjälpsam, vilket visar oss att det finns en riktig människa där inne trots allt. Men...vi ska inte tro att han/hon ÄR god för det, nädå, det är mer komplext än så.

I Heroes är en av dessa karaktärer 'Sylar', som under de första två säsongerna är en kallblodig seriemördare men som i säsong 3 blir en ovillig hjälte - till och från mellan mördandet (He can't help himself, poor thing).

En annan vanlig karaktär - ofta huvudperson, oftast kille - är den frivillige hjälten som alltid ska göra det rätta, vill skydda andra och bespara dem smärta.

Oftast vill skaparen att vi ska gilla denne, medans jag generellt tycker att personen är irriterande överpräktig och trist. Frustrerande, helt enkelt.

Booooring guys!

Jag vet inte var det kommer ifrån men i någon bok/film/tv-serie sa den moraliskt tvivelaktiga karaktären till den präktige ungefär; "Good people are always so predictable". Och det är ju så sant. De genomgoda karaktärerna kan lätt bli tråkiga - för de förvånar aldrig!

Min huvudtes här är alltså att den här intressantare good/evil?-karaktären ger dynamik och har en direkt effekt på framgångsfaktorn hos vissa tv-serier/böcker/filmer som dykt upp på senare tid. Do you agree?

Bad guys/Good guys?

Who's keeping score anyway?

2009-07-16T19:58:00.007+02:00

Ah... det stör mig rätt mycket att mitt senaste - otroligt trista - inlägg har fått ligga överst på bloggen så länge som det gjort, men som misstänkt medför semester minskad datoranvändning. As it should...

Känns som att jag knappt varit stilla eller hemma under mina första två veckor vilket är ordentligt utanför min normala karaktärsbeskrivning; bröllop (på annan ort), besök hos kompis (på annan ort), födelsedagskalas, tripp till stuga (på annan ort), IKEA (på annan ort) mm... Imorrn ska vi på vift igen (på annan ort!) men sen hoppas jag tillsist få vila ut lite. Haha, upprepning är ofta effektiv retorik.

Jag har dock hunnit läsa en bok - "Elantris" av Brandon Sanderson - som var asbra! När man kommer på sig själv med att le och fnittra till av förväntan inför nästa sida, då är det verkligen underbart att läsa. Jag har seriöst otroligt svårt att förstå hur man inte kan älska det...

Gissningsvis har man då aldrig läst en bra bok.

Som ni kanske märker skriver jag mest det här inlägget för att det föregående (se ej nedan) ska falla i glömska. Förhoppningsvis har mitt nästa inlägg en aningens mer givande och intressant poäng.
Inte för att någon räknar. Can't make any promises though...=)

Missförstå mig EFTER att du har läst klart

2009-06-30T14:53:00.010+02:00

Läste just en rätt svamlig artikel på Aftonbladet om att en internationell studie har visat att könsfördomar påverkar våra studieresultat.

Närmare bestämt; att i de länder där man i större utsträckning tror att killar är bättre i matte+naturkunskap samt att tjejer är bättre i humaniora är det större skillnad mellan könen i motsvarande provresult och ju mindre man tror att det skiljer desto mindre skiljer det i resultaten.
Slutsatsen förstås; A påverkar B.

Intressant, och visar tydligt 'the power of suggestion'! Ni har säkert, liksom jag, upplevt hur attityden till en uppgift direkt påverkar på resultatet och förmågan. Herregud, man kan ju till och med börja producera bröstmjölk som kvinna man verkligen innerligt tror att man är gravid. Hjärnan har faktiskt all makt!

Jag tänkte tex aldrig i förväg att något i skolan skulle vara svårt, vilket kan ha bidragit till att det gick jävligt bra. Nu däremot tror jag att jag inte har tillräcklig kunskap för mitt jobb, och...tada...det går klart sämre. Ogenomträngligt bevis alltså...*nickar* =)

Det som fascinerar mig - såsom det ofta är när man läser något på Aftonbladet - är att de som kommenterat och bloggat runt artikeln så totalt verkar ha missat själva innehållet!
Artikeln är förvisso vinklad, och antyder att tjejer missunnas av detta och skippar det faktum att motsvarigheten sker för killar inom humaniora, men den massiva anti-tjej-andan som slår igenom i kringtexterna känns helt oprovocerad!

"Problemet är? Tjejer får ju MVG i alla ämnen ändå tackvare att dom är just Tjejer" - Man, 22

"Den här genushysterin måste få ett slut någon gång. Alla skillnader mellan könen är inte fördomar eller kvinnoförtryck." - Man, 25

En bloggare hade en massiv argumentation som i sig var helt okej bortsett att han hade missat vad artikeln egentligen handlade om... *suck* Och - framför allt - missade ALLA helt att det inte gällde svenska skolan i sig utan för 34 länder!

Jag börjar misstänka att den gemene svensken redan har bestämt sig för vad som står i en artikel redan efter att ha läst rubriken och därefter uppfattar texten så att det överensstämmer med den idén. Detta är extra tydligt på just Aftonbladet efter som rubrik och text sällan säger samma sak.

This isn't the real Caesar's Palace...is it?

2009-06-29T09:05:00.017+02:00

The Hangover. På bio. I lördags.
Finally!

Har tjatat på E i 2 veckor nu men tillsist så gav han med sig. Höga förväntningar till trots (en komedi med 8.3 på IMDB måste bara vara otrolig) så var det en riktigt bra, riktigt rolig film. Enkelt summerat; Fyra grabbar åker till Las Vegas för en svensexa och vaknar upp dagen efter utan minne och en brudgum kort, mitt bland diverse suspekta kvarlämningar från gårdagens partaj.

Enkelt och med oändliga möjligheter!
Inget cinematisk mästerverk, men på samma sätt som med tex På smällen och Supersugen så sitter storheten i skådespelarinsatser, karaktärer och dialog.

I fallet med The Hangover är det först och främst karaktären 'Alan' som spelas av praktiskt taget okända Zach Galifianakis som skapar magin! Haha, jag menar tidigare okända Zach Galifianakis som nu ligger 4 på IMDBs 'most watched profiles'-list...

Alan har inte riktigt alla hästar på rätt plats och följer egentligen bara med på svensexan eftersom det är hans syster som ska gifta sig.

<-- Look at the dude and I think you'll get it!

Just watch it! =)
Jag skulle egentligen vilja förstöra allt för er genom att publicera en massa roliga citat från filmen men jag nöjer med ett enda litet, litet citat. Please forgive me...

Stu (frustrerad, till Alan): You are literally too stupid to insult.
Alan (helt seriöst): Thank you.

Everybody wants Elena

2009-06-25T15:30:00.001+02:00

Igår läste jag en boktrilogi.

Japp, i går morse läste jag de första 50 sidorna i The Awakening (del 1 i The Vampire Diaries) till frukost och fortsatte sedan när jag kom hem från jobbet och ätit vid sextiden. Vid läggdags var jag igenom upplösningen av tredje boken.

Jag försöker inte skryta här, för det var ingen större bedrift. Att läsa de tre böckerna på totalt ca 500 sidor motsvarar nog att läsa en normal bok på typ 200 sidor. Men, jag är förvånad, eftersom jag under första halvan av första boken inte alls tyckte den var särskilt bra!

Men, eftersom böckerna fortskred växte storyn och blev riktigt engagerande! Min enda sorg är att författaren valt att skriva ungdomsböcker, de var helt enkelt för kortfattade! Storyn i sig innehöll tillräckligt mycket stoff för signifikant mer text. *suck*

Jag får hoppas att filmatiseringen i form av tv-serie som kommer till hösten uppfyller min önskan och drar ut på det hela lite grann.

Enkelt beskrivet handlar serien om populära Elena som faller för nya killen i skolan - mystiske, tyste Stefan (vampyr). Elena är dock nästan bildligt lik Stefans stora (och numera döda) kärlek Katherine vilket gör honom lite trögstartad i relationen. Stefan har även en 600-årig vendetta med sin bror Damon (he's wickedly gorgeous) som dyker upp en bit in och självklart också vill ha Elena...(Duh!)

Bekant? Tja, de här böckerna kom ut 1991 - 10 år före Twilight - så om någon har agerat copycat så är det Stephenie Meyer. Och, förstås, när grunden ovan väl är etablerad tar spänningen vid och serierna har ingenting gemensamt.

(Stefan, Elena & Damon)

Kan ni fatta att fansen är sjukt upprörda över castingen eftersom Elena inte är blond som i boken? Ah, fanatics...

Du får komma in

2009-06-22T12:47:00.006+02:00

Min genialiska plan för att sparka igång mitt bloggande igen fungerade ytterst otillfredsställande. Jag har egentligen ingen godtagbar ursäkt mer än att mina intresseområden på sistone inte riktigt har platsat på bloggen. Trust me...

I fredags tvingade jag mig iaf genom de sista 50 sidorna i "Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist. Tvingade? Ja, du hörde rätt. Storyn i sig var väl inte helt katastrofal men författarens stil och fokus var otroligt frustrerande. Hans berättarteknik var simpel och oengagerad - platt - och han valde att skildra för många personporträtt vilket gör att man kände sig rätt oengagerad i var och en.

Jag antar att jag - till skillnad mot den samlade kritikerkåren - INTE blir imponerad av skildranden av 'den svenska tragiken' där alla är mer eller mindre alkoliserade och olyckliga.

Men tänkte jag, filmen är ju en big deal tydligen så den måste ju vara bättre. Alltså hyrdes denna och sågs i lördags och ja....jag vet inte om jag tycker den var så mycket bättre. Helt okej, men det var ingen riktig uppbyggnad, snarare en serie händelser som successivt transporterar oss till slutet. Fascinerande händelser förvisso, men inga förklaringar, ingen historik. Lite trist.

Mitt - för tillfället - vampyrfokuserade jag är riktigt besviken!
Boktipset hade förutspått att jag skulle ge boken 4.4/5 vilket är dess första riktiga feltramp hitentills. Nevertheless, check it out!

En liten insikt...

2009-06-11T13:13:00.013+02:00

Det verkar som att bloggande, precis som många andra kommunikationssätt, har en intressant korrelation med tid.

Ni håller säkert med om att ju längre tid som gått sedan man tex pratat med en viss person i telefon, desto större ansträngning och desto mer energi går åt till att ringa personen i fråga. Samma sak tycks gälla med bloggen - ju längre tiden går sedan senaste uppdateringen desto jobbigare är det att göra ett inlägg.

Och - den kanske viktigaste poängen - att komma på vad man ska skriva i sagda inlägg.

Alltså skriver man ett inlägg om att skriva inlägg och därmed nollas tidsparametern, vilket lämnar fältet öppet och minimerar aktiveringsenergin (arbetskadad!) för framtida författande. Jag är sååå smart! hehe

Fotnot: jag har faktiskt inte noppat ögonbrynen på ett tag heller.
(I kategorin 'omotiverade korrelationer'...)

Kunskap vs. Intelligens

2009-05-24T11:04:00.009+02:00

Jag blir så otroligt less på hur vårt samhälle - och många andra för den delen - värderar egenskaper. Idag på Aftonbladet finns en artikel med titeln Cecilia är smartast i Sverige - "är en av 210 st som fick 2,0 på högskoleprovet".

Jaha?
Återigen en obefogad korrelering för så vitt jag vet är högskoleprovet inget kvalificerat IQ-test. Det testar en viss logisk förmåga och den kunskap du samlat på dig fram tills provdagen samt hur bra du är på att skriva ett prov - That's it!

Kunskap är inte lika med intelligens! Man kan komma långt på bara kunskap - plugga som en galning och därmed lyckas få rätt bra betyg i skolan, få jobbet gjort tillräckligt bra osv. Man kan även klara sig rätt bra på bara intelligens - initialt - eftersom man fattar allt rätt snabbt och därmed inte behöver samla på sig så mycket kunskap. Men förr eller senare nås en brytpunkt där den ena egenskapen faller utan den andra. De måste kombineras för att vara värdefulla i praktiken.

Från Wikipedia;
"Intelligens (av latin intellego, att förstå, begripa, inse, avgöra), mental förmåga. Till intelligensen räknas vanligen förmågorna att resonera, planera, lösa problem, associera, tänka abstrakt, förstå idéer och språk, komplicerade orsakssammanhang samt förmågan till inlärning.

Inom psykologin skiljer man på intelligens och kreativitet, personlighet och visdom men i vardagsspråk får ordet intelligens ofta en mycket bred betydelse."

Exakt.
Cecilia kan mycket väl vara både intelligent och kunnig, vem vet? Men det kan även Anna som fick 1,3 och snittar på G i betyg. Anna kan även vara smartare än Cecilia. Det går inte att säga utifrån betyg och resultat. De är mått på teoretisk kunskap, teoretisk intelligens, intresse för ämnena, ambitionsnivå och så vidare...

Jag är egentligen inte emot att man påstår att 2,0 på högskoleprovet = smart, eller 20,0 (5,0 på gamla tiden) i betyg = smart, för det stämmer förstås på ett sätt - dessa personer är smarta i skolan. Men inte nödvändigtvis generellt!

Problemet blir följddefinitionen; lågt resultat på högskoleprovet = korkad, knappt godkänt i betyg = korkad, och att det här sen anses gälla i verkligheten.

Total bullshit, totalt orättvist.

För mig är smarthet att koppla ihop A och B och dra korrekt slutsats C, oavsett område. Det kan vara att associera en smutsfläck med korrekt felande motorkomponent eller att förstå varför en person gör som den gör vid vissa tillfällen.

Och - det kan inte mätas!

Deckare och detektiver

2009-05-22T12:15:00.006+02:00

En evighet sen bloggen uppdaterades - sorry! - men jag får helt enkelt skylla på mitt vansinniga stressande fram och tillbaka genom landet den här veckan. Sisdådär en 150 mil...*jet-lagged* =)

Två intressanta filmnyheter har jag snubblat över i alla fall. Den 18 september kommer uppföljaren till Män som hatar kvinnor -
Flickan som lekte med elden - att ha biopremiär i Sverige och en första teaser-trailer dök upp i veckan. Riktigt härliga bilder;

Då jag har läst boken tyckte jag det såg väldigt, väldigt lovande ut. Kul att se "den blonde jätten" bland andra... Hade varit ännu roligare att se Paolo Roberto som Paolo Roberto - det tror jag kommer bli askul. Förhoppningsvis blir det en lyckat biofilm av det hela trots att den initialt endast var tänkt som tv-serie. *fingers crossed*

Om ni undrar vad ni kommer titta på under jullovet så kan jag berätta det redan nu. Guy Ritchie (Madonnas ex) har gjort en filmatisering baserad på den klassiska litterära detektiven Sherlock Holmes med en helt ny approach. Jag ska på intet sätt påstå att jag är en expert (eller ens kunnig) på området Sherlock Holmes, men jag föreställer mig att han traditionellt sett inte framställts så här;

Jag tycker det ser otroligt intressant ut och jag diggar verkligen Robert Downey Jr. som skådis (dock inte alla hans filmer). På forum rasar dock Sherlock Holmes intresserade mot castingen av honom i titelrollen - "han är ju inte ens brittisk!" - men jag tror att det var ett genialiskt val för att få till en helt ny version av karaktären. På bio den 25/12 2009 alltså.

Om du inte gjort det än - se Tropic Thunder!
RDJ totalt ÄGER filmen och blev ju faktiskt till och med oscarsnominerad för rollen som Kirk Lazarus. Kan verka trivialt men med tanke på att Tropic Thunder är en 'Ben Stiller-komedi' så var nomineringen desto mer imponerande...

Änglar, demoner och migrän

2009-05-16T10:31:00.004+02:00

Igår såg vi Ängar och demoner utan någon direkt stark motivation egentligen. Tyvärr ser vi nog vissa filmer bara för att de ska ses. Inte så trist som det låter...=)

Efter att ha läst lite olika recensioner var förväntningarna inte direkt skyhöga men jag har ju läst boken, det är en stor hollywoodproduktion och en svensk skådis (som för övrigt verkar dela mina åsikter i frågan) medverkar. Lägg sedan till lite religiöst mumbojambo på det - should be fun! =)

Och...tja... som filmatisering av boken tycker jag den var riktigt tillfredsställande - detsamma tyckte jag även faktiskt om Da Vinci-koden fastän många var missnöjda. De har strukit tillräckligt med onödig information och skalat av karaktärer samtidigt som man som tittare ges den information som behövs för att kunna följa storyn.

MEN.
Problemet ligger inte hos filmmakarna utan hos källan till allt ont, författaren till böckerna, Dan Brown. Samma fel som finns i böckerna fortplantas ju självklart till filmatiseringarna. Såsom den otroligt tomma karaktären 'Robert Langdon'...*suck*

I Da Vinci-kodens fall är det i huvudsak det otroligt utdragna antiklimax som boken/filmen slutar med och i fallet med Änglar och demoner är det den för linjära, upprepande storyn som stjälper. Det finns inga sidospår, inga överlappande storys, ingen karaktärsutveckling. Boring!

Trots detta och jag vid några tillfällen fick migränliknande anfall pga ett överdrivet ficklampsanvändande får filmen nog 3/5. Den innehåller faktiskt en behaglig dos välproducerad spänning vilket alltid är trevligt, plus att som en bikaraktär i filmen syns en ny favvo; Pierfrancesco Favino (tidigare setts i bla The Chronicles of Narnia: Prince Caspian).

Killen har närvaro och karisma så det säkert räcker till 3 personer till. Faktiskt så till den grad att jag inte ens märkt om han är en bra skådis eller inte.

Pierfrancesco Favino

This would be Shrek II

2009-05-14T19:58:00.008+02:00

Jag glömde ju att säga att jag också är otroligt avundsjuk på Sandra Nurmsalu som sjunger för Estland i kvällens semifinal i ESC för att hon är så otroligt vacker, sjunger fantastiskt och för att hon passar så sjukt bra i sitt svarta blanka hår. I wouldn't mind trading...

Antagligen är jag så avundsjuk idag eftersom livet känns piss, jag är trött och stressad, saknar E som jobbar samt känner mig allmänt ful, korkad och färglös. To end things on a positive note...haha

Men kolla hörni, jag kan faktiskt skriva ett 'kort' blogginlägg! =)
Heja Estland!

Just call me Shrek

2009-05-14T18:41:00.011+02:00

Idag är avundsjuka det perfekta ordet för att sammanfatta mitt känslotillstånd.

Jag är sjukt avundsjuk på Aftonbladets krönikör Lisa Magnusson för att hon återigen lyckats skriva en helt genialisk krönika där hon ser på feminism och sex från nya synvinklar och med en retorisk ogenomtränglighet. Ja ja, jag vet att jag svamlar.
De som försöker argumentera mot, framstår som trångsynta fån för att det helt enkelt inte går att slå ordentligt hål på Lisas resonemang. Sorry guys!

"Som jag ser det är nämligen stora delar av feminismen destruktiv och återskapar precis de mönster den säger sig vara emot.

T ex när man säger att kvinnor som blir våldtagna får sina liv förstörda. Är inte det att sätta en norm? Eller när man säger att porr är ÄCKLIGT och PERVERST. Är inte det att sätta en norm? Eller när man säger att prostitution är slaveri. Är inte det att sätta en norm?"

Ahhh, I wanna lick her brain!
För att va rätt snuskig, och citera True Blood.

Visst, jag förnekar inte att den här sortens debatter är väldigt komplicerade. Alla val medför konsekvenser som då förstås måste värderas gentemot de konsekvenser som fås av den existerande policyn. Som att ett nedvärderande av 'skamfaktorn' vid våldtäktsbrott kan göra det ännu svårare att få upp straffsatsen mot den sortens brottslighet. Eller att man får räkna med en viss övergångsproblematik vid tex legaliserande av prostitution. Men i det tankesättet förringas individen till fördel för
"the greater good" (massiv Harry Potter referens) och jag tror inte på den sortens filosofi. Vi får liksom offra horornas och några hitsläpade öststatsbrudars välfärd och säkerhet för att samhället inte vill kännas vid existensen av prostitution.

Och att argumentera mot övergångseffekter är för mig helt absurt efter som de är, ja just det - övergående! Till exempel att argumentera mot gayadoption för att 'barnen kommer bli mobbade'. Jaha, och varför blir de mobbade? Jo för att gayadoption inte är fullständigt accepterat.
Duh!

Tisdag med stort T!

2009-05-11T19:33:00.012+02:00

Imorgon är det tisdag och jag kan äntligen få pusta ut lite.
Om en vecka ska jag hålla en inspirerande (piece of cake, huh?) presentation på en konferens för en massa branchfolk som inte har någon grundkunskap om mitt forskningsområde (eller knappt ens naturvetenskap). Inte särskilt lätt kan jag säga att försöka visa på de fantastiska nya tekniska lösningar som finns då mina åhörare inte ens vet om konceptet i förväg *supersuck*.
Den måste vara klar imorrn och som den fantastiska tidsplanerare jag är sitter jag förstås och sliter med den nu. Stupid, stupid, stupid girl....

Jag sliter och lyssnar på en massa skrikande människor. Verkligen idealisk kombination. Headache anyone?

Om du inte kopplade det direkt så lyssnar jag förstås på Eurovisionbidragen i förberedelse inför veckans orgie i smaklöshet och galna musikstilar. Duh, den kopplingen var väl hur tydligt som helst?
Det är i alla fall några bidrag från semifinal 2 (Kroatien, Polen, Cypern och framförallt Slovakien) som är extremt falsksjungna och där sångarna dessutom är helt omedvetna om detta och därmed tar i för heeela fosterlandet. Det är riktigt plågsamt.

Det är så illa att jag bara måste sprida eländet vidare. =)
Slovakien: (kommer igång ordentligt vid 1:15)

Hehe.... *elak* =)

Varje år drabbas jag av Eurovision-viruset och trots att jag i vanliga fall endast lyssnar på hårdrock kastar jag mig över allt som har med spektaklet att göra. I can't help it. Och ja, jag vet att det suger (se ovan).
Imorrn är det semifinal 1 (med Sverige) och ser verkligen fram emot att få komma hem, inte behöva jobba hela kvällen, utan faktiskt titta på TV för en gångs skull. Pathetic and proudly so!

I nordiska välmeningen kan vi ju också ta och glädjas åt att Norge antagligen vinner hela rasket! =) Vem kan motstå en leende, fiolspelande liten gutt? Nä just det - ingen!

Never been kissed

2009-05-09T10:29:00.009+02:00

Läste en fascinerande artikel på aftonbladet nyss som berättade om en amerikansk tjej som inte bara hade hållit på sin oskuld tills giftermålet utan första gången hon blev kysst var vid altaret. Men det slutar inte där. Det är tydligen en kyskhetstrend som nu även invaderat Sverige.

– Hela ”Sex and the city”-grejen är så ute. Jag har många kompisar som är trötta på det där. Det är inte hippt med engångsligg längre, säger Clara Lidström, 23.

Dang! Jag som knullade runt bara för att det var inne och nu är det inte det längre, shit va efter man är.

Okej. Så sex är bara en trend? Det mest intressanta med den här sortens ståndpunkter är att man överdramatiserar konceptet så fruktansvärt. Jag tror att det är de som förespråkar avhållsamhet på det här sättet som egentligen är mest sexfixerade av alla. De verkar tro att sex totalt slår ut allt annat. Det är även sådana människor som inte tror att män och kvinnor kan sova i samma säng utan att hoppa på varandra.

Hela konceptet kommer ju ursprungligen av att män ville kunna säkerställa att de verkligen var far till sina barn (läs söner) och vad bättre än att lura i alla kvinnor att de kommer till helvetet om de har sex med någon annan innan. Och ännu bättre, om vi ser till att de inte har det skönt under sexakten så minskar risken avsevärt att de vill knulla någon annan frivilligt (könstympning).

Problem solved.

Jag försöker inte säga att sex är en slit och släng vara, utan snarare att både sex utan kärlek och kärlek utan sex är två alldeles för långt dragna koncept. Alldeles för svartvitt. Jag vill bo i gråskalans land.

Kärlek finns i många former, precis som sex, och jag tror man missar mycket om sin partner och sina känslor om man inte utlämnat sig så totalt som när man har sex, eller myser efteråt och filosoferar, eller vaknar tillsammans.

So fuck off! =)

Back to the Roots

2009-05-07T09:36:00.014+02:00

Jag höll nästan på att glömma att kommentera vårt senaste biobesök.
Nu, från och med maj börjar ju storfilmssäsongen och massiva, hypade hollywoodproduktioner invaderar biograferna.
This is my kind of holiday!

Först ut (in my book) var 'X-men Origins - Wolverine' som hade premiär i fredags. Jag och E såg den i lördags med riktigt höga förväntningar -- jag gillar verkligen X-men filmerna. De flesta serietidningsfilmatiseringar är okej - och för det mesta riktigt underhållande - så länge man vet vad man ger sig in i.

Bad expectations kill good movies! Hehe...

Wolverine var det ja. Vi hade höga förväntningar och jag måste säga att de uppfylldes! =) Den gick hur snabbt som helst och jag ville bara ha mer... Är annars rätt konstigt att se en film där man vet slutresultatet i förväg men inte vägen dit.

Sen är den ju också full av skäggiga, manliga män (my favorite kind) vilket inte skadar. Är man snarar förtjust i pretty boys så fanns det sådana med också:

I usually don't go for the pretty boy look, men jag måste säga att Taylor Kitsch här (aka Gambit) inte var helt oattraktiv. Hrm.

Ska recensera lite mer direkt i framtiden så kanske ni slipper den här överdrivna objektifieringsvinkeln jag kom med idag. Sorry dudes! =)

Busy Little Bee

2009-05-06T15:33:00.002+02:00

Har tänkt uppdatera bloggen i flera dagar nu men det har inte lyckats bli av. Obviously...dah!

I måndags gick hela dagen åt till ett otroligt världelöst projektmöte på annan ort vilket gjorde mig totalt utmattad. Ineffektivitet är så otroligt frustrerande! Framförallt när man har vääldigt mycket att göra, vilket jag har just nu. Seriöst mycket alltså. *nickar*

Och det är sådana här veckor jag tydligt inser att jag inte är helt okej. Inser att jag verkligen måste ta tag i situationen med min sk "blivande utbrändhet". Jag ska bla hålla en presentation på fredag om ett av mina forskningsprojekt. Ett projekt där resultaten ännu inte blivit helt färdigberäknade! Mitt gamla jag hade i det här läget haft turbon inkopplad, slitit som en galning och presterat ett bra (oftast onödigt bra) resultat precis till deadline.

Mitt nya jag. Tja, hon skriver ett blogginlägg.

Nämen - all jokes aside - jag jobbar på, men inte med den hastighet och det driv som kanske hade behövts i det här läget. Det är som att jag försöker få en stor degklump att forma ben och sedan vinna ett hundrameterslopp mot världseliten. Jag kämpar, men det ger som ingenting.

The problem is... sooner or later it'll catch up with me.

Amatörpsykolog, någon?

2009-05-02T13:17:00.006+02:00

Har precis insett en sak om mig själv och vare sig någon är intresserad eller ej så tänker jag dela med mig. It's my blog and I'll cry if I want to...HA, gotcha! =)

Då så - you've been warned.
Jag visste sen tidigare att jag är en målinriktad person eftersom det har visat sig rätt tydligt hitintills i mitt liv. Och med allvarliga konsekvenser för mitt nuvarande jobb.

Som att jag slagit dövörat till när en föreläsare gjort en avstickare som helt klart inte hör till kursplanen eller att jag har svårt att dölja min rastlöshet när en person berättar en historia som aldrig kommer i mål - eller som, god forbid, helt saknar poäng.
Inte den bästa egenskapen men medvetenhet är väl första steget mot tillfrisknande? Just det.

Nåväl, vad jag nu plötslig insåg var att den här egenskapen på senare tid verkar ha invaderat min fritid på ett icke önskvärt sätt. Jag har ju tidigare nämnt min besatthet av Twilightböckerna och även att min nya bok-obsession är the Southern Vampire Mysteries. Nio böcker finns det och med min effektiva lästeknik så är jag just nu ungefär halvvägs genom bok 6.

Min insikt kom sig av att trots att bok 5 och nu halva bok 6 inte har varit särskilt intressanta egentligen (nr 4 var däremot fantastisk!) så läser jag med enormt fokus och frenesi. Exakt på samma sätt som jag gjorde med Twilightserien i oktober. Jag fattade inte varför - en intelligentare människa skulle dra ut på nöjet och inte läsa på som om hon deltog i någon form av OS-stafett.

Men då, för ca 30 min sen nu insåg jag (vilket ni förstås också gjort vid det här laget) att det är den där jäkla målmedvetenheten som spökar. Tydligen läser jag inte de här fantastiska böckerna för att ha kul utan för att för att få reda på hur det kommer att gå. Få avslut. Komma i mål.

Jäkligt smart. Ehh...Not.

Så patetiskt! Och inte nog med att jag forcerar en bra story, jag blir även direkt irriterad på författaren när hon ägnar 70 sidor åt någon bi-karaktär som jag är helt ointresserad av. Jävla pucko...

Somebody fix me please!

Angående hyckleri (nedan) - det här kan man nog lugnt påstå var en lång historia helt utan poäng. Finns det någon som är så målmedveten att de faktiskt läst ända hit? I'm shocked!

Come and hear me preach! =)

2009-04-29T21:46:00.005+02:00

Hyckleri är bland de mest vanligt förekommande företeelserna i dagens samhälle. Som tex att jag tycker det är väldigt frustrerande när en blogg jag gillar inte uppdaterats på några dagar samtidigt som jag själv skriver blogginlägg ungefär lika ofta som jag plockar ögonbrynen. Eller ja, kanske jag uppdaterar liiite oftare än så...kanske.

Ni fattar ju poängen.

Ingen människa vill dömas av andra och kategoriseras i en av X st förutbestämda grupper utifrån klädval, bakgrund, vissa åsikter osv. - samtidigt så gör vi just det mot andra, konstant, hela tiden!
Bless ya'll, little hypocrits.

På lunchen häromdagen hade vi en intressant diskussion där jag av någon anledning valde att sätta epitetet "liberal" på mig själv. Otroligt korkat.

I och med detta antas jag plötsligt ha en hel hop med åsikter och ståndpunkter som jag inte alls uttryckt. Samma sak om jag skulle kallat mig vegan, feminist, blondin, mamma, myntsamlare...you name it! Visst, man kan argumentera att själva anledningen till att vi har dessa termer är för att enkelt sammanfatta en hög med egenskaper, ståndpunkter osv med ett enda ord. Men problemet ligger ju i att vi människor inte nöjer oss där. Till dessa sammanfattande termer lägger vi saker som inte alls - egentligen - hör dit.

Som tex när jag började plugga och en tjej i min klass, efter att ha snackat med mig i några timmar, säger "men du verkar ju inte alls självdestruktiv!" som en respons till min musiksmak och klädstil. Jag bara stirrade och sa "Varför skulle jag vara det?!?"

Ett textboksexempel på när en uttryck - i det här fallet 'hårdrockare', som endast borde förmedlat "jag gillar hårdrocksmusik och jag tycker svarta kläder och nitar är snyggt" - korreleras med något - depression och självdestruktivitet - helt utan grund. Om hon hade dömt själva musiksmaken och klädstilen hade det varit helt OK med mig - alla får tycka vad de vill och döma är en mänsklig försvarsmekanism - men det är fördömandet, dömandet utan grund som jag önskade att vi kunde sluta med. Of course....I'm no saint in this department myself.

Till saken kan jag påpeka att den här, till utseendet rätt anonyma, söta jeans och t-shirt tjejen några månader senare berättade hur hon haft problem med sin annorexia sen högstadiet ungefär.

Jag undrar om hon ansåg det vara mer eller mindre självdestruktivt än min musiksmak?

The webstore from hell!

2009-04-24T15:20:00.010+02:00

Jag är jävligt irriterad på Adlibris.

Jag hade i samma veva som köpet av Twilightböckerna köpt de två första böckerna i Charlaine Harris' Sookie Stackhouse serie (aka The Southern Vampire Mysteries aka bokserien som HBO's tv-serie True Blood baseras på).

I tisdags påbörjade jag så första boken i ett infall av inspiration. Efter ca 40 sidor in i boken skyndade jag mig in på nätet och beställde de 6 övriga böckerna i serien (8 hitentills) från Adlibris (the bookstore from hell!) med snabbaste fraktsättet tillgängligt. Idag, fredag, är ordern fortfarande under behandling, och jag har endast halva 2:a boken kvar, dammit Adlibris!
(I have a life, I'm just a VERY fast reader...seriously! *nodding and crossing my heart*)

Jag önskar att Discshop sålde böcker också...*drömsk blick* "beställ innan 16.00 för leverans dagen efter"

Den här sortens beteende existerar inte - skulle inte accepteras - inom andra nätbrancher. Är det så att den generelle bokläsaren anses så himla lugn och ostressad (läs seeeeg) att det inte gör något att det tar minst 1,5 vecka att få produkten? Helt seriöst skulle det nog tagit lika lång tid att beställa böckerna från USA.

Och ja, jag vet att jag har ett klassiskt i-landsproblem. Och nej, jag är inte en bortskämd snorunge som måste ha allt direkt tillgängligt för mig.

Jag är fascinerad -- och irriterad.

Som den projektbaserade människa jag är stör det mig att mina delprojekt hålls gisslan av en tredje part - helt utan anledning - vilket totalt sabbar hela projektplanen.

What it name of ... ska jag nu syssla med i helgen?!?
Oops...I might not have a life after all...sorry about that *uncrossing my heart*

Hmm....Jag börjar ana att jag även är en bokstalker...How typical! Filmstalkern i mig kan i alla fall glädjas åt välproducerade filmatiseringar -- har övertalat E till True Blood premiär i helgen...Wheeee!

The Stockholm Syndrome 2009

2009-04-24T13:21:00.005+02:00

Jag hittade de här klippen från the Daily Show via aftonbladet och de är helt underbara - totally hilarious! I alla fall om man väljer att bortse ifrån den faktiska orsaken bakom sketcherna.
Enjoy!

Part 1:

The Daily Show With Jon Stewart

M - Th 11p / 10c

The Stockholm Syndrome

thedailyshow.com

Daily Show
Full Episodes

Economic Crisis

Political Humor

Part 2:

The Daily Show With Jon Stewart

M - Th 11p / 10c

The Stockholm Syndrome Pt. 2

thedailyshow.com

Daily Show
Full Episodes

Economic Crisis

Political Humor

Sett Michael Moores 'Sicko'? Inte hans bästa film direkt men där finns inslag där man får se högt uppsatta personer i USA varna för fri hälsovård på ett sätt som är rätt skrämmande. De motiverar alltså i princip deras sociala system med att

"It's either this or communism" Whooo...scary stuff!
Btw, that's not an actual quote...=)

Som svensk är det dock rätt lätt att roas av amerikanernas idioti och glädjas åt att åtminstone somliga 'over there' verkar ha humor, men faktum är att deras synsätt infiltrerar vårt på många sätt. Se bara på 'storebror ser dig'-lagarna som kommit senaste året för att "stoppa brottslighet" -- inte följer de den svenska modellen direkt, eller hur?

Penna + Papper = Vin

2009-04-21T18:28:00.010+02:00

The results from my evil scheming and planning are finally in.

Till er som inte vet så var själva anledningen till att jag ville köpa ett nytt skrivbord och därmed spendera 5145 svenska kronor att få en större arbetsyta. Denna behövs för att jag - för nöjes skull - ska kunna teckna och måla som jag gjorde i mitt tidigare liv.

Och nu, gott folk, kan jag stolt meddela att jag åter igen förlorat teckningsoskulden. Japp, ikväll har jag satt penna mot papper och producerat något som varken är tekniskt, schematiskt eller någon form av algebraiska ekvationslekar (mitt vanliga resultat av att kombinera blyerts och A4-papper)

Inte för att det blev särskilt snyggt (eller rakt) eller var ett särskilt bra motiv, men jag gjorde det - jag tecknade! Som bevis publicerar jag förstås verket så att ni inte tror att jag ljuger... hehe =)

Om du inte ser det själv så kan jag berätta att det är ett vinglas.

Varför? Jo, mamma sysslar med glasmålning och har bett mig rita upp vilken design jag vill ha på mina vinglas men jag har inte kommit mig för -- och det har säkert gått minst ett halvår sen hon bad mig -- förrän nu. Tänkte kopiera upp glaset och testa lite olika idéer när väl skrivaren blivit inkopplad.
Nu vill jag rita mer!

Lucky number Se7en

2009-04-17T13:04:00.008+02:00

Igår kväll fick jag plötsligt en vision av mig själv som mordoffer i en svensk uppföljare till filmen Se7en. Jag såg framför mig en mystisk figur som observerade mig på ICA och som efter det följde mig hem och tvingade mig att äta ihjäl mig. Eh...how nice!

Ja, jag vet, lite extremt kanske men frosseri är ju trots allt en av de sju dödssynderna. Jag har frossat som en tok till och från de senaste två veckorna och det är varken gott eller särskilt logiskt. Visst, jag mår inte särskilt bra just nu, men det är ju helt onödigt att ta ut det på min stackars kropp! För att inte tala om att blodsockersvängningarna inte direkt får mig att må bättre.

För någon som aldrig drabbats är det otroligt svårt att förstå den enorma frustration man känner när ens hjärna inte kan styra ens agerande.

- Jag vet att om jag frossar går jag upp i vikt.
- Jag vet att om jag bara håller ut i några dagar så släpper sockersuget.
- Jag vet att A + B = C, men det har ingensomhelst betydelse.

Jag vill varken vara överviktig eller sockerberoende. Det är dock inte en fråga om viljestyra för att kunna bryta mönstret - det finns - utan det gäller att under en tillräckligt lång period må tillräckligt bra för att kunna få den nya vanan att fastna. Tydligen tar det 6 månader minst innan en livstilsförändring kan anses gjord. I guess I'll get back to you in October.

Aro vs. Gollum

2009-04-14T09:43:00.009+02:00

Efter en massa fixande igår har vi nu ett helt omgjort kontor! Endast en av ramarna innehåller för tillfället någon bild - but let's say it's a work in progress =). Är tyvärr en mobilbild så ni får ursäkta skärpan. Jag är iaf svinnöjd och bara längtar efter att få komma hem och måla lite. Jag tror tom att E inte hade alltför mycket emot förändringen heller, även om han protesterade lite initialt.

Sen är jag också väldigt glad över att Michael Sheen (se ovan) blivit castad som Aro i New Moon. Han ger lite mer cred till hela produktionen, något som antagligen lär behövas - Twilight the Movie var inte särskilt bra. Ironiskt nog såg jag honom första gången som varulv i Underworld-filmerna. Switching sides are we?

I really can't wait! (obsessive much?)

Jag bara älskar filmatiseringar av böcker jag gillar även om de för det mesta inte ens är särkilt bra. Oavsett, så får man se något som man länge visualiserat sig och den biten älskar jag. Ibland kan det dessutom vara direkt upplysande - tex så hade jag av någon anledning föreställt mig Gollum som hårig innan första Sagan om ringen-filmen! hehe...Boy, was I wrong... =)

Confessions of a shopaholic...or not.

2009-04-13T09:11:00.011+02:00

Jag har nu gjort mitt för att försöka motverka lågkonjunkturen på bästa sätt, nämligen genom massiv överkonsumtion. Kom hem igår kväll efter några dagars besök hos mamma i stugan och dessutom det obligatoriska besöket på IKEA (för er icke-norrlänningar kan jag berätta att det bara finns två IKEA norr om Gävle vilket medför ett konstant vallfärdande till dessa magiska platser).

Planerat var ett köp av skrivbordet GALANT med tillbehör plus smått och gott vilket borde landat oss på en summa runt 2000-2500. Istället har vi (läs jag) nu shoppat för 5145 kr och vår IKEA-kvitto är faktiskt hela 60 cm långt vilket nog är ett rekord!

I'm sick... (fast helt övertygad om att shopping gör en lycklig...i alla fall för stunden)

Det har då varit hur härligt som helst att vara i stugan. Jag vet inte vad det är med det där stället men man drabbas av ett slags harmoniskt lugn och blir totalt avslappnad. Det är så otroligt vackert längs indalsälven och det går tyvärr inte alls att fånga just den här sortens skönhet på bild (även fast vi idoget försöker)...Ytterligare en rolig sak är att båda katterna har haft det hur härligt som helst - de verkligen älskade stället - och ville nog helst inte åka hem överhuvudtaget.

Resten av dagen blir det förstås skruvande och borrande. Wish me luck!

Utsikt från altan and Mr T relaxing his ass off.

Träsktroll calling

2009-04-07T16:30:00.007+02:00

Det är helt otroligt vad vissa saker kan bli jobbiga att göra. Jag kan bygga upp så mycket negativa tankar och problem kring småsaker att det krävs nästan ett mirakel för att tillsist kunna genomföra det hela.

Varför? Tja, det kan man undra - det verkar ju onekligen rätt korkat.

Just för tillfället snackar vi om ett telefonsamtal till vår företagshälsovård här på universitetet. Jag är inte sjuk, men målet är trots det att boka en tid hos en läkare. Vad jag vill ha är en remiss till en psykolog/beteendevetare/whatever som kan hjälpa mig ur det här träsket (vilket träsk? rewind and start over).

Vad som gör samtalet så jobbigt är att jag inte vet hur jag ska förklara vad jag vill, vad som förväntas av mig samt att jag är rädd för att göra bort mig eller bli missförstådd.

Göra bort mig eller bli missförstådd.
Där har vi mina två största skräckscenarion i livet fint sammanfattade!

Jag vet vad som är fel, jag vet vad som ligger bakom men jag har ingen som helst aning om hur man kommer ur det . Vad behövs för att jag bara ska lyfta luren och ringa ett samtal utan att först skapa en massa hinder och negativa tankar? (and don't you dare try my patience with 'positive thinking' and other naive clichés, ok?)

För att få det svaret behöver jag;

ringa ett samtal
träffa en läkare
övertyga läkaren och få en remiss till rätt person
träffa rätt person

Hmm, jag tror jag lika gärna kan ringa det där samtalet imorgon istället....
(en del av mig drar en suck av lättnad, en annan del skriker i panik)

I huvudet på en pudel

2009-04-06T10:02:00.006+02:00

En sak framstår som rätt tydlig (tja, rätt många saker egentligen).

Nämligen att jag inte är en särskilt frekvent bloggare - so far. Om det beror på prestationsångest, idétorka eller det faktum att jag inte har några läsare är svårt att säga. Men jag misstänker en blandning av alla dessa tre samt att jag nog har problem med att omvandla allt jag tänker och tycker till faktiska blogginlägg. Så här kommer då en mix av vad jag tänker och tycker just nu;
Oh shit, vad intressant....*heavy irony*

Jag tycker att Robinson-Christian verkar vara en stor baby som trots att han försöker framstå som världsvan och tror att han ökar sin coolhetsfaktor genom att släppa frasen "på Stureplan" inte verkar ha förstått att genom att lämna ut sig till ett TV-bolag -- lämnar man ut sig till ett TV-bolag!

Och visst, det är säkert vinklat, klippt osv. men han har ju likväl gjort och sagt det som visas i TV och att påstå att det bara är så att hans 'humor' inte kan förstås av oss vanliga, icke- vinpimplande -överblekta -stureplans hängande människor är inte bara arrogant – det är korkat också.

I Robinson-andan vill jag även påpeka att jag tycker att Erik Billing äger! Hans ironiska och träffsäkra analyser och kommentarer lyfter hela programmet (ett tips Christian om du vill få en grundkurs i äkta ironisk humor).

I övrigt ser jag väldigt fram emot filmåret 2009. Harry Potter och New Moon framför allt men även Änglar och Demoner och Wolverine som kommer nu i maj. Jag hoppas och tror att ÄoD blir bättre än DaVinci koden och det känns skönt att det finns filmer att se fram emot innan juli - då går ju tiden så mycket fortare (viss tendens till besatthet? nä inte alls... ). Jag är bara en vanlig filmstalker.

På samma tema så har jag och sambon (E) har påbörjat ett miniprojekt med att se filmer vi missat när de var nya och sen dess inte kommit oss för att se (men velat). Vi har tidigare i projektet kunnat bockat av 'V för vendetta' och 'Sin City' och i helgen såg vi tillsist 'the Corpse Bride'. De höga förväntningarna fällde nog filmen lite men på det stora hela var vi nog nöjda.

Anyhow, I think that's all you can handle for now...(haha, yeah right!)...

April, april din dumma sill

2009-04-01T15:38:00.007+02:00

1 april 2009. I motsats till diverse rätt tydligt påhittade aprilskämt levererade av tidningar, bloggar, nyhetssändningar etc finns det en absurditet som inte kommer vara bortglömd imorgon. Jag pratar förstås om IPRED-lagen som träder i kraft idag och som tyvärr fortfarande lär gälla nästa vecka (and the one after that, and the one after that, and the one...).

Jag kunde inte vara mer enig med Lisa Magnussons krönika idag på temat att äntligen har ett bra aprilskämt levererats. Jag måste erkänna att när lagen först presenterades var jag rätt oengagerad kring allt prat om protester och demonstrationer. Jag tyckte nämligen att lagen var så absurd och gick så emot allt vad rättsäkerhet heter att den omöjligtvis kunde gå igenom. Omöjligtvis.

Jag minns att för bara några år sedan var alla mycket upprörda över ett lagförslag som föreslog att telefonavlyssning borde tillåtas vid stark misstanke om brottslighet även om man inte direkt kunde specificera brottet (typ motorcykelgäng). NU, 2009, är det tydligen helt okej att avlyssna alla - helt utan misstanke om brott.

Och vem som helst borde kunna räkna ut att den här lagen INTE kommer påverka fildelandet på sikt. Jag skulle nog vilja kalla fildelandet för en form av civil olydnad. En protest till industrin som inte väljer att möta konsumenterna på rätt planhalva.

Jag tror inte på hypotesen att jag tillhör en generation som inte vill betala för sig, snarare en generation som inte vill hålla fast vid ett visst system - bara för att - det har använts hitintills.

Confessions of a dangerous mind

2009-03-27T11:56:00.015+01:00

Jag är 25 år gammal och har tydligen inte kommit längre i min mentala mognad än att jag blir besatt, tillsammans med ungefär hälften av världens tonårstjejer, i en bokserie som ger en rätt naiv, melodramatisk och ofeministisk syn på kärleken (rekord i meningslängd?).

Japp, jag är en Twilighter.

Jag läste tonårs-vampyr-romans-thriller-serien "The Twilight Saga" på fem dagar första gången (ja, jag har läst den mer än 1 gång...kanske även mer än 2 gånger....kanske även mer än 3 gånger(!)...judge all you want). Det var en tung vecka - känslostormar och depressioner omvartannat och jag insåg inte förrän det var för sent att jag fastnat helt i den nya inne-drogen för kvinnor.

Trodde att jag hade blivit frisk.

Att jag börjat återhämta mig efter avgiftningen och börjat hitta nya kickar i livet men så - out of nowhere (that's a lie - snarare från Vancouver) - började plötsligt bilder och nyheter från inspelningen av "New Moon" (2:a boken) dyka upp lite här och var och vips - eufori av den sorten där man drabbas av en oförklarlig lust att skrika "wheeeeee!" infinner sig omedelbart. Patetiskt. Tragiskt. Så vad gör jag? Jo, jag öppnar första boken igen och börjar om för X:e gången.

Inte smart. Snarare direkt ointelligent. Film nr 2 kommer inte förrän i november 09, och hur många gånger kan man egentligen läsa något innan det tillsist är en gång för mycket? Det är något som jag verkligen inte vill upptäcka - I need my drug!.

Dessutom är en bieffekt av den här drogen ett starkt behov av att frälsa andra - Jehova style - och sprida budskapet till övriga intet ont anande homo sapiens, så därför; PUSH THIS BUTTON hihi (and for Edward's sake - go for the english version!)....

Rädd för att bli beroende? Jag har ju självklart överdrivit alltihop ...PUSH THE GOD DAMN BUTTON!.

Uppdatering av mental status

2009-03-20T14:01:00.015+01:00

Jag känner en klump i magen, pulsen ökar och svetten bryter fram lite vid hårfästet. Jag bläddrar febrilt bland gamla mötesprotokoll, anteckningar, tidsplaner och excel-filer men ingenting ger någon lättnad.

Vad är problemet?

Min handledare har föreslagit ett doktorandmöte. Inte så farligt egentligen - men jag är oförberedd och har ännu inte bestämt mig för om jag ska lägga kortena på bordet eller inte. Ska jag berätta hur jag mår? Ska jag berätta att jag misstänker att jag kan vara i förstadiet till en konstig form av utbrändhet?

Utbrändhet låter ju som om något har brunnit upp, eldats för snabbt. Ljuset släktes och endast mörker finns kvar. Suntliv.nu hade följande definition;

"Ett långvarigt negativt, arbetsrelaterat, sinnestillstånd hos 'normala' individer, som framför allt karakteriseras av utmattning, olust, en upplevelse av nedsatt kapacitet, minskad motivation och utveckling av negativa och destruktiva attityder och beteenden i arbetet.

Uppstår ur en situation av bristande överensstämmelse mellan ambition och verklighet."

Då innefattas ju även sådana som inte på något sätt eldats upp för snabbt utan är under- snarare än överarbetade. Man har alltså inte nödvändigtvis tappat orken för att man tagit i för hårt (som om man sprungit för snabbt uppför en backe och sen inte kan springa mer) utan det kan även uppstå av den totala motsatsen, sk boreout (se här). Tydligen finns flest mängd utbrända bland arbetslösa och studenter.

Hur kommer man ur det? If you have the recipe, please share it...

La Voix - seriously?

2009-03-15T12:42:00.005+01:00

Jag anade redan innan lördagskvällen att detta skulle bli den mest otippade melodifestivalsfinalen sen de började med delfinaler men jag hade inte kunnat gissa den här utgången.

Vem är det som gillar La Voix - seriöst alltså? Svenska folket gav den mest poäng så då måste det finnas människor som tycker den är skitbra - men vilka är de? Är de gamlingar? Tonåringar? Medelålders kvinnor? Skåningar?

Det är då inga som jag stöter på i min vardag överhuvudtaget. Närmsta jag kommit är att en på jobbets morsa gillade den. Högst märkligt.

Jag brukar dessutom vara rätt synkad med den allmänna massan i sådana här fall. Inte för att den är förskräcklig eller så... but... I just don't see it. Lite trist också med en låt man inte kan sjunga med i ens om man försöker.

Aja, jag är inte bara schlagerfjolla -- jag är också filmfreak. Ikväll ska vi gå och se Watchmen på bio. Jag hoppas verkligen att den är bra med tanke på att den är över 2h & 40 min lång! :) Kanske återkommer med recension.

/H.E.A.T all the way